Great news, everyone!

18 oktober 2014 — Leave a comment

Nu kan alla ni som inte dök upp i går lyssna på första halvan av FAQ-podden live.

IMG_7630.JPG

Om ni inte har något för er i morgon så är ni välkomna på detta. (OBS begränsat antal platser.)

IMG_7614.JPG

18658063Jag läste klart Robin Hobbs Fool’s assassin häromdagen. Den var väldigt, väldigt, hobbsk. Nämligen:

  • Det tar lång tid innan handlingen som sådan kommer igång.
  • Stor vikt läggs vid vardagliga göromål som husrenoveringar och klädval.
  • Handlingen drivs framåt av att folk missförstår eller inte berättar viktiga saker för varandra.
  • Oerhört kompetenta människor beter sig som amatörer.
  • Folk prioriterar märkligt. Till exempel: En döende budbärare flämtar ”Jag är här för att varna dig”, och huvudpersonen bah ”Ojdå, men vänta, jag ska bara frosta av frysen först”.
  • Boken slutar mitt i en händelse.

Ovanstående kanske inte låter som beröm, men jag gillar ändå Fool’s assassin. Mest beror det på att jag älskar Hobbs världsbyggande – den här boken är inte lämplig för någon som inte läst hennes tidigare verk. Hobb skriver skickligt, men har en bitvis frustrerande berättarteknik som gör att handlingen segar sig fram. I gengäld får man väl utvecklade karaktärer. Beror på vad man gillar, antar jag.

Analsex?

Bokköpstoppet, rapport 1

15 oktober 2014 — 2 Comments

Hej, här kommer lite info om mitt hårda liv som icke-bokköpare.

På grund av köpstoppet har jag fått hålla mig från att tjacka följande:

  • Simon Gärdenfors, Hobby.
  • Kopparkronan till Symbaroum.
  • Nanna Johansson, Vargar.
  • Kristoffer Ahlström, Ett liv för lite.
  • Christian Krascht, Fasterland.
  • Robert Jackson Bennett, City of stairs.
  • Stig Dagerman, Ormen.

Jag har även upptäckt att jag har fler olästa grejer än jag tidigare känt till:

  • Dungeons & Dragons 5.
  • Dan Andersson, Samlade dikter (läser just nu).
  • James Edward Raggi IV, The god that crawls.
  • Gareth Branwyn, Gareth’s tips on suck-less writing.
  • John Ajvide Lindqvist, Himmelsstrand.
  • Dina Gabaldon, Främlingen.
  • Johan Theorin, Rörgast.
  • Simon Stålenhag, Ur varselklotet.
  • Leviathan: Rollspelet.
  • Svenska kulter: Rollspelet.

Så, ja, det här kommer ta ett tag.

Ett hårt liv.

Pepp!

10 oktober 2014 — 1 Comment

Läst i september

08 oktober 2014 — 2 Comments

Det här läste jag i september:

  • Karen Miller, The Innocent Mage
  • Mark Lawrence, Prince of Thorns
  • Gillian Flynn, Gone girl !!
  • Joyce Carol Oates, Lilla himlafågel
  • Johan Lindbäck, Skuggan över Dianor
  • Cory Doctorow, The Great Big Beautiful Tomorrow
  • Kurt Busiek, Astro City: Through Open Doors
  • Brandon Sanderson, Legion and The Emperor’s Soul
  • Carl Larsson, De mina och annat gammalt krafs
  • Nanna Johansson & Kringlan Svensson, Drottningen av Rottnevik !!
  • Brian Azzarello, Wonder Woman, Vol. 1: Blood

!! = Magnus rekommenderar lite extra.

Frågor? Fråga!

Jag snackar Star Wars

08 oktober 2014 — 2 Comments

Här står jag i webbtv och spekulerar om nya Star Wars-filmen.

Idag skriver jag om nördkultur i Aftonbladet. Läs här!

IMG_7563.JPG

2014-09-30-19.44.19

Varje morgon när jag vaknar så står de där och stirrar på mig. De bortglömda, de ignorerade, de oälskade. Deras blickar bränner på min hud; jag känner mig som en dålig, vidrig, människa. Skammen och det dåliga samvetet växer dag för dag.

Så i höst ska jag göra slag i saken och läsa alla de där olästa böckerna som häckar i min bokhylla. Vissa har stått där i en vecka eller två (Randall Munroes What if?), andra i någon månad (Rocket Raccoon & Groot: The Complete Collection) och några i flera år (Ivar Lo-Johanssons självbiografi i fyra band), men nu ska de läsas.

Jag tänker inte köpa någon ny bok förrän att läsa-hyllan är tom. Jag har bokköpstopp!

Här är lineupen:

  • Vera Nazarian, Lord of rainbow
  • Alan Grant, Judge Anderson, vol 2
  • Robert Kirkman, The walking dead, vol 10-11
  • Seth Grahame-Smith, Stolthet och fördom och zombier
  • Fresh food for small places
  • Donna Tartt, The little friend
  • Jan Guillou, Gudarnas berg
  • James Joyce, Ulysses
  • James Joyce, Finnegans wake
  • John Williams, Stoner
  • Tony Samuelsson, Kafkapaviljongen
  • Karen Miller, Innocent mage
  • Amos Oz, Att älska en kvinna
  • Robin Hobb, Fool’s assassin
  • Anders Fager, En man av stil och smak
  • Rocket Raccoon & Groot: The Complete Collection
  • Brian Azzarello, Wonder woman, vol 2-4
  • Edan Lepucki, California
  • Ivar Lo-Johansson, Pubertet
  • Ivar Lo-Johansson, Asfalt
  • Ivar Lo-Johansson, Tröskeln
  • Ivar Lo-Johansson, Frihet
  • Lars Gustafsson, Tre korta klassiker
  • Hjalmar Söderberg, Den allvarsamma leken [läste i högstadiet – dags för omläsning]
  • Ian McDonald, The dervish house
  • Robert Jordan, A memory of light
  • Jeff VanderMeer, Authority
  • Donna Tartt, The secret history [bara läst på svenska innan]
  • Dennis Lehane, Darkness take my hand
  • Fjodor Dostojevskij, Idioten [läst när jag pluggade litteraturvetenskap, men minns inget av den]
  • Patricia A McKillip, Ombria in shadow
  • Randall Munroe, What if?
  • Thomas Ligotti, Teatro grotesco

Läsordningen kommer att bli … lite som jag känner för det. Jag tar det på uppstuds, så att säga. Tror jag. Vilken strategi skulle ni använda?

När Dean Martin 1953 sjöng ”When the moon hits your eye, like a big pizza pie, that’s amore” i låten That’s amore, vad fan menade han då? Det är ju en helt obegriplig, trasslig, metafor som inte funkar på något plan.

Om vi tolkar Dean lite välvilligt och antar att han med ”When the moon hits your eye” menar ”När du ser månen” så blir nästa led i texten helkonstig. Har han aldrig sett en pizza i hela sitt liv, Dean? För om man har en pizza framför sig, så är den utan tvekan större än den största supermåne – så till vida det inte är underförstått att man befinner sig på 5-10 meters avstånd från pizzan. Vidare kan man undra om vår käre smörsångare ofta käkat helt vita pizzor. Kanske var alla pizzor vita på 50-talet? Jag har faktiskt ingen koll på det och en snabb googling ger inga svar, men om det finns någon mathistoriker där ute så får den gärna skriva en rad i kommentarerna.

Om vi inte tolkar Dean välvilligt så måste vi ifrågasätta hans intelligens, eller i alla fall hans kunskap om solsystemets beskaffenhet, för då står han där och helt fräckt sprider falska fakta. Det är ytterst osannolikt, för att inte säga omöjligt, att månen fysiskt skulle träffa ens öga. 1953 låg månlandningen långt i framtiden, och filmer som Armageddon och Deep impact hade ännu inte gått upp på biograferna, så föreställningen om kontakt mellan människa/himlakropp var inte lika vanliga som idag. Dean verkar dessutom inte ha någon koll på månens storlek och massa, om han tror att upplevelsen att få den i ögat på något sätt skulle gå att jämföra med en pizzabit. En pizza i ögat kanske kladdar ner och svider lite; en måne i ögat utplånar troligen allt mänskligt liv på jorden.

Så var är det då som är ”that’s amore”? Hur är kärlekens innersta väsen? Enligt ovan så finns det två tolkningar: Antingen är kärlek som att se en vit (möglig?) pizza på 10 meters håll, eller så är den som att månen kraschar in i jorden och utplånar allt liv.

Oavsett vad så är det slarvig vetenskap och slarvigt diktat. Det är dags att vi omvärderar Dean Martin och bojkottar hans galenskaper!