Så töntiga är magikerna i Drakar och demoner

MagiboxenKommer ni ihåg Magiboxen? Ni vet, den där lådan fylld med besvärjelser och regler som Äventyrsspel släppte till Drakar och demoner 1990? Tre böcker, tennfigurer, en spelplan, tarotkort … När den kom var den det största som någonsin hänt i hela världen.

På inrådan av några av er läsare satte jag mig ner och kikade en aning i boxen. Låt mig säga så här: magikerna i Drakar och demoner är ena jäkla töntar. Hela bunten. Det enda som skiljer dem åt är exakt hur töntig deras så kallade magiskola är, och detta tänker jag undersöka i den här artikeln.

För att enkelt tydliggöra den exakta töntighetesfaktorn så kommer varje magiskola få ett betyg. Skalan går från 1 ”Alver (Johan Sjöberg, 1993)” till 5 ”Alver (Johan Sjöberg, 1993)”. 1 = Småtöntig. 5 = Jättetöntig.

Då kör vi.

Animisten

Stil: Animisten ”strävar efter att vara en integrerad del av den levande natur som finns omkring honom”. Detta kan man kalla för att sikta lågt, för är man inte det per automatik? Är det ens möjligt att inte vara en integrerad del av naturen omkring en? Men låt gå för det. Animisten vill inte heller betvinga naturen, utan leva i harmoni med den. Okeeej … det är väl en lovvärd ambition om man lever i en Disneyfilm. Naturen vill nämligen inte leva i harmoni med dig, den vill äta upp dig rå. Animisternas hela livsfilosofi bygger på en världsuppfattning som tagen från lättsam barnunderhållning. Att det överhuvudtaget har överlevt tillräckligt många animster för att bilda skola är ett mirakel.

Besvärjelser: Animister av lägre rang kan hitta vatten, äta gräs, locka till sig smådjur och tända eld på trä. Med lite övning får de förmågan att impregnera tyg, rena vatten, ha rätt kroppstemperatur och veta saker om växter. Eller varför inte få blixten att slå ner? Men bara om det redan är åska. De flesta animistbesvärjelser är av typen att vem som helst kan utföra dem genom att i efterhand säga ”tada, det där var det jag som gjorde!”.

Även mäktiga animister är ganska lama. De kan lugna varelser, eller göra dem vilda, få växter att växa snabbt, eller besätta ett djur. Det är liksom öööhhh vem bryr sig?

Animismens enda existensberättigande är de helande besvärjelserna. BOTA VARULV lär dock inte komma till användning så ofta.

Töntfaktor:
4alver

Demonologen

Stil: Demonologer gillar gadgets. Pentagram och komplicerade ritualer med en massa tillbehör är deras grej. De bär alltid med sig ”en uppsjö föremål som måste ingå i ritualerna; ingredienser, knivar, färger, kastruller, tänger, med mera”. Ja, demonologer ägnar sig mestadels åt att stanna hemma i sitt labb och utföra ritualer.Varför bryr de sig, undrar man. Jo de är nämligen ute efter makt och ”demonerna utgör huvudmedlet i denna strävan”. Låt mig klargöra det hela: en demonolog är en snubbe som sitter hemma i källaren omgiven av en massa gear och drömmer om att bli mäktig. Får man brudar på det tror ni? Eller ens tillräckligt många polare för att hålla en ok fest? Knappast. Demonologer är helt enkelt fantasyvärlden motsvarighet till okyssta, actionfigursamlande, datornördar.

Demonerna i sig är dessutom töntar av rang. Men det är en annan artikel.

Besvärjelser: Av förklarliga skäl handlar demonologins trollformler om demoner. Hur man hittar demoner, hur man frammanar dem, kontrollerar dem och fängslar dem. Demonologen har dock lite otur i att alla olika typer av demon kräver en egen besvärjelse. Det är ett jäkla jobb att samla ihop erfarenhetspoäng nog att bli en duktig demonolog — och som tack blir man nog ändå bara uppäten av Nimmum eller Syreb.

Töntfaktor:
5alver

Drakmagikern

Stil: Det första man får veta om drakmagiker är att de är så pass sällsynta att det nästan är meningslöst att snacka om en magiskola. Det är ju lite häftigt — det coolt att var unik. Det andra man får veta är att drakmagiker sysslar med ”subtila manipulationer av en varelses psyke” och är ute efter att ”påverka folk utan att de någonsin kommer att inse att de har blivit påverkade eller anfalla någon utan att denne kommer att han någon chans att säga varifrån anfallet kom eller ens vad det bestod i”. Drakmagiker är alltså ena nedrans fegisar. Smygiga, ryggradslösa mesar som måste hålla på med drakar för att kunna känna sig stora. Det är inte coolt.

Besvärjelser: Telepati åt alla håll. TELEPATISK SONDERING undersöker folks psyken, TELEPATISK PÅVERKAN påverkar dem. Drakmagikern kan astalvandra, skapa illusioner och med SENSORISK ÖVERBELASTNING får de fiender att uppleva ett avsnitt av Bumbibjörnarna. Problemet med allt detta är att drakmagikern ändå kommer att dö första gången hon möter en jätteamöba.

Och varför heter det drakmagi? Kalla magiskolan för vad den är: Psionics.

Töntfaktor:
3alver

Elementarmagikern

Stil: Elementarmagikerna sysslar med skapelsens grundstenar — elementen. Ska man säga något om dessa magiker så är det att de är förutsägbara. En eldmagiker är impulsiv och en vattenmagiker har ”ett flytande intellekt”. Har man sett en värmemagiker har man sett alla. Men vänta nu, värme? Är det ett element? Ja, elementarmagikerna har utökat de fyra klassiska elementen med kyla, värme, mörker och ljus. Men borde inte värme och ljus kunna räknas in under eld? Och mörker under jord? Och kyla under vatten? Jo … men …

Om vi säger så här: Elementarmagiker är som hårdrockare; lämnar man dem ensamma i 20 minuter så har de hittat på fyra nya musikgenrer. Det som förut var dödsmetal har blivit norsk skogsmetal, norsksvensk svampmetal, svensk skogsmetal och lövskogsmetal (indie eller traditionell). Elementarmagikern är den typen av person som om det fans internet i DoD skulle sitta på webbforum och ilsket debattera att ELD inte är eldbesvärjelse utan en caddoitisk värmesfärsbesvärjlse. För det fattar väl vem som helst.

Besvärjelser: Elementarmagi är tryggt. Eldbollar, ljussken, blixtar och energistrålar. De kan frammana elementarer,  framkalla stormvindar och … öppna lådor. Och få saker att rosta. Välta prylar med en vindpust. Blända med starka ljus.

Elementarmagiker är på en och samma gång riktigt coola stridsmaskiner och trollkarlsvärldens McGyver. Seriöst, FORMA ELD?

Töntfaktor:
2alver

Harmonisten

Stil: Harmonismens livsfilosofi bygger på ”ljudets harmonier och manipulerandet av dessa”. Dessa magiker vill klargöra samband, hitta mönster och upptäcka strukturer i ljud. Således är harmonisten en ordningssam person som ”organiserar sitt liv på ett effektivt sätt och som i allra högsta grad ogillar oordning och kaos”. De ser dessutom ner på vanligt folk och deras simpla smak. Det är svårt att att respektera elitistiska audiofiler även om de kan trolla, speciellt när de ofta går klädda i basker. Yes, basker är en ”populär huvudbonad som bärs av många harmonister”.

Varning: Skånegatan i Stockholm är ett ökänt tillhåll för Harmonister.

Besvärjelser: Harmonisten spelar fram sin magi på sitt instrument, och därför har alla besvärjelser med ljud att göra. Ibland rent fysiska ljudvibrationer som BEDÖVNING eller RASERA, ibland mer åt det känslomässiga hållet som SJÄLATRÖST och FÖRÄLSKELSE.

Ibland blir det dock rätt långsökt. SAMMANFOGA lagar ett föremål medelst musik. FLYGFÖRMÅGA för harmonisten att flyga på tonerna eller något. Och ÖVERRÖSTA känns ju som en fruktansvärt onödig besvärjelse.

Töntfaktor:
5alver

Häxan

Stil: Om vi bortser från det extrem töntiga i människor som kallar sig själva för häxor … inte ens då har dessa magiker mycket som talar för sig. De är nästan alltid fula, for starters, och lever avskilt från andra människor. De är dessutom feminister (som ofta tycker att kvinnan är ”överlägsen mannen”) i en värld som uttryckligen inte är det. Så här står om jämlikhetssträvan i DoD:

Så småningom börjar [häxorna] förtvivla om att mannen någonsin ska behandla dem som jämlikar, och blir förbittrade eller svarthjärtade, eller åtminstone enstöringar. De äldre bittra häxorna försöker framstå som så skrämmande som möjligt för att hävda sig på det sättet.

… för tycker inte männen om en så är man ju inget värd. Häxorna ska i alla fall ha respekt för att de bryter väg för alla bortskämda prinsessor i torn.

Besvärjelser: Seriöst, en magiskola som ägnar sig åt att framkalla vårtor, ge folk klåda och få stackars jäppar att åldras i förtid har inte mycket att hämta hos mig. Riktigt mäktiga häxor kan använda klyschor som TÖRNROSASÖMN, HAMNSKIFTE och GRODFÖRVANDLING. Ärligt talat alltså …

Töntfaktor:
4alver

Illusionisten

Stil: ”En illusionist är alltid vacker, ung och stark”. Fast inte alltid får man sen reda på. ”Eftersom många illusionister är övertygade om att världen egentligen är en enormt skicklig skapad illusion spelar det egna utseendet inte särskilt stor roll eftersom allt ändå bara är en illusion.”

Det låter lite som om illusionisten är filosof, gör det inte? Hennes värderingar är ofta ”mycket komplexa” och hon har kass klädsmak. Ja, det verkar faktiskt som om illusionisten är en fullfjädrad filosof. Tyvärr sabbas filosofens coolhet av att illusionisten dessutom är en clown som går runt med glitterpulver, rökstenar, kristallbitar och annat slapstickigt.

Besvärjelser: Borde det inte räcka med fem olika illusionistbesvärjelser, en för varje sinne? Nix. Här finns det mängder. De flesta gör ungefär samma sak. DISTRAKTION kan simuleras med de flesta andra trollformler till exempel. Många av spellsen är dessutom helt poänglösa: FÄRGLÖSHET, SPÖKMUSIK, DUNKEL. Dunkel — det blir inte ens mörkt, bara lite småmysigt.

Men hur fasen smög sig FÖRTROLLAD SÖMN in här? Vad har det med illusiona att göra?

Töntfaktor:
2alver

Mentalisten

Stil: Mentalister vill uppnå ett perfekt kroppsligt och själsligt tillstånd. De är en sorts new age elitidrottsmän som inte drar sig för att dopa sig. Och inte bara det, de vill ”bli dugliga på så många sätt som möjligt” på samma sätt som ”en tiokampare”. En zen-tiokampare. Alla som har umgåtts med en elitidrottsman vet att dessa knappast tänker på något annat sin idrott och sin hälsa, och om man lägger magi och zen till detta så får man en person som troligen är helt omöjlig att umgås med. Jag säger som så, mentalisterna får gärna hålla på med sina vältränade kroppar och psyken så länge de inte kommer nära mig.

Besvärjelser: Mentalistens magi går ut på att få honom att bli en actionhjälte. Han kan hoppa, ballansera, klättra och röra sig blixsnabbt. Andas under vatten och bli osynlig — eller varför inte göra huden immun mot frätande syra? Mentalisten kan även bli skendöd, läsa tankar och se saker på långt håll. Liksom drakmagin vandrar mentalismen snart in på psionicsvägen med telekinesi och mentala krumbukter. Egentligen borde dessa två skolor varit en och samma.

Töntfaktor:
1alv

Nekromantikern

Stil: Nekromantikerna är nog de mest tragiska magiker som finns. Ta en riktigt insnöad svartrockare, lägg till några lager lajvare och avsluta med en gnutta emo. Där har du en nekromantiker upp i dagen.

Hur mobbad måste man egentligen ha varit för att bli en nekromantiker? Ingen otraumatiserad människa skulle ju säga ”hmm … det här med lik och sånt är ju rätt roligt, jag kanske borde satsa på en karriär inom det?”. Pryder man dessutom sin klädsel med symboler och ”små kranier” så inser man att något är fel med denna människa. Våldtagen-av-morfar-faktorn stiger dessutom när man läser att ”nekromantikern är en skygg person” som är ”ytterst svår att prata förstånd med” och som ”inte har samma värderingar som vanliga människor”.

Inte så mycket töntig som tragisk, kanske.

Besvärjelser: Död och skräck är nekromantikerns lott. Plus GASMOLN, bölder och deformerade händer. Det här med att väcka döda till liv för en marginaliserad tillvaro i besvärjelselistan, det mesta går åt till att förklara vad GIFTBETT och HUGGTÄNDER och KRYPANDE HAND gör för något. Avancerade nerkomantiker leker med SPÖKSKEPP och FÖRSTENING.

Tittar man bara på besvärjelserna så är nerkomantiker inte särskillt läskiga. De är bara en enmansfreakshow.

Töntfaktor:
5alver

Röstmagikern

Stil: Röstmagin är dvärgarnas favvomagi. Man måste inte vara dvärg för att vara röstmagiker men det hjälper. Som röstmagiker knallar man runt och ropar fram sina besvärjelser. Man måste ha FYS 14 för att ens kunna testa denna typ av magi. Stora lungor etc.

Som ni vet lever dvärgar i berg. I berg händer det ofta saker som laviner, jordskred och stenras. Är man under jord kan gångar rasa in med lite otur. Sannolikheten för att dessa fenomen ska uppstå ökar markant om man för oväsen. Därför är det ett tecken på dvärgarnas ytterst dåliga omdöme och dödslängtan att de gillar och respekterar röstmagiker. Man tycker att en snubbe som går runt och skriker uppe i bergen snabbt borde bli centrum för en stor olycka och påföljande exil.

Besvärjelser: Magikern kan skrämmas genom att skrika. Det finns tre olika besvärjelser för detta. Hon kan även krossa saker, flytta saker och fungera som en radar genom att skrika. Besvärjelser som VARNINGSROP och TILLKALLA borde väl gå att åstadkomma bara genom att säga ”Se upp!” och ”Kommer du hit eru bussig”?

Töntfaktor:
3alver

Spiritisten

Stil: Spiritisten är nekromantikerns mer sansade storesyrra. Hon är fascinerad av de döda men gillar inte det där med lik så mycket. Av någon anledning finns det inga ”typiska spiritister”, utan de kan vara allt från medicinmän i djungeln till gamla tanter i villaområdet. Informationen är knapphändig i Magiboxen, blott fyra rader lång. Lite av en doldis i magikersammanhang kan man säga. Eller så insåg till och med Äventyrsspel att detta inte var en magiskola att ödsla energi på.

Besvärjelser: I kategorin flest onödiga besvärjelser ligger Spritisten i topp. AVLÄSA PSI-MÄNGD, ANDESLÖJA och ANDEHELNING … äh vaffan allihop egentligen. Hur ofta sötte man på andar i DoD? I hur många äventyr är förmågan att göra en voodoodocka central? Jag bara undrar.

Töntfaktor:
3alver

Stavmagikern

Stil: Stavmagikern är inte namnet på en sajt som säljer dildos. Stavmagin är ”en uråldrig och exklusiv väg som få magiskt begåvade personer har vågat sig in på” men jag tror ändå att någon sorts falloskomplex ligger bakom skoland uppkomst. Lyssna:

  • ”Den klassiske stavmagikern är fixerad vid sin stav.”
  • ”Det är viktigt för honom att ha makt och påverka sin omgivning.”
  • ”Staven är allt för en stavmagiker.”
  • ”Skulle staven förstöras förlorar magikern [sin] kraft.”
  • ”Stavmagiker döper ofta sina stavar.”
  • ”En stavmagikers stav är också ordentligt tilltagen, men inte absurbt lång.”

Jag tror att någon försöker kompensera något.

Givetvis kan stavmagikern inte ha två stavar på en gång. Hur skulle det se ut? Man är väl inte bög.

Besvärjelser: Stavmagi är typ en mesigare version av elementarmagi. Givetvis med fokus på staven. Allting är lite bibliskt med BLODREGN, VATTENDELNING och typ tre olika varianter på blixtnedslag. Dessutom kan magikern använda sin stav som tändare, rep … och förvandla den till en orm. Praktiskt!

Töntfaktor:
4alver

Symbolisten

Stil: Symbolister anlitas ofta i krig eftersom deras magiska symboler påverkar alla som ser dem. När man läser beskrivningen av dem så verkar de faktiskt vara hel inriktade på att kriga trots att deras magi ”kan användas till mycket”. Visst det ger lite cred att vara en krigsmagiker men i slutänden är ändå symbolisten en magikernas klottrare: det är bara andra symbolister som tycker att de är coola.

Besvärjelser: Symbolistens magi kan framkalla alla typer av känslor och ticks. Epelepsi? Inga problem. Osäkerhet? Piece of cake. Ärlighet? Yessir! Allmän plåga? Been there.

Grejer som ANIMERA STENSTATY och LÄKA är lite off topic bara. BLINDHET känns dessutom som en symbol som sabbar mer än den hjälper.

Töntfaktor:
2alver

  • Petter B

    Undrar just hur det här sålde. Själv ogillar jag (åtminstone nu, som 36-åring) den här typen av uppräkningskataloger. Ytterligare ett exempel på att Äventyrsspel ofta gjorde det väldigt enkelt för sig. Hur kreativt är sånt här egentligen?! Men sålde gjorde det säkert. Antar jag. För nog var väl Äventyrsspel fortfarande en vinstmaskin när den här boxen kom?

  • Arvid

    Minns att jag älskade boxen när den kom men glädjen förbyttes snabbt i frustration när jag försökte göra en rollperson. Det är nära tok omöjligt att få till en vettig magiker med EDD reglerna. Till slut fick jag i vart fall till en (drak?) magiker som kunde paralysera fienden så att de övriga gruppmedlemmarna sedan kunde hacka ner det förlamade offret.

    Något som var riktigt användbart i två strider. Sedan började SL öka antalet motståndare och strider bestod efter det, för min del, endast i att inleda med ett slag för att parlysera och sedan var det bara att behålla koncentrationen tills vännerna slagits färdigt. Inte så kul.

    Magiboxen är verkligen ett typexempel på hur mer detaljerade indelningar begränsar rollspelarens möjligheter och visar på vad du _inte_ kan göra istället för att öppna upp nya möjligheter.

    • Petter B

      Sant. Mycket av Äventyrsspels grejer bygger antagandet ”fler regler, roligare spel”. Men egentligen blir det ju bara svårare. För både rollpersoner och spelare.

  • HJK

    Jag har fått för mig att magiboxen sålde bra. Själv skaffade jag den inte då den var en smula dyr och jag aldrig var nåt jättefan av fantasy.

    I Eon hade jag en gubbe som med hjälp av solmagi kunde skapa ljus. Problemet var att för att kunna frammana filament till besvärjelsen så var jag tvungen att vara helt belyst av solen. Resten av mina besvärjelser var nästan lika kassa. Den enda användbara var en som kunde blända motståndare (dagtid).

  • Jag tror Äventyrsspel gjorde grundfel i många av sina besvärjelsekonstruktioner. Mäktiga besvärjelser gjordes ofta på sådant vis att de inte bara hade högt skolvärde, de krävde också hög effektgrad för att kunna få fram de festliga effekterna. För att kunna göra de riktigt balla sakerna behövde man alltså (1) köpa högt färdighetsvärde i en magiskola, (2) köpa upp en på grund av sitt höga skolvärde jättedyr besvärjelse till en tjänlig nivå, och (3) använda denna besvärjelse på hög effektgrad, vilket innebär att du måste ha ännu högre färdighetsvärde för att ha en hyfsad chans att inte bara misslyckas. Bättre var nog att bränna sina surt förvärvade erfarenhetspoäng på något i stil med Eld eller Paralysering. Just Paralysering visade sig väldigt användbar mot fiender vars PSY inte var fruktansvärt hög — den var ju i praktiken en Save-or-Die-formel på rätt låg nivå, och problematiken med att övervinna PSY kompenserades ju av att man fick en chans att öka sin PSY efter varje äventyr då man lyckats använda den.

    • Petter B

      Ja, det var nästan omöjligt att vara magiker. Minns också att det var mest ELD som gällde. Förstår inte alls de som hyllar Expert. Det var det bästa fantasyspelet för att det var det enda.

    • De flesta magiker jag spelat – och sett spelas – i Expert var specialiserade på två-tre besvärjelser. Ville man ha fler blev man ju direkt så jäkla dålig.

  • Anders Norén

    Haha. Roligaste artikeln hittills!

  • Peter

    Det roliga med stavmagikerna var att deras besvärjelser antingen var rippade av Gandalf, eller av Moses (typ, Klyv vatten). Vilket är fair enough: båda har ju stav (och skägg) liksom.

    Varför de blev Stavmagiker och inte Skäggmagiker är en annan historia. Kanske är det helt enkelt så att ALLA magiker har skägg.

    Har någon NÅGONSIN spelat en Stavmagiker förresten?

    p.p.s. Klockren artikel. Gillar särskilt sågningen av animisten, och att du använder ”Alver” som töntfyrar – töntigare ÄS-bok får man leta efter!!

    • Hm. Jag tror jag gjorde en stavmagiker en gång, men det blev aldrig av att spela honom. Rätt värdelös om jag minns rätt.

      Tack för berömmet!

    • Petter B

      Undrar just om det sitter folk på Johan Sjöbergs arbetsplats och läser den här bloggen. Är de elaka har de väldigt roligt.

    • Henka

      Japp! Spelleder just nu en grupp med en stavmagiker, förklädd till kartograf, i Svavelvinter. Med erf-bonusen för nya RP i Svavelvinter känns han ganska användbar. AVVÄPNA kan ju (när den lyckas), helt avgöra en strid. Han har BLODREGN också, men har inte smällt av den karamellen ännu.

  • Är en av de som önskade denna artikel. Man blir ju gråtfärdig (och inte av lycka) när man bläddrar igenom formel-boken i detta paket. Bland ”Häxkonsterna” finns förutom den (pga namnet) enormt fjantiga (men samtidigt förklarande) besvärjelsen ”Törnrosasömn” även besvärjelsen ”Övergripning” där häxan kan förändra ett föremål till något annorlunda med följande exempel:
    ”Häxan förvandlar en pall till en klubba (en effektgrad) som ger dubbel skada (en effektgrad till), varvid SL anser att klubban bara kan användas på torsdagar eller när man sitter ner, och att den är luddig och självlysande. En vagn får egenskapen att kunna flyga, men det går bara så länge någon av passagerarna skickligt och övertygande låter som en anka. Vagnen får dessutom en vacker gul fjäderdräkt.”

    Därtill får man rådet: ”Använd formlen med en viss försiktighet, eftersom den antagligen kan få både en och annan kampanj att gå över styr.”

    Man undrar ju vad personen hade rökt som lyckades klura ihop den här besvärjelsen…

    • Har för mig att just Övergripning är snodd från serien Tom Puss. Men det ändrar inte det faktum att den är en värdelös besvärjelse. Jag är speciellt skeptisk till alla besvärjelser där SL godtyckligt och enväldigt får bestämma nackdelar och bieffekter.

      Häxkonster borde aldrig ha blivit en egen magiskola, det är en sak som är säker. Speciellt i den extremt töntstereotypa form som presenterades i Magiboxen.

    • Vad jag vet var det Olle Sahlin som satte ihop den där. Men han varken drack alkohol eller rökte, så det surrealistiska måste kommit någon annanstans ifrån. ;-)

  • »Skalan går från 1 ”Alver (Johan Sjöberg, 1993)” till 5 ”Alver (Johan Sjöberg, 1993)”«
    Gud, vad jag skrattade när jag läste det här. För jag läste det som ”Skalan går från 1 till 5” och så gav du några exempel på -hur- töntigt det är i jämförelse med andra produkter. Att Alver kvalificerade sig in på både 1 och 5, hur råtöntig skulle den boken då inte vara?
    Nåja, rolig läsning i vilket fall. Jag skäms nästan lite för att jag tog magiskolorna rakt av till Matiné. Dock är varje magiskola en besvärjelse.

  • Hehe, askul. Jag köpte boken och njöt av den. Men magiker i DoD var mest för SLP som inte behövde saml erf. Stavmagiker blev det snabbt inflation på.

    Till försvar för några grejer så skrivs det att både Mentalism, illusionism och elemetramagi är derivat av Drakmagi.

    Sen att du missa de utmärkta besvärjeslerna ELDKVAST, MÖRKERKON etc är synd. Det billigaste sättet att bli en våldsmaskin. ELDKVAST (skolvärde 12 (som HELA) och inga effektgrader, 1T10 i skada per PSY du lägger -kadäng säger det ba!)

    • Elric

      Att han missade dessa besvärjelser är kanske att de endast förekommer i Chronopia? ^.o

      • Thomas

        Nej, de tillhör drakmagin och finns därför i Drakar. Men sant är att de inte finns i magiboxen.

  • Daniel

    haha, genialisk artikel! Fullständigt lysande.

    Jag minns extremt väl när jag fick Magi-boxen i födelsedagspresent. Det var ett enormt stort ögonblick, det var verkligen den bästa present jag någonsin hade fått. Och jag älskade och vårdade den högt – men inte en enda magiker lyckades någonsin bli en användbar rollperson. Det är helt sant att det inte var så skyhög användarvänlighet över den här typen av produkter. Men de var fantastiskt roliga att läsa och åtminstone för mig fungerade Magi-boxen som suverän inspiration.

    Vänta nu – jag inser just att jag faktiskt spelade med en rollperson skapad med hjälp av Magi-boxen. En demonolog. Pinsamt, uppenbarligen.

  • Henrik

    Gillade magi-boxen starkt, men när jag blev lite äldre så blev man som många här irriterad på hur svårt det var att göra en skapligt användbar magiker. Drömde mig då tillbaka till grundreglernas mer användbara magiregler.

  • Helt underbar sågning. Jag skrattade gott, även när mina egna påhitt fick sig en dask som att det small. Till mitt försvar får jag väl säga att jag levererade det som läsarna förväntade sig. Men magisystemet var inte det bästa, särskilt med effektgraderna; jag övertog det tämligen omoddat från Chaosium.

  • Pingback: Sinkadus-måndag, del 25 | Piruett()

  • Petter B

    Och nu kan man köpa boxen på Tradera. Som hittat! http://www.tradera.com/drakar-och-demoner-magi-NY-SKICK–auktion_92630983

  • Daniel Bernhoff

    >De flesta animistbesvärjelser är av typen att vem som helst kan utföra dem genom att i efterhand säga ”tada, det där var det jag som gjorde!”.

    Hahahaha! Underbart!

  • Dan Guillou

    Jag älskade den här boxen. Fanken jag kan lika gärna vara ärlig. Jag älskar den fortfarande. Men jag håller med om svårigheterna med att göra användbara magiker i praktiken.
    Jag tror att det avgörande systemfelet, som bara blir ännu tydligare i Magiboxen, startar i DoDExperts magiregler. Eller för att vara mera precis, reglerna för hur många ExP det kostar att bli bra i magifärdigheter. (Svaret är inte bara ganska många.) Resultatet blev antingen ärkemagiger med FV 3 och 5 i sina coolaste spells, eller en grotesk ExP-inflation. Mitt svar då var att jag som SL tog över tillverkandet och administrerandet av rollpersonernas karaktärsblad

    Nästa gång jag ska administrera några magiker i DoD-miljö så kommer de bara att använda en huvudskill och två, tre hjälp-skills, för allting. Själva formlerna (om jag överhuvudtaget har med sådana) blir engångskostnader för att kunna eller inte kunna åstadkomma en viss effekt med med sin huvudskill.

    • Nu har jag inte läst hela Matiné-rollspelet (som ska var DoD-made-right), men du kanske ska kolla in det nån gång (på urverkspels hemsida).

  • Peter

    De töntigaste magiskolorna är de med flest stridsbesvärjelser (vilket torde göra Stavmagi värst). Varför skulle en magiker slösa sin tid på att skapa besvärjelser som gör något så otroligt mundant som att döda någon? Det kan ju vilken krigare som helst göra och det lär inte förbättra magikerns liv nämnvärt. Jag har därmed inte någon stor förståelse varför så många här klagar på magikernas duglighet i strid.

    En magiker bör fokusera på att göra sådant som är väldigt svårt, eller helt omöjligt, att göra utan magi. Dessutom kommer man ganska långt med att göra en del med magi och sedan få andra att tro att man kan göra mycket mer. Att döda saker kan de ointelligenta krigarna få syssla med.

    • Håller med. Tyvärr var det ju så att i det typiska DoD-äventyret så var det mest förmåga att ge skada i strid som gällde.

  • Jakob R2

    Underbar sågning!