I går läste jag Elizabeth Bears Hugo-nominerade novell Tideline (finns att läsa gratis här). Den var min första kontakt med Bear och jag är mäkta imponerad. Hon har ett fantastisk bildspråk. Känn på den här, till exempel:

Butterfly coquinas unearthed by retreating breakers squirmed into wet grit under Chalcedony’s trailing limb.

Eller den här vulgovackra meningen:

Her manipulator brushed aside the dead man’s fingers. She uncovered the treasure, a bit of blue-gray stone carved in the shape of a fat, merry man.

Tideline är kort — cirka sex sidor. Den är gratis. Den är våldsamt bra. Det finns ingen anledning till att du inte ska läsa den, genast.