Top 10 karaktärer jag hatar i ”Game of thrones”

Edit: En mer utförlig version av den här listan finns här.

game-of-thrones-1-Download

10. Joffrey. Han är död, men jag hatar blotta minnet av honom.

9. Tommen. Kom igen din mesiga nolla!

8. Jorah Mormont. Du är typ 60 bast och är olyckligt kär i en 16-åring. SKÄRP DIG!

7. Sansa. Döda någon någon gång för fan!

6. Littlefinger. Din slemmiga jävel.

5. Cersei. Korkad, alkoholiserad, maktgalen. Låg likeability.

4. Nymeria. Aryas hemskevarg som skrämdes bort i säsong 1. Var fan håller du hus din fega byracka? FOT!

3. Jon Snow. Han ser ut som en monchichi som just ska brista ut i gråt.

2. Ramsay Bolton. Sadistiska psykopater som är bra på att dölja att de är sadistiska psykopater går fetbort.

1. Ned Stark. Om du bara haft liiiiiite social kompetens så hade allt varit okej nu!

Tack järna

HDa8N6IrJ_BWRhaaoPggSFrjljeEbhsBvAYNKTUrASQ

Jag har i princip slutat skriva om nya crowdfundingkampanjer för svenska rollspel. Inte bara för att de som dykt varit ointressanta för mig, utan för att det kommer så många att jag inte orkar bry mig ens om dem jag jag bryr mig om. Om ni fattar vad jag menar.

Nu måste jag dock göra ett undantag.

Krister Sundelin håller just nu på att försöka dra ihop stålar till sitt nya fantasyspel Järn, och eftersom han tidigare skrivit Västmark – en av mina all time favs – kan jag inte annat än att *squeeee*.

Visst visst, vem behöver ett till fantasyrollspel? Troligen ingen. Det som ändå får mig att vilja ha det här spelet (så fort nästa lön kommer) är att Krille är ett jäkla äss på att konstruera rollspel. Han har en känsla för regler och språk som i princip är unikt bland svenska rpgkonstruktörer, och hans världar är ofta både grandiost storslagna och smärtsamt jordnära.

Mer info hittar ni här.

Olika saker jag läste i april 2015

Följande läste jag i april.

  • Neil Gaiman, The Ocean at the End of the Lane
  • Brian Michael Bendis, Ultimate Spider-Man Vol. 1: Power and Responsibility
  • Jeffrey Brown, Cat getting out of a bag and other observations
  • Petter Bengtsson mfl, Mutant : Genlab Alfa
  • Brian Michael Bendis, Ultimate Comics Spider-Man Vol. 1: The World According to Peter Parker
  • Stan Lee , Silver Surfer: Parable
  • Mark Millar, Ultimate X-Men Vol. 1: The Tomorrow People
  • Karolina Ramqvist, Flickvännen
  • Brian Michael Bendis, Daredevil Ultimate Collection book 1
  • Simon Gardenfors, The 120 Days Of Simon
  • Mark Waid, Daredevil, Vol. 1
  • Frank Miller, Daredevil: Born Again
  • Jason Morningstar, Night Witches
  • Mattias Johnsson mfl, Symbaroum: Tistla fäste – Väktarens vrede
  • Mohamed Omar, Natt öfver Upsala

Som ni kan se blev det en hel del serier, och det beror nästan uteslutande på att jag har skaffat ett konto på scribd.com. Tänk “Netflix för böcker”.

Anyway, vad har ni läst på sistone?

Såga mitt CV – igen

Det var sex år sedan sist, men nu är det dags igen: Jag har uppdaterat mitt curriculum vitae och undrar vad ni tycker om det. Den här gången kör jag schweistisk typografi – kraftigt inspirerad av, och plagierad från, min flickvän.

Kom gärna med feedback, åsikter eller bara gammal hederlig konstruktiv kritik; det här med cv handlar ju så mycket som tycke och smak.

Här finns en pdf av cv:t, men ni kan också bara kika på de här bilderna:

Jämför gärna med min Linkedin. Vissa saker är helt enkelt snyggare i print.

10 åsikter om Symbaroum

Symbaroum
Bild snodd från jarnringen.se.

För snart ett år sedan släpptes det svenska fantasyrollspelet Symbaroum. Sedan dess har det hunnit kommit ut en del äventyr och kampanjmaterial, varav jag tagit del av typ allt. Vad kan man då säga om spelet idag?

Jag vet, jag gör en numrerad lista!

  1. Jag är förbannat trött på Tistla fäste. Tistla fäste är en stad/utpost på randen till den enorma skog som utgör 90 procent av settingen. Den sista utposten innan vildmarken. Gott så, men måste det tjatas så jävla mycket om just denna lilla stad? Den beskrivs utförligt i typ alla böcker som släpps, och det är inte ens en särskilt spännande plats till att börja med.
  2. Jag ser inte skogen för alla träd. Settingen består av skog, men bara en bråkdel av allt kampanjmaterial handlar om denna skog. Det finns mer info om olika handelsmäns tvister i Tistla fäste än det gör om skogen.
  3. Så jävla snygga böcker. Snygga! Rakt igenom. Snyggast i Sverige just nu. Fria ligan är en contender, men de sabbar allt genom att ha vägskyltar i sina faktarutor.
  4. En del info saknas. Det finns en massa coola fenomen i Symbaroums värd, men vissa saker nämns bara i förbifarten. Exempelvis finns det stora konstiga “kolosser” som skogens häxor rider på, men ingenstans har jag fått det beskrivet för mig vad de är för något och vad de kan göra. Är de bara färdmedel? Kan de slåss? Ingen aning. Jag vet inte om det är ett stort mysterium, eller om konstruktörerna bara glömt bort att skriva ut det.
  5. Enkla regler. Symbaroum har riktigt enkla regler som jag har svårt att tro att någon rollspelare kommer ogilla. Spelarna slår alla slag, spelledaren slår inga. 1T20 mot svårighetsgrad, modiferat av grundegenskaper och andra faktorer. Inga konstigheter!
  6. Bra språk. Järnringen vet hur man skriver. Enda nackdelen är att viss information är svår att hitta om man inte redan vet var den finns.
  7. Handligen! Spelets metaplott är av allt döma riktigt, riktigt bra. Tistla fästa: Väktarens vrede (första delen i en sju delar lång episk dunderkampanj) andas en hel del Svavelvinter (Äventyrsspel, 1987) med sina maktfraktioner och – för att vara ett köpeäventyr – spelardrivna upplägg. Det ska bli riktigt spännande att se hur världen och kampanjen utvecklar sig.
  8. Namnen. Jag fattar ärligt talat inte hur spelvärldens namnkonventioner fungerar. Det finns liksom ingen röd tråd i hur de mänskliga spelledarpersonerna är namngivna. Beskrivande efternamn som Nattbräcka och Dunkelvakt blandas med löjliga referenser som Kohinoor och Manovar.
  9. Magin är ball. All magi i Symbaroum har ett pris. Utövare förvrids sakta men säkert, och är de inte försiktiga blir de till slut monster. Inte ett nytt koncept, men Järnringen har gjort det jäkligt bra. Även de magiska föremålen är coola, för de är unika, farliga, konstiga och har en historia. Inga massproducerade +1 svärd.
  10. Jag måste spelleda det här spelet snart. Jag vill köra alla äventyr i utgivningsordning.

Extra bonuskredd ska författarna ha för att Symbaroums värld innehåller närmre 50 procent kvinnliga spelledarpersoner. Jag har inte räknat i alla böcker, men i regelboken är det mer eller mindre lika könsfördelning. Hurra!

Saker jag läst i mars

Jag brukar ju försöka lista saker jag läst “sen sist” i slutet av varje månad, men har av någon anledning hamnat i osynk. Så nu åtgärdar jag det genom att lista saker jag läst sedan den 16 mars.

  • Katrine Kielos, Våldtäkt & romantik : en berättelse om kvinnlig sexualitet (omläsning)
  • Per Olov Enquist, Lewis resa
  • Nanna Johansson, Värdesaker : novell
  • Nanna Johansson, Körsbärsflickan : novell
  • Nanna Johansson, Det är nog dags nu : novell
  • Nanna Johansson, Vargar : novell
  • Matt Fraction, Sex Criminals Volume 2: Two Worlds, One Cop
  • Andy Weir, Ensam på Mars
  • Liv Strömquist, Kunskapens frukt

Just nu läser jag Hilton Als essäsamling White girls samt Symbaroum-äventyret Tistla Fäste – Väktarens vrede.

Som vanligt avslutar jag med: Vad har du läst på sistone?

Drakar och demoner: År noll

Här har ni en idé till en “Mutant: Åt noll”-mod.

“Drakar och demoner: År noll” tar sin början på Caddo i Ereb Altor cirka år 0 eO. Rollpersonerna är lärjungar och följeslagare till den (soon to be) store profeten Odo.

Spelet, eller kampanjen, består av två delar: En äventyrsdel där rollpersonerna har stor frihet att agera efter eget huvud och en församlingsdel – ett metaspel där spelarna bygger upp Odos församling(ar) genom att välja att investera olika resurser (pengar, mirakel, troende, inflytande) för att ta den gryende religionen i önskad riktning.

Kan rollpersonerna skydda Odo tillräckligt länge för att hans visioner ska bli verklighet? För att RÄTT visioner ska bli verklighet?