Sinkadusmåndag, del 13

Sinkadus13cover

Yes box, Sinkadusmåndag i dag igen. Like clockwork, som utlänningarna säger.

Vill ni har mer rollspelsnostalgi att roa er med så kan ni läsa om DoD-äventyret Dimön, eller Neotech. Vad har ni att förlora?

Sinkadus nr 13 (juni 1988)

Omslag
Jösses. Om jag tyckte omslaget till nr 12 var stökigt, vad är då det här? Jag blir yr bara av att snegla på det. Eldmoln, rymdskepp, stora färgglada textsjok. Färger färger färger! Tidigare hade Sinkan väldigt få budskap på sin etta, men nu det blivit helt crazy.

Boris Vallejo heter artisten. (Va, har han målat annat än nakna muskelbyggare? Det visste inte jag.)

sinkadus13

Ledare
Fredrik skriver:

Helt klart är att hobbyn gått in i en ny fas; den har så att säga mognat. Jag tror att de som fastnat för rollspel kommer att fortsätta och jag tror att alla kan, och måste göra, sitt för att säkra återväxten av nya rollspelare.

Ja, kära läsare, vad har du gjort för att få fler att spela rollspel på sistone?

Hemmafronten
Redaktionen har flyttat till Södermalm. Om det berättas utförligt. Olle Sahlin sitter numera under ”ett mystiskt hål” varur mystiska skrin och susanden kan höras. ”För någon dag sedan lät det som om en mås hade förirrat sig in där och ljudligt beklagade sin belägenhet.” Jag tycker att det är fantastiskt att man avsatte utrymme för sånt här. Det har ju verkligen inte med någonting att göra, att få veta hur det gick till när Äventyrsspel flyttade, men jag tror att det bidrog en hel del till att bygga en relation till läsarna. Efter några doser Sinkan tyckte man nästan att man kände alla som jobbade på tidningen.

Partisan dyker upp igen! Lyssna: ”Spelet har blivit mer försenat och kommer i slutet av 1988”.

Dessutom kan vi läsare mysa ner i soffan med en lista på de första 100 produkterna från Äventyrsspel. Inte illa pinkat!

Arkivet
”Riddarordnar” av Henrik Strandberg. Historiska ordnar alltså. Johanniterriddarna, Tempelriddarna, Tyska orden mfl, och hur man kan använda dem och dess likar i rollspel. För en gångs skull är det en ren fluffartikel, utan en massa tärningskombination och nya förkortningar. Raka, enkla råd. Me like, det var sånt här man slukade med hull och hår när man var liten. Jag undrar hur många kampanjer runt om i landet som plötsligt tog helt nya vändningar när en ny Sinkadus kom ut. Jag vet att mina gjorde det i alla fall.

Bonuspoäng för att redaktionen snott en spalt om heraldik från något engelskt uppslagsverk.

Ola Nilsson och Anders Blixt skriver om skurkar. Personligheter, drivkrafter och sådant. De har också skrivit ihop regler om Nidningspoäng och Vanrykte. Har för mig att dessa senare dök upp i Hjältarnas handbok (1994).

Även: Regler för att spela gengångare i DoD.

”Örter och droger i samuraj” (till DoD Samuraj) av Henrik Strandberg, innehåller givetvis en massa regler  för att avgöra hur kraftiga o dyl som örterna är. Men det som får mig att hicka är att listan på olika örter är fem sidor lång. Helt sjukt. Fem sidor! Underbart.

Mina favoriter är ninjaörterna. NINJAÖRTER! ”Örter som endast är kända av ninja.” Där kan man hitta godingar som Ashiga (”Offret dör omedelbart”), Kuto (”Fräter sönder näsvägar, bihålor, ögonglober, munhåla och hjärna inom loppet av tre timmar”) och Jizure (”Kroppsdelen måste amputeras på grund av förstört nervsystem”).

Det var inte lätt att  vara spelare i Sverige efter att ens SL läst den artikeln. Förbannade ninjor!

Äventyr
”Jakten på Mean Geibriel” till Stjärnornas krig är ett av den typen av äventyr där spelledaren förväntas läsa långa långa harranger av text för spelarna. Det funkar sällan bra, och här tas det till extremer. Vi snackar hela spalter av ”läst det här högt”-text.

Men Äventyret då? Rollpersonerna flyger till ett annat solsystem för att rädda en tillfångatagen agent. Fastnar i tullen, bryter sig in i en bunker, slåss mot stormtrupper, spränger en kraftstation … Ja, ganska exakt vad man kan förvänta sig av ett Stjärnornas krig-äventyr. En av ondingarna heter Dark Yook (”en mycket slug och beräknande person”). Bara det. En skurk med ”Hej, jag är en skurk”-namn är det enda jag kräver av ett Stjärnornas krig-äventyr.

sink13faksZonen
Biologiskt förstärkt människa, eller ”Biomensch”, är den senaste i raden av klasser till Mutant. Som jag fattar det är biomänniskan en framexperimenterad nedfryst människa med lite fysiska mutationer som gör den snabbare och coolare och hårdare och mer lämpad för att leva ut tonåriga pojkars maktdrömmar. Artikeln återanvänder dessutom en illustration från förra numret, fast svartvit. Kolla här till höger, bara.

Det roligaste med biomensch är att alla är tyskar! ”Alla BFM är tyskar, med tyska som modersmål” … det är ju helt fantastiskt. Tyska övermänniskor är just vad Mutant saknade. De borde alliera sig med rubbitarna. Jawohl, herr Kaninchen!

Övriga artiklar
Varghundar till Sagan om ringen rollspelet. Det finns både varghundar och lägre varghundar, som inte är lika smarta. Tolkiens raslära tog sig lämpligt nog ända ner bland jyckarna, tydligen.

Öh va?
”Junker ulv” något så ovanligt som en dikt. En Mutant-dikt. En lång jäkla dikt. Delvis på rim. Ni får ursäkta mig att jag inte känner igen versmåttet, det var ett gäng år sedan jag pluggade litteraturvetenskap. Det är en ganska rolig dikt, på sitt sätt.

En lysande segersommar
Därute till ända gått;
I regn av kulor och svärdshugg
Den unge Ulv stod sig gott.

/—/

Ur stigbygeln foten lossnat
Och tyglarna glidit ur hand,
Den vacklande ryttaren griper
Mot fladdrande manen ibland.

/—/

Och långsamt, med ovan penna,
Vid bladets slut skrev han ner
Ett kors och sjätte september —
Nu fanns ej plats för mer.

Lite nödrimmat kanske, men ändå. Men ändå: En dikt? Sinkadus upphör aldrig att förvåna.

Insändare
En Anneli P skriver in och klagar på att alla ”pojker” bara skriver in och klagar. Wooo… meta.

Fredrik Ström är mycket upprörd över alla språkliga brister som förekommer i Äventyrsspels spel. ”Det heter manövrer, inte manövrar” och så vidare i all oändlighet. Pust. Språkpoliser är tröttsamma.

Dagens allmänbildning (och glimt in i Olle Sahlins psyke):

Sinkadus är en spelterm som betyder 5-2 när man spelar tärning. Det finns fler sådana, t ex ”snake eyes”, två ettor, och ”boxcars”, två sexor. (Om jag hade fått bestämma hade säkert tidningen hetat det senare. Det ordet betyder ”godsvagnar”, nämligen.)

Reklam
Äventyrsspel excellerar i att göra avlång, pratig egenreklam:

Illustrationer
Första gången jag lagt märke till att en illustration återanvänts. Märkligt.

Omdöme
Jag tycker det är intressant att Sinkan sällan var rädd att låta artiklarna ta plats. Jag är tveksam till om t.ex. Fenix skulle vika fem sidor till en lista på örter och droger. Men det var väl detta som var Sinkadus styrka: man fick inte bara några allmäna idéer och uppslag, man fick all information man kunde tänka sig behöva. Nakdelen med detta var möjligtvis att det fostrade den passivia mentalitet som ofta gör sig hörd på insändarsidorna: ”Öh, jag hittar inga regler för tvåhövdade glavar, vad ska jag göra nu? Kan inte ni publicera regler för sånna?”

  • Skrattade gott åt de tyska ”biomensch”-reglerna som jag aldrig brydde mig om att läsa igenom på tiden då det begav sig…

    Tycker du har fångat upp en grej i omdömet som är rätt intressant… Äventyrsspel förmedlade inte bara i sinkadus utan över lag, ett regelverk som iaf enligt egen mening inte gav så mycket utrymme för egna tankar och idéer. Man fastnade ofta i regeltermer och förväntade sig att det skulle finnas regler för allt samt att dessa regler var skrivna i sten.

    Detta verkar på sina håll blivit så tydligt att man flera gånger fick gå ut och förklara att SL faktiskt KAN göra som han/hon vill och är inte slav under några som helst regler.

  • kosta

    Biomensch, så koola, jag var biomensch helt klart. De hade balal anmn på sina förmågor också, inte gräsmage här inte…

    • Dessutom var deras enda nackdel att de behövde äta mer. Kom igen. Äta mer? Sedan när åt rollpersoner? De fick väl NFM startpalet med? Bästa kombon!

      • Lukas

        De flesta Sinkadusregler är väl i och för sig skrivna i en anda som antyder att spelledaren bör hålla strikt koll på ransoner, hur lång tid handlingar tar och andra väsentligheter.

  • Petter B

    Nu är jag ju part i målet, men nog är väl Fenix åtminstone för det mesta bättre än Sinkadus? Vet att jämförelsen haltar eftersom det rör sig om så olika spelepoker, men det går ändå att jämföra det faktiska innehållet.

  • Vet inte om jag håller -med- det var definitiv mer matnyttigt man DÅ kunde använda oavsett hur mkt vi skojar om det. I senaste numret av Fenix var det himla intressant, bra artiklar, men inget jag kunde använda direkt i det jag spelar…

    • Petter B

      Men tycker du verkligen att Biomensch och liknande texter är användbara? Tillför de något nytt till spelet? Vad rent konkret är det du saknar i Fenix? Nya trollraser och balla vapen med sanslösa stats? Sinkadus präglas ju faktiskt mycket av listor på ”nya” saker, som egentligen mest betydde att man fick exempelvis nya prylar som gjorde mer skada. Jag tycker till att det är mer användbart med en inspirerande miljöbeskrivning (som bilagan i nya Fenix). Men det är mycket svårare att skriva än att hitta på sju nya trollraser (grå, bruna, gröna, små, halvsmå, arga, dumma etc). Tycker att Sinkan – och Äventyrsspels grejer generellt – präglas väldigt mycket av vad som är enklast att göra. Och det är inte detsamma som vad som är enklast att använda.

      • Well, jag skrev faktiskt DÅ ;)

        Okej om jag får säga vad som inte intresserar mig i Fenix så är det alla spel jag inte spelar -jag gillar att läsa artiklarna om Western, Noir etc, men jag kan inte använda dem i min MUA-kampanj eller Coriolis (som nu e det enda jag spelar, fast man har önskemål om annat…) På Sinka-tiden kudne jag använda alla de äventyr som förlöjligas, bunekrdelen i förra numret, fan en gammal rostig uzi-II fick också vara med ;)

        Så mao, allt i Sinkan hade med de spel jag spelade att göra. SÅ är det inte i Fenix även om text och kvalité är högre. Vad vill jag ha? Kampanj-”regler”/förslag, äv-frön, nya saker som berikar -och ta mig fan- i ett absurt spel som Mutant kan en koko-robot med en uzi-IV berika lika mycket som alla andra namnlekar.

        En assjysst artikel skulle kunna handla om hur man inför mer indie-baserta spel i vanlig a tradspel, etc (kanske redan gjort)

        Jag vet inte om det är SÅ konstigt, eller? Mutant kan jag glömma i Fenix, så Coriolis återstår.

        Sist, jag är 2-års-premunerant på Fenix.

      • HJK

        Klart Fenix är bättre på alla sätt egentligen, men Sinkadus låg bättre i tiden för mig. Allt var nytt och häftigt eftersom jag aldrig upplevt nåt annat innan. Jag tyckte till exempel att fem sidor med örter var grymt coolt och använde dem vid det fåtal tillfällen vi spelade Samuraj.

        En annan grej är att jag på den tiden spelade alla spel som äventyrsspel sålde. Så allt var användbart. Fenix innehåller grejer till en massa rollspel som jag inte spelar, och jag tror det är ganska få som spelar svenska rollspel av läsarna (kanske Eon är vanligt, men jag kan inte minnas att jag läst nåt om Eon i Fenix). Det är ju ett helt annat utbud på rollspelsmarknaden nu.

        Men vad vet jag, det kanske är jättemånga som spelar Western och Trudvagns DoD.

        • Petter B

          Grejen är ju, som ni också berör, att Sinkan och Fenix görs med så oerhört olika förutsättningar. På 80-talet var allt nytt, spelarna väldigt unga och det fanns massor av stålar att tjäna. Nu är det tvärtom. Sämre och bättre.

          • Fenix e ju beroende av materila de får från spelföretagen. Skulle de betala sina skibenter och öka den delen på bekostnad av säg, sjyssta färgbilder kanske det skulel se annorlunda ut.

            Så får jag säga, som jag sagt på Järnringen Forum, att sista numret var asbra, fast att det inte handla om ”mina” spel ;)

          • Thomas A

            Ja, jag tror inte att Sinkadus och Fenix går att jämföra på ett rättvisande sätt egentligen. För oss som växte upp med Sinkadus kommer den tidningen alltid att ligga närmare hjärtat, även om mycket i Fenix kanske objektivt sätt håller en högre kvalitet. Och som en ung rollspelare hade man ett helt annat behov av en speltidning som gav en olika typer av tips och uppslag, och inblickar i vad som rörde sig i rollspelsmakarnas och andra rollspelares hjärnor – kort sagt insikter i vad rollspel är och hur man kan göra när man rollspelar. Så även en artikel om ”Biomensch” kunde på något märkligt sätt tillföra något även om vi mig veterligen aldrig använde oss av den i spelet. Idag kan jag tycka att en rollspelstidning är mer eller mindre bra, och att den är kul att bläddra i för att ”se vad som händer i rollspelsvärlden nuförtiden”, men jag har inget direkt behov av den.

      • Peter Larsson

        Fast just den sinkadusartikel som skrevs om troll (var det i nummer 17?) ar faktiskt bade bra och inspirerande. Och adhoc/stamningsfardigheterna dar ar, aven om de ar lite tramsiga, ganska fore sin tid.

        • Petter B

          Tänkte mest på Riotminds trollraser. Frånsett det där runtrollet är det inte mycket skoj… Men när du säger det så, troll är ju egentligen kul, så nåt borde man väl kunna göra med dem. Luke Cranes BW-troll är ju kul i varje fall.

  • Ang prylar –

    Jag starta en tråd, som jag -expansiva som jag är ;) – om prylar till Coriolis. Den visar mkt väl att prylar inte behöver va hottade vapen, utan tillför en massa till miljön! (tycker jag då, jävig som jag är)

    http://forum.jarnringen.se/viewtopic.php?t=22847

    • Petter B

      Jag undrar dock om Äventyrsspel betalade sina Sinkadus-skribenter. Räckte det inte med äran?

  • Vet faktiskt inte, de jobba ju på Äv-spel (en del iaf). Men äran e inte skadlig, kan jag själv säga/skratt. Jag jobbar gratis och jag är nöjd. Men om jag skrev en sjysst artikel och skicka den gratis (vi utgår från att den e sjysst, för argumentets skull) -skulle de då ta den?

    • Petter B

      Nja, det var ju många som skickade in som inte var anställda på Ä-spel. Den berömde Dag Stålhandske till exempel.

      Minns för övrigt att de som skrev I reptilmännens klor fick betalt, men att det i princip var kaffepengar. För övrigt en kul story om det där äventyret (skriv om det här, Magnus!) – två vanliga gymnasiekillar som fick skriva ett äventyr som gavs ut i åtskilliga tusen ex och sen blev klassiker. Jag gjorde en intervju på mutant.nu med den ene av dem, Torsten Alm. Tror knappast att nåt av dagens svenska rollspelsförlag bara skulle slänga in två oprövade gymnasister, hur smarta de än är…

  • HJK

    Håller med kostas om att senaste Fenix var väldigt bra. Lite tragiskt bara att han som skrivit om Kindaras bara lyckats spela lite grann innan det rann ut i sanden. Det är lite talande för hur hobbyn ser ut idag.

    • Petter B

      Ja, tyvärr. Rollspelsköp idag handlar nog tyvärr ganska mycket om ren shopping, samlarmani och nostalgi. Det är inte så många som bara köper en papplåda och sätter igång. Men för att vara helt ärlig: för mig var nog SL-förberedelserna ofta roligare än att spela och lotsa runt sömniga spelare i ännu ett underjordiskt komplex. Idag har jag helt andra krav. För stora kanske.

      • Men använde du aldrig Sinkangrejer, var de så dåliga? Vad använder du i Fenix idag (som du itne skrivit själv ;) )?

        • Petter B

          Hm, minns inte riktigt vad jag använde i Sinkan. Inte mer än ett par äventyr skulle jag tro. Och de var sällan bra. Förutom Loberga Herrgård, kanske det som jag gillade bäst av allt i Sinkan.

          Fenix – ja, det var ju längesen det var nåt till MUA som jag inte skrev själv… Arvid och jag hade dock en del nytänkande kring fon Rijn som blev liggande. Lite indieaktigt, kanske. Och samtidigt oerhört nostalgiskt att skriva om fon Rijn.

          • Det hade ju varit askoolt, med mer indie-drivet spel att införa i MUA, med vR i fokus. Kan jag tycka.

            Jag har ju fö inte läst Fenix i all evighet, men tex det du skrivit om Pråsja, har ju varit klockrent och användbart (med risk att av smörig då).

  • Lite OT -men glöm betalt- jag skulle faktiskt vilja ha mer av regelsmurferier, korta äventyr eller idéer (i något nummer nu handlade det om myter och sägner -rysligt bra).

    I vår grupp försöker vi få mer indie-spel över MUA och Coriolis, med tex Plutonen och mer spelarnarrativ, mer flaggor, bomber etc. Såna atrtiklar, för att fixa till skulle va askul.

    SL:s idag som inte spelar rent indie-spel vill ha färdiga saker -vi har för lite tid, med barn, jobb etc. För oss (i den situationen) är färdiga regler, äventyr, prylar bra -bättre (i vissa fall) än bara stämningsgrejer-där vi själva måste göra jobbet.

    Allt det här (som jags kriver) är emst en reaktion på att det låter somallt i Sinkan va skit och det va det inte -men det e himla kul att se vad det va för konstigt med retroglajorna på (yakitori kan man ju aldrig förlåta sig att man inte visste vad det va…)

    • Petter B

      Smöra på vetja ;-)

      Jag är hyfsat nöjd med Pråjsia, men det skrevs innan jag hade börjat läsa indiespel på allvar. Och det är skrivet som ett ÖOR-kapitel, från början tänkt som en bilaga till Fenix (blev ju en serie istället, PDF-formatet funkar nog bättre). Det hade gått att göra annat av det, ser jag idag. Finns ju till exempel grund för intressant konfliktutveckling, nåt som bara antyds i texten. Faktiskt diskuterades det ett tag att göra nåt mer av Pråjsia. Minns inte exakt vad Jocke tänkte (mindre modul?), men sen försvann ju licensen och New York-projektet kom in i bilden istället…

  • Well, well -jag har redan sagt att din stadsmedlye va bar va, skratt ;)

    Tror ett sjysst avslut för konstruktören av Sinkan-måndagar kan av att ha en omröstning om bästa nummer, värsta artikel etc.

    • Bra idé. Men då får ni hålla er till tåls. Enligt mina beräkningar kommer den sista Sinkanmåndagen att publiceras den 28 september. :-)

  • Petter Nallo

    Underbart… Tror att detta var det första nummer jag köpte. Älskade Star Wars-äventyret. I synnerhet tyckte jag att illustrationerna var tuffa då de var gjorda som en serie-stripp.

    Minns även att jag satt och sög in mig smaskiga beskrivningar om droger och örter. Mmmmmm

  • Pingback: Hetast på piruett | Piruett()

  • Pingback: De 10 galnaste grejerna i Sinkadus()

  • Niklas

    Det intressanta med gifterna är att det inte finns en enda beskrivning på hur de ser ut. Kanske hade varit lämpligt tänker jag.