Hur lat får man vara?

74807Vad fan är det här för omslag egentligen? Bilden illustrerar en extremt kort och oviktig scen cirka 20 sidor in i boken. Det är som om illustratören (Paul Youll) inte orkade läsa längre och bara målade något ur minnet för att bli av med skiten. Tänk er att omslaget till Sagan om ringen var Sam i trädgårdslandet. Det är inte bara missvisande som omslag, det är dessutom tråkigt.

Det konstiga är att även om Paul Youll bara orkade läsa 20 sidor av boken så borde han ändå ha hittat ett antal händelser som skulle ha passat bättre. Lat och dåligt omdöme?

Oavsett anledning: ett värdelöst tråkigt omslag till något som verkar vara en kanonbok (har kommit till sid 70).

  • ne

    men… är det inte lite vanskligt att uttala sig om en scens vikt i en berättelse om man bara läst 70 sidor? (om inte boken är… säg 71 sidor, då).

  • Pingback: Arianrhod - litteraturblogg » Några länkar()

  • Pingback: Skona mig från kung Arthur | Piruett()

  • Anders Norén

    Omslagsillustrationer som inte hör ihop med boken är ett gammalt fantasyproblem. Fan vet vad det beror på.

    Icke-fantasy brukar i och för sig också ha omslag som kanske inte är direkt relaterade till bokens handling, men jag tror att fantasyns problem är att omslagen ofta består av en detaljerad illustration medan t.ex. senaste bestsellerdeckaren har ett omslag som mest består av suggestiva skuggor och färgskiftningar (och författarens namn i 96 punkters storlek). (Jfr. Sinkadusomslagen.) Och en detaljerad illustration är antingen helt korrekt eller felaktig medan ett skuggspel passar halvtaskigt ihop med nästan vad som helst.