Stjärndrakens återkomst

Fire

Den överlägset längsta rollspelkampanj jag spellett var en AD&D2/D&D3-historia som – i mitt huvud – hade arbetsnamnet ”Stjärndrakens återkomst”. Vissa delar av den här kampanjen har jag berättat om tidigare på bloggen, i synnerhet olika senare inkarnationer av världen, men aldrig själva grundutförandet.

Så here goes.

Rollpersonerna är vanliga äventyrare i ett ganska vanligt fantasyrike. De anlitas av en trollkarl för att leta reda på diverse antika magiska artefakter. Det blir en hel del dungeons, förfallna tempel, övergivna alvskogar och andra stapelvaror, men det dröjer inte länge innan rollpersonerna upptäcker att någon annan också är ute efter de magiska artefakterna. En okänd aktör har hyrt en rivaliserande äventyrargrupp!

Ibland är rollpersonerna först att hitta skatten, ibland den konkurrerande gruppen. Ibland förföljer rollpersonerna det andra gänget, ibland lägger sig rivalerna i bakhåll. En hel del strider och ränkspel helt enkelt.

Under kampanjens gång börjar rollpersonerna inse två saker: Dels är det uppenbart att någon eller några försöker samla på sig stora mängder förtrollade ting. Dels har det en gång i historiens dimmor inträffat någon form av magisk katastrof som gjort magiska föremål, och magiker, sällsynta och mindre kraftfulla.

Efter ytterligare några äventyr visar det sig att den magiska katastrofen var orsakad av människan, som ett svar på ett ospecificerat hot.

Ännu lite senare upptäcker rollpersonerna en trave urgamla lerplattor som beskriver hur gudarna, för att se till deras skapelser aldrig ska kunna utmana dem, inrättat en sorts säkerhetsspärr. När en världs (finns det flera världar?!) totala magiska energi når en viss nivå kommer den ofrånkomligen locka till sig … någonting … som utplånar världen. Andra texter benämner detta någonting som en Stjärndrake, en varelse stor nog att sluka en hel planet, och förklarar att den forntida magiska katastrofen var det enda sättet dåtidens folk kunde undvika utplåning. Genom att förstöra alla magiska föremål, ja själva magins natur, och på köpet slunga tillbaka världen till senåldern så fick de Stjärndraken att tappa intresset. ”Den kan bara se magi”, står det i en gammal pergamentrulle.

Nu, årtusenden senare, verkar det inte bättre att magin i världen återigen stigit till kritiska nivåer. Det är dock inte bara rollpersonerna som upptäckt faran – en grupp magiker har i decennier känt till den och jobbat hårt för att samla in så mycket magiska artefakter de bara kan för att bemöta Stjärndraken. Problemet: Magikerna är helt uppenbart galna (eller?), och deras plan är att locka till sig Draken i förtid och använda den ackumulerade magiska kraften för att ta kontrollen över den, och i förlängningen världen, ja kanske till och med gudarna.

Rollpersonerna får i slutet av kampanjen välja om de vill slåss mot Stjärndraken, försöka kontrollera den eller om de vill kasta ner civilisationen i en ny mörk ålder. Eller … finns det ytterligare ett alternativ?

Ladies and gentlemen … Mr Daesandoral True-Sight

På fredag ska jag spela nya Dungeons & dragons, och här nedan är min rollperson – en alvranger med jättelångt förnamn och efternamn på engelska. Klassiskt.

daesandoral

Jag vet ännu väldigt lite om äventyret vi ska spela, och det beror till stor del på den desinformationskampanj spelledaren, Mattias, bedrivit på sociala medier på sistone. Eller vad säger ni om det här:

Jag börjar tänka RAVENLOFT? I så fall tror jag att jag måste byta favored enemy omedelbart.

Den här podden borde ni ge en chans

Min kompis och kollega Markus Larsson har blivit beordrad att starta en ny podcast tillsammans med Kristin Lundell (som också är en kollega, men som jag inte känner alls). Den heter Larsson och Lundell och finns på Itunes, Acast eller var än man nu lyssnar på poddz.

Än så länge har de släppt två avsnitt, och det är bra skit. Insatt populärkulturellt snack mellan två … eh … olika typer av personligheter.

Ge den en chans.

larssonlundell

Så det är sci-fi som gäller nu alltså?

ISAAC ASIMOV · Bombero Nuñez

HBO ska göra tv av Isaac Asimovs klassiska Stiftelsen-böcker. Detta är mycket goda nyheter för alla som gillar scifi, för Stiftelsen innehåller helt otroliga idéer, karaktärer, händelser och idéer, men böckerna är minst sagt är träigt skrivna. Perfekt källmaterial för en tv-serie helt enkelt.

Jag läste böckerna när jag gick i högstadiet, men trots det har jag inga större nostalgiska känslor för serien. Detta är smått unikt, för jag har på sistone insett att så gott som all kultur jag konsumerade i åldern 12-17 ger mig gåshud och dåligt omdöme, och bara av den anledning ser jag fram mot HBO-Stiftelsen något enormt. Det verkar som att de riktigt stora Asimov-fansen är något äldre än vad jag är, men där kanske jag har helt fel?

Gissningsvis kommer det bli mycket vetenskap kontra religion, rymdfärder och storslagna vyer, en del krig – och en massa mysterier, hemligheter och intriger.

Det jag undrar nu är om Interstellar är startskottet för en hard scifi-boom, för det är knappast en slump att den här Stiftelsen-nyheten kommer nu. Det vore uppfriskande, och jag antar att vi kommer märka det förr eller senare. Risken är väl i sådana fall att någon pösig filmmogul gör tummen upp för en remake av 2001: Ett rymdäventyr.