Jävla WordPress

Hej. Med det här inlägget testar jag om Piruetts RSS-flöde fungerar. RSS:en har alltid varit ett sorgebarn och haft en tendens att plötsligt sluta fungera – och börja igen – utan uppenbar anledning. Ibland har det visat sig att temat jag använt för stunden sabbat flödet, ibland har det varit en widget eller ett tillägg som varit boven i dramat, och då och då har jag aldrig lyckats klura ut vad problemet egentligen bestått i.

Sammantaget med en massa andra konstigheter har jag börjat fundera på att migrera Piruett från WordPress till någon annan bloggplattform. Det medför i sig en del tekniska bryderier, så vi får se när det händer.

Oh well, om ni råkar se det här inlägget i era RSS-läsare så kan ni väl hojta till?

Kram!

Stjärndrakens återkomst

Fire

Den överlägset längsta rollspelkampanj jag spellett var en AD&D2/D&D3-historia som – i mitt huvud – hade arbetsnamnet ”Stjärndrakens återkomst”. Vissa delar av den här kampanjen har jag berättat om tidigare på bloggen, i synnerhet olika senare inkarnationer av världen, men aldrig själva grundutförandet.

Så here goes.

Rollpersonerna är vanliga äventyrare i ett ganska vanligt fantasyrike. De anlitas av en trollkarl för att leta reda på diverse antika magiska artefakter. Det blir en hel del dungeons, förfallna tempel, övergivna alvskogar och andra stapelvaror, men det dröjer inte länge innan rollpersonerna upptäcker att någon annan också är ute efter de magiska artefakterna. En okänd aktör har hyrt en rivaliserande äventyrargrupp!

Ibland är rollpersonerna först att hitta skatten, ibland den konkurrerande gruppen. Ibland förföljer rollpersonerna det andra gänget, ibland lägger sig rivalerna i bakhåll. En hel del strider och ränkspel helt enkelt.

Under kampanjens gång börjar rollpersonerna inse två saker: Dels är det uppenbart att någon eller några försöker samla på sig stora mängder förtrollade ting. Dels har det en gång i historiens dimmor inträffat någon form av magisk katastrof som gjort magiska föremål, och magiker, sällsynta och mindre kraftfulla.

Efter ytterligare några äventyr visar det sig att den magiska katastrofen var orsakad av människan, som ett svar på ett ospecificerat hot.

Ännu lite senare upptäcker rollpersonerna en trave urgamla lerplattor som beskriver hur gudarna, för att se till deras skapelser aldrig ska kunna utmana dem, inrättat en sorts säkerhetsspärr. När en världs (finns det flera världar?!) totala magiska energi når en viss nivå kommer den ofrånkomligen locka till sig … någonting … som utplånar världen. Andra texter benämner detta någonting som en Stjärndrake, en varelse stor nog att sluka en hel planet, och förklarar att den forntida magiska katastrofen var det enda sättet dåtidens folk kunde undvika utplåning. Genom att förstöra alla magiska föremål, ja själva magins natur, och på köpet slunga tillbaka världen till senåldern så fick de Stjärndraken att tappa intresset. ”Den kan bara se magi”, står det i en gammal pergamentrulle.

Nu, årtusenden senare, verkar det inte bättre att magin i världen återigen stigit till kritiska nivåer. Det är dock inte bara rollpersonerna som upptäckt faran – en grupp magiker har i decennier känt till den och jobbat hårt för att samla in så mycket magiska artefakter de bara kan för att bemöta Stjärndraken. Problemet: Magikerna är helt uppenbart galna (eller?), och deras plan är att locka till sig Draken i förtid och använda den ackumulerade magiska kraften för att ta kontrollen över den, och i förlängningen världen, ja kanske till och med gudarna.

Rollpersonerna får i slutet av kampanjen välja om de vill slåss mot Stjärndraken, försöka kontrollera den eller om de vill kasta ner civilisationen i en ny mörk ålder. Eller … finns det ytterligare ett alternativ?

Ladies and gentlemen … Mr Daesandoral True-Sight

På fredag ska jag spela nya Dungeons & dragons, och här nedan är min rollperson – en alvranger med jättelångt förnamn och efternamn på engelska. Klassiskt.

daesandoral

Jag vet ännu väldigt lite om äventyret vi ska spela, och det beror till stor del på den desinformationskampanj spelledaren, Mattias, bedrivit på sociala medier på sistone. Eller vad säger ni om det här:

Jag börjar tänka RAVENLOFT? I så fall tror jag att jag måste byta favored enemy omedelbart.

Den här podden borde ni ge en chans

Min kompis och kollega Markus Larsson har blivit beordrad att starta en ny podcast tillsammans med Kristin Lundell (som också är en kollega, men som jag inte känner alls). Den heter Larsson och Lundell och finns på Itunes, Acast eller var än man nu lyssnar på poddz.

Än så länge har de släppt två avsnitt, och det är bra skit. Insatt populärkulturellt snack mellan två … eh … olika typer av personligheter.

Ge den en chans.

larssonlundell