Månen är grön och har en svans av blod.

Stjärnskådarna säger att det gröna är skog och det röda är skärvorna av en krossad, mindre, måne. Stjärnskådarna säger så mycket; man vet aldrig när de talar sanning.

De hade dock rätt om en sak – den outforskade landmassan i den fjärran södern, den som nu kallas Agritto.

För fyra år sedan var den inte mer än en fantasi, någonting som borde finnas där. Varför den borde finnas förklarade aldrig Stjärnskådarna.

Agritto är fortfarande helt outforskad. Bara en kort bit av kustremsa och några öar har kartlagts sedan den första expeditionen anlände för fyra år sedan.

Den första bosättningen i Agritto, grundad av den andra expeditionen, heter Sevrina. Efter drottningen där hemma. Än så länge finns där bara en rudimentär hamn, en inhägnad för kreatur, en pallisad och ett dussin låga träbyggnader.

Den tredje expeditionen förde med sig soldater, och där det finns soldater finns officerare. Sevrina har sedan dess varit ett militärt projekt.

Med den fjärde, senaste, expeditionen kom Stjärnskådarna. Ett tiotal vitögda ledda av boteretsun Arima. Officiellt har de nu befälet över Agritto och drottningens mission i södern.

General Oro är inte road. Inte heller kompaniprästen Morroia. De har börjat förstå vad som finns därute i det outforskade, och de vill behålla det för sig själva.

Rollpersonerna

Rollpersonerna anlände tillsammans med den fjärde expeditionen och Stjärnskådarna. De är livvakter, jägare, spioner, lärjungar, hantverkare, utforskare, ingenjörer, magiker. De har alla allianser i Hemlandet, de är i Agritto av andra anledningar är de uppger.

Kanske lyder de under magikerna i Erakundea och har beordrats att ta reda på allt om de märkliga himlaljusen som siktats djupt inne i vildmarken.

Kanske är de drottningen utsända, ålagda att i lönndom övervaka skötseln av kolonin.

Kanske är de sjuke drottninggemålen Ahulas sista försök att dra sin fru vid näsan.

Kanske vet deras mästare i den förbjudna underrättelsetjänsten Hatz Luzea något om de skygga varelser som påstås leva sydväst om Sevrina.

Kanske är de anställda av något av de stora handelshusen.

Inspo

  • Paul Kearny, Hawkwoods voyage.
  • 1492 – Den stora upptäckten.
  • ER Burroughs Barsoom-böcker.
  • Frank Herbert, Dune.
  • Blair witch project.

Drakfilm!

30 juli 2014 — 4 Comments

Anne McCaffreys ”Dragonriders of Pern” ska tydligen bli film. Kanske.

20140730-201022-72622181.jpg

Ni läste rätt, i veckans FAQ-podden snackar jag och Mattias Lejbrink – två av PK-maffians hitmen i Nördsverige – om rollspel och sånt.

Lyssna på iTunes, via RSS, på faqpod.se, eller direkt här nedan:

FAQPOD_060

Jävla hobbitar

29 juli 2014 — Leave a comment

Om ni missat min vrede över senaste Hobbit-trailern så borde ni klicka här.
20140729-152036-55236120.jpg

Symbaroum-gubbe

28 juli 2014 — 3 Comments

Jag gjorde en rollperson till Symbaroum, trots att jag inte hade några rollformulär. Så här blev den:

20140728-211759-76679383.jpg

Veckans FAQPOD är ett soloäventyr. Lycka till!

Lyssna på iTunes, via RSS, på faqpod.se, eller direkt här nedan:

FAQPOD59

När jag får ett nytt rollspel i handen så brukar jag läsa först lite i början, sen lite i mitten och sen lite i slutet. Därefter bläddrar jag igenom boken sida för sida, tittar på illustrationer och ser om någon rubrik eller text fångar mitt intresse. Eventuella monsterkapitel får lite extra uppmärksamhet, speciellt de allra mäktigaste och största fienderna. Är det fantasy vi snackar om så läser jag noga beskrivningarna av spelets alver och drakar.

Nu har jag gett det nya svenska fantasyrollspelet Symbaroum den behandlingen. Varning för FÖRSTA INTRYCK alltså.

20140725-160122-57682963.jpg

Känslan som uppstår när jag bläddrar i boken är Ereb Altor goes Trudvang. Ereb-delen är mycket medveten av författarna, de har tidigare berättat om hur settingen är en typ-fortsättning av Den nidländska reningen. Trudvang-associationerna kommer troligen för att det är så mycket skog – och saker gömda i skog – i Symbaroum. Ja, hela spelet är förlagt i en skogssetting. Tankarna går till omedelbart till Vildhjarta.

Spelet är inriktat på klassisk äventyrande, det framgår ganska tydligt. Utforska den enorma skogen, hitta skatter, lös mysterier, möt konstiga varelser. Jag tycker det är lite tråkigt att, från vad jag hunnit se, man slarvat bort en av de mest uppenbara bitarna av settingen, nämligen slitningarna som uppstår när en invaderande makt skjuter undan ursprungsbefolkningen (barbarer och alver etc). Implicit är det en av de största konflikterna i världen men det är ändå inte bokens huvudfokus. Om man vill så kanSymbaroum funka utmärkt som folkmords-conquistador-fantasy, vilda västern-fantasy eller, för den delen, Gaza-fantasy.

Alverna då? Jag gillar Symbaroums alver. De är klyschor på vissa sätt – pilbågar etc – men samtidigt har Järnringen lyckats lösa två alvproblem som stört mig i alla dessa år.

För det första: Varför finns det så många olika sorters alver och alvliknande varelser, och hur hänger de ihop?

För det andra: Om alverna nu blir så jäkla gamla och vet så mycket, varför kan rollpersonerna inte bara hälsa på och få hela kampanjens backstory serverad på ett fat?

Nu till drakarna. Det finns inga – lindorm är det närmsta man kommer. Spelets mäktigaste fiender verkar vara trollen, som för övrigt är jäkligt spännande utformade.

Vad mer fastnade jag för under mitt bläddrande? Häxorna som rider på stora träjättar. Drottningen som gömmer sig bakom en mask. All magi korrumperar användaren. Vadsomhelst kan finnas inne i den enorma skogen. Arketyperna för rollpersoner fullkomligt skriker ”Gå in i skogen!”. Det finns en profetia.

Jag har ännu inte hunnit sätta mig in i reglerna – de verkar som tur är inte så komplicerade – men min första intryck av spelet är jävlig positiva. Symbaroum är utan tvekan den mest fascinerande fantasyvärlden just nu. Jag kommer på typ ett dussin olika kampanjer bara efter en kvälls slarvigt läsande.

Frågor? Fråga!

Western

Eftersom det är löningsfredag idag så tycker jag gott att ni kan strunta i den där fredagswhiskyn och istället lägga pengarna på lite pang pang, för nu är det dags för ännu ett nygammalt svenskt rollspel att crowdfundas. Den fjärde versionen av Western.

Jag spelade den första versionen av Western jäkligt mycket när den kom. Min klasskompis Henrik var som besatt av tidsepoken, och speciellt av indianer, så ibland blev spelomgångarna mer som lekmannamässigt passionerade föreläsningar om typ siouxer, då och då avbrutna av dödliga revolverstrider.

Om man kikar på crowdfundern känns priserna för de lägre nivåerna lite väl höga, speciellt som det till viss del handlar om pdf:er av tidigare publicerat material. Men Gillbringarna förklarar:

Allt gammalt material kommer att omarbetas för den nya utgåvan. Det är alltså inte bara en slö reprint som inte kräver något jobb alls utan tanken är att det skall bli genomarbetat och helt anpassat för Western IV

Om kampanjen går bra har jag även hört ryktats om att pdf-paketen kommer att bli tryckta böcker.

För mig känns ”Standard edition”-nivån med de två regelböckerna som ett självklart val.

Nu finns det inte många gamla svenska rollspel kvar att återuppliva. Ser man till de klassiska titlarna så är det egentligen bara Chock, Wastelands och Khelataar kvar. Mmm … ett nytt Khelataar med spelbara regler skulle jag gärna ge pengar till.

Westerns crowdfunding hittar ni här.

Mer info här.

tsttf_mignola_poster