Sinkadusmåndag, del 33

Sinkadus-33intr
Berlins guldålder, helt klart.

Sinkadus nr 33 (november 1991)

Omslag

Boy howdy! Nuförtiden när konstnärer ritar tatuerade halvnakna s&m-byggarbetare så är det den här bilden de har att tacka för sitt levebröd. Peter Andrew Jones visste nog inte vad han gjorde, vilken trend han skapade, när han släppte lös detta konstverk. Tack, Peter.

Sinkadus-33

Ledare

Nej nu kan vi inte hålla ut längre – vi måste höja priset på Sinkadus. Från och med nr 34 kostar lösnummer 40 kr och prenumerantpriset höjs till 195 kr för 5 nr. […] vi inför möjligheten att prenumerera på 10 nr för bara 350 kr – du sparar 50 kr förutom att du garderar dig inför prishöjningar inom en tvåårsperiod.

Olle Sahlin, din bedragare, för mindre än ett år sedan sa du att det inte skulle bli några prishöjningar. Tunnare papper, billigare tryck etc. Och nu detta tilltag? För att inte tala om det ondskefulla i att pracka på folk tvåårsprenumerationer när Sinkadus som tidning inte ens kommer att överleva ett ynka år till.

Hade man på redaktionen inga känningar av vad som komma skulle? Eller var det just det man hade och prishöjningen var ett sista desperat försök att bromsa det fria fallet?

Hemmafronten

”Valkyria 2092” (eller Mutant RYMD som det kom att heta tillslut) är på ingång. På det stora hela verkar det bara vara namnet som ändrades innan produkten hamnade i butik:

sink33f1Personligen tycker jag att ”Valkyria 2092” är en betydligt bättre titel än Mutant RYMD. Spelet har ju nästan ingenting att göra med någon av de tidigare Mutant-versionerna. ”RYMD” känns liksom lite … övertydligt. ”Venusianska ubåtskriget” låter för övrigt som en jäkligt cool setting. Kom den med i RYMD? Var inte Venus bara djungler där? Fy fan för att spela en ”heartbreaker” … Hur töntigt är det inte med yrken som är namngivna efter spelkonstruktörens tennfigursleverantör?

Förresten, är det någon som känner igen Isbjörn speldesign och rollspelet Bra? Björn Ek och Thomas Isby låg tydligen bakom.

Dessutom:

Sinkadus-33lance

Det är ”roligt” att Äventyrsspels konkurrent Lancelot Games först börjar nämnas i Sinkadus efter att de 1) slutat ge ut nytt material och 2) gått i konkurs.

Drakar och demoner

Jerker Sojdelius publicerar här en stadsdel som ratades från den omfattande Krilloan-boxen. Artikeln heter ”Kitteln: Krilloans ljusskygga baksida”. Mer stereotyp ”tjuvstadsdel” får man leta efter. Tänk The Shades i Ankh-Morpork fast utan humor. Inte dåligt, egentligen, bara inte så orginellt. Du har sett allting förr.

[Slöjan och bjällran] är en välfrekventerad taverna som lockar kunder med förföriska danserskor och annan lättklädd underhållning.

Vad är det egentligen med rollspel och den helt oproblematiska synen på prostitution?

”Kopparhavets kapare” heter en artikel av Henrik Strandberg. Den är inte heller så skoj. Två nya fartyg av tveksam användbarhet, ett äventyrsförslag, och en ”hel piratö”. Där får man möta Baron Piet Stålkäke som bokstavligen har en käke av stål. Piet har dessutom en papegoja på axeln. Han fullkomligt skriker ”TITTA JAG ÄR EN PIRAT!”.

Ett tips till alla rollspelsskapare: Klyschor och stereotyper är tråkiga. Det spelar ingen roll om du skriver med glimten i ögat eller som en hyllning till någon förlaga, för risken är väldigt stor att du inte är en tillräckligt skicklig skribent för att det ska märkas. En originell idé funkar dock alltid, även om du inte heter Erik Granström.

Insändare

Per Claesson antyder att Äventyrsspel är kapitalister som mjölkar fattiga ungdomar på pengar genom att släppa boxar med gammalt material, typ Monster, Magi och ”nya” Drakar och demoner. Han får ett redigt svar som kan sammanfattas med citatet ”Till att börja med är det aldrig så att vi sätter oss ner och tänker ‘ska vi försöka mjölka ut mer av den här kon?’.”

Signaturen Marcus vill ha rollspel i bokform och får svaret:

Vi tycker också att det kan vara käckt med inbundet. Problemet ligger dock på ett annat plan – rollspel i bokform är inte ”spel”, de är böcker, och bör säljas hos bokhandlaren. Rollspel i låda som skramlar av tärningar är ”spel”, och säljs i leksaksaffärer. Vår distribution är helt inriktad på leksaksaffärerna, vilket gör att vi får stora svårigheter om vi skulle lansera spelen enbart i bokform. Lancelot försökte med Wastelands och har fått betala för det. Vi har ingen lust att bekräfta deras ”misstag”.

Historien visar att det kanske inte var så smart att bara inrikta sig på leksaksaffärer. Speciellt inte om man vill ge ut ”vuxna” spel som Kult. Ärligt talat, Kult-debatten borde väl vem som helst ha kunnat förutse? Spelet innehöll ju allt som vuxna gärna inte ser att deras barn sysslar med: våld, sex, droger, ockultism. Utan kamouflaget av en lala-fantasivärld. Till salu i en leksaksaffär, bredvid Barbie-dockorna.

Äventyr

Gunilla Jonsson och Michael Petersén ger sig i kast med ”Ett eko från det förflutna” till just Kult. Äventyret börjar med följande lilla pärla:

Detta är kongressäventyret till Kult från Lincon 91. Det innehåller element som kan verka stötande på personer med en kristen livssyn – vi vill dock framhäva att ”Ett eko från det förflutna” enbart är en litterär konstruktion och inget annat.

Vilken tur! Jag som trodde att allt Gunilla och Michael skrev var sant och fakta. Om så vore fallet så skulle Jim Morrison och Jesus vara samma person – den svarte messias. Yes, kom ihåg var du hörde det först! Nu är Jesus/Jim tillbaka igen för ett sista gig: apokalypsen. Rollpersonerna spelar de fyra ryttarna som glömt bort vilka de är, och i slutet måste de välja mellan Jim och Paulus, den förste påven (don’t ask). Jim Morrison eller Joseph Ratzinger föregångare? Inte ett svårt val.

Okej men alltså … Nog för att jag kan förstå att man gillar Jim Morrison, men att göra det så till den milda grad att man skriver ett äventyr där han är Jesus från fucking Nasaret? Det är inte ok. Dessutom borgar det för ett riktigt lökigt äventyr för vem kan ta det på allvar när tada! den mörke messias är samma person som bonkade Nico och som knarkade sig till döds i ett badkar i Paris 1971.

Mutant

Magnus Seter är i gasen igen. Resultatet är artikeln ”Berlin City 2092” som beskriver en del platser i staden. Främst olika ställen där rollpersonerna kan slåss, ty de flesta äventyrsidéer är av typen ”Butiken blir rånad” och ”Mördaren är lös”. Okej, jag kanske hårddrar lite. Men inte mycket. Jag har förbannat svårt för beskrivningar av stadsdelar, det ska jag vara öppen med. Länder? Okej. Städer? Okej. Men stadsdelar … nej. Jag tror problemet är att detaljnivån blir för hög, att allt är kartlagt, namngivet och beskrivet, vilket begränsar utrymmet för egna tolkningar och idéer.

Det mest intressanta Mutant-materialet är reklam för kommande ”Valkyria”:

sink33f4
Klicka för större.

Man känner igen mycket från Mutant RYMD och Chronicles. Namnen är lite annorlunda och loggorna hinner förändrats något. Yeltzin försvann dock någonstans på vägen. Lika bra det.

Axelskydden är redan på plats. Om du hade sagt till mig 1991 att axelskydden skulle bli ännu större inom bara ett par år, ja då hade jag inte trott dig.

När det gäller Ondskans ursprung – att det skapats av människornas ångest och rädsla i rymden – så … ja, var det så även i de färdiga spelen? Jag kommer inte riktigt ihåg vad som skrivits om vad Ondskan är för något.

En annan sak jag inte känner jag inte igen: ”Solsystemet har blivit koloniserat av sex stora megakorpar”. Här ser man spår av en vision som inte nådde slutprodukten. Istället för att slava under grymma företag var mänskligheten i ”Valkyria” under klorna på de gigantiska Corvus corax som härskade över solsystemet. Ascoolt, ju!

Kult

Det finns tydligen bara två sorters material man kan skriva till Kult: nya arketyper och nya nackdelar/fördelar/hemligheter. Här får läsaren sig en dos av det senare. Vad sägs om magnifikt stämningsfulla nackdelar som Tönt, Hatad av djur, Bortglömd eller Uselt personminne? Hatad av djur! Otroligt lökigt. Då hade jag tyckt bättre om något i stil med ”Hånad av djur”. Ankorna i parken skrattar åt en när man går förbi, får ställer sig och mobbningsbräker i hagen etc.

Eller inte.

Övriga artiklar

Har jag nämnt att Sinkan börjat med en fanzinspalt? Det har de.

Reklam

sink33f3

Illustrationer

Sedan ett par nr tillbaka har äventyrsdelen i Sinkan fått ett eget omslag. Den här gången såg det ut så här:

Sinkadus-33adv

Mycket trevligt, om jag får säga det själv.

Omdöme

Inte alls lika roligt som förra numret. Vad kan jag säga? Snyggt och trevligt men på det stora hela en ganska fantasilös tidning. Jag har redan klagat på stadsdelarna, Jim Morrison och klyschiga pirater så jag tänker inte göra det mer här. Men när det gäller innovation och nya tankar så verkar Äventyrsspelsgrabbarna lägga alla resurser på Mutant bland stjärnorna.

  • Simon

    Grym genomgång!
    Måste bara säga att i efterhand är Morrison-äventyret måhända lökigt och töntigt, överdrivet osv. men det var det första till Kult som jag spelade som SL och vi fick upp en fantastisk känsla. Främst i början. Så till den milda grad att mina polare som var spelare än idag kan komma att fundera på äventyret när dem åker tunnelbana. :)

  • Valkyria 2092 hade helt klart varit ett bättre namn – visst, man fick säkert en inledande försäljningsskjuts av att använda det inarbetade varumärket, men vafan – att Mutant RYMD och Mutant Chronicles haft de namn de haft har ju varit en såpndär grej som folk gnällt över, typ, sen dess. ”Buhu, buhu, i Mutant Chronicles har man stora axelskydd och dessutom har det inget alls att göra med mitt träiga gamla skitmutant – det finns varken dålig humor eller djurmutanter jue!”

    • Magnus Seter

      ”att Mutant RYMD och Mutant Chronicles haft de namn de haft har ju varit en såpndär grej som folk gnällt över, typ, sen dess.”

      Som rollspelsproducent spelar det ingen roll vad man gör. Hade Äventyrsspel använt ett annat namn, hade folk istället gnällt över att de lade ner Mutant, i all tid och evighet. Amen.

      Rollspelare gnäller. Oavbrutet.

      /M

  • (Liksom, tänk – Det hade kunnat heta Valkyria Chronicles istället. Klart bättre namn.)

    • Peter

      ”Zo, Brünhilde! Albrechtoths onda Nekrodvärgar anfaller? Spela Valkyriornas Ritt! Wir sind wikingen mit grosse axelschutzen!” – (petertyska)

  • De som hade prenumerationsnummer kvar fick lösa ut det mot prylar från Äventyrsspels lager, en polare hade massor av nummer kvar när de lade ner och han fick hem en lista med massa olika produkter, prissatta till riktiga fyndpriser. ”Välj vad du vill ha för de pengar som du har kvar på prenumerationen.”

    Jag vill minnas att jag tyckte att det var en riktigt juste deal.

    • Som dåvarande prenummerant var jag i alla fall riktigt nöjd. Svavelvinter-boxen för runt 100 spänn om jag inte minns helt fel. Så jag var bara lycklig. :)

  • Hatad av djur var inte så dumt, om än inte lika roligt som Hånad av djur. Men Uselt personminne låter fullkomligt onödigt då spelarna har nog av den varan ändå.

    Kult: Det är som om de fått för sig att den egendomliga ”ockulta” debatten om rollspel i USA var bra för branschen, och därför ville reta upp den betydligt tolerantare och tystare svenska kristenheten. Det är så pinsamt på så många sätt.

  • 1. Morrisonäventyret spelledde jag flera gånger på LinCon och det var faktiskt skitkul.

    2. Nej, vi visste inte vad som komma skulle. de stora neddragningarna och omstruktureringarna våren 1993 berodde på att banken efter ett möte med ledningen hotadec att dra in krediterna om vi inte minskade våra utgifter med 25 %. Ett och ett halvt år innan hade i vart fall vi på redaktionen inga vibbar om vad som skulle hända våren 1993.

    3. Hex: Vilka är ”de”? Inte vi på Äventyrsspel i alla fall. Vi blev överraskade av de starka reaktionerna från vissa håll. Vi trodde att Pingstkyrkan och Livets Ord var små marginella rörelser som inte skulle notera ett spel, och förvånades över att media gav dem stort utrymme i pressen – samma medier som annars gärna påpekade hur koko dessa rörelser är.

    • OK, jag får tro på dig. Jag skrev dock ”som om”, och vidhåller att resultatet hade blivit detsamma om ni tänkt just så.

      Kan varningslappen ”kan verka stötande på personer med en kristen livssyn” förklaras på något annat sätt än att man ville locka och reta?

      • Ja, att man vill förvarna dem som skulle kunna ta illa upp. Michael och Gunilla har inget till övers för kristendomen, det framgår nog om man läser äventyret, men vår tanke var att förvarna folk så att de inte mitt i äventyret blir förbannade och kastar tidningen i väggen.

        Hade vi velat provocera hade det väl varit bättre att inte ha en varningslapp på och låta slaget i ansiktet komma utan förvarning?

        Att vi var medvetna om att det skulle finnas enstaka läsare som skulle ta illa upp är inte samma sak som att förutsäga att Livets Ord och Pingstkyrkan skulle starta korståg i medierna. Vi trodde inte att rollspel fanns på deras radar, att de någonsin öppnade sådana böcker. Eller att medierna skulle bry sig.

  • Magnus Seter

    ”Resultatet är artikeln ”Berlin City 2092? som beskriver en del platser i staden. Främst olika ställen där rollpersonerna kan slåss, ty de flesta äventyrsidéer är av typen ”Butiken blir rånad” och ”Mördaren är lös”. Okej, jag kanske hårddrar lite. Men inte mycket. Jag har förbannat svårt för beskrivningar av stadsdelar, det ska jag vara öppen med. Länder? Okej. Städer? Okej. Men stadsdelar … nej. Jag tror problemet är att detaljnivån blir för hög, att allt är kartlagt, namngivet och beskrivet, vilket begränsar utrymmet för egna tolkningar och idéer.”

    Du gillar alltså inte min blogg? Onda du! :-)

    När det gäller ovanstående citat har du helt enkelt fel, förresten. Dina egna tolkning och idéer hamnar bara på en mer personlig och väldigt mycket intressantare nivå än om du skiter ur dig ett land till.

    Motviljan mot att detaljera städer i rollspel har helt enkelt att göra med att folk i allmänhet inte vill utforska mänskliga relationer i sitt skapande, utan hellre vill skriva ett till coolt fantasyland med barbarer och pingviner.

    :-)

    Nä, men allvarligt, jag förstår inte de som ser ett namn på en person som mer begränsande än ett namn på ett land. Det finns så mycket att utforska i en varelses personlighet att mundänt geografiskt turistande ter sig banalt i jämförelse.

    Med det sagt, så är inte mina artiklar om Berlin 2092 på nått sätt några mästervärk som dyker ner i folk personligheter, men tanken finns där nånstans.

    /M

    • Jag håller med, en stadsdel är inget fel att beskriva, eller att namedroppa personer el företeelser där. Finns nån sorts stad i Noir vill jag minnas.

      Faktum är att någon el några av mina polare hävdar att Berlin 2092 är det bästa som getts ut till Nya Mutant, det bästa va allt tom (undandtaget Operation Kirkwood, tydligen). Jag vet inte. Den ska väl även ha inspirerat M-UAs Nekropolis va?

      När vi nördölade härom veckan så satt vi och funderade på vad man skulle göra för nytt rollspel om man fick -och ett förslag var att reviva Berlin (2109) som ett rollepsl som bara utseplade sig i ett cyberpunkigt Berlin. Jag föreslog iofs att kalla det det tråkiga NEMA (Northern Europe Metropolitan Area), en enda stor stad från Hamburg/Berlin i söder till Gävle i norr och Oslo i väster till Finska Frizonen i öster.

      Well, well…

    • Barbarer och pingviner, vilken strålande idé! ;)

      • Peter

        Svårt att avgöra vem som vinner där: barbarerna har ju mycket muskler och stora yxor, men pingvinerna har sina hårda näbbar och glid-attacker!

        • Glidattack, måste jag införa i min nu döda M-UA/DLM kampanj… en dag!

    • Thomas A

      Instämmer, det viktiga är inte på vilken nivå man beskriver något (kontinent, land, stad, stadsdel, byggnad…) utan vad man fyller beskrivningen med. Huvudsaken är att man lyckas hålla beskrivningen levande och intressant (börjar man upprepa sig är det dags att sluta). Och just till Nya Mutant kunde det vara särskilt befogat att beskriva en del av en stad lite mer detaljerat som hjälp till vilsna spelare och spelledare eftersom en megastad kan bli lite abstrakt och osammanhängande om SL inte är så rutinerad och bra på att improvisera.

  • Magnus Seter

    Ajust ja. Berlin 2092-artiklarna ska inte ses som helt självstånde, utan det bör nämnas i sammanhanget att de är reklam i svagt förtäckt form för boxen Berlin 2092, som gavs ut ungefär samtidigt har jag för mig.

    /M

  • Minns att jag verkligen längtade efter Valkyria 2092, och sen blev det RYMD (med prickar mellan bokstäverna, why?) och sen blev det Chronicles. Jag var inte sur över att det sakandes djurmutanter, men väl att det blev JÄVLA Kult i rymden, suck.

    Det var väl tidens anda -men jag hade hellre sett det som ett cyberpunkspel i rymden och om nån ondska ska vara med får den va odefinierad som i Coriolis (so far). Eller kanske som THS blev utan nationalstater.

    Men jag gillade iofs (nekro)-biologiska vapen etc -biowarfare på en (för mig då) ny nivå. Senare noterade jag idéer om levande rymdskepp etc i GURPs, The Neutron Alchemist (där är en serie du kan recen-lysera, Magnus)…

  • Anders Norén

    ”När det gäller Ondskans ursprung – att det skapats av människornas ångest och rädsla i rymden – så … ja, var det så även i de färdiga spelen? Jag kommer inte riktigt ihåg vad som skrivits om vad Ondskan är för något.”

    Om jag inte minns fel så var det så att en expedition landsteg på den tionde planeten (Nero var dess slutgiltiga namn), fann ett tempel och bröt ett sigill varpå Kults samlade monstergalleri vällde in i Mutant.

    • Du minns inte fel. Jag har även för mig att allt var Imperials fel också.

    • Ame! Det var ju jävligt osmart av dem.

      • kosta

        Vilka? Äventyrsspel eller Imperial? ;)

        • Hade Äventyrsspel rymdraketer? Nä! Var Äventyrsspel på planeten Nero? Nä. Allt är således Imperials fel.

          • kosta

            Jag vänder på det. Var det Imperial som hittade på Kult? Eller Nero?

            Well -rätta mig om jag har fel- men i Mutant Rymd så hade ondskan inte samma bakgrund som i Kult -utan var bara ont för att man skulle ha någon att döda utan samvetskval -kind of boring…

            Bättre var då kaffer i 2300AD. Även om det hade rasistiska klanger som fan på den tiden. Men utomjordingarna som så var bättre -och det fanns en rätt sjyssts psuedoförklaring till varför de anföll människan hela tiden.

          • Peter

            Woa? Hette de KAFFER? Välkommen till 2300 AD: Apartheidrollspelet

            sjukt

          • Grov

            Tror KAFFER var något GDW körde i fler produkter om jag inte missminner mig, eftersom jag aldrig satte vantarna på 2300 AD, men läste det i… ja, var vad det nu?

  • ebbechi

    Vid det här numret hade jag tyvär slutat läsa Sinkadus, men jag minns faktiskt äventyret. Jag minns att jag spelade det på Lincon (Linköpings spelkonvent), det var stort hallaballo kring det eftersom författarna (Gunilla Jonsson och Michael Petersén) var närvarande på konventet och ledde spelledargenomgången. Man fick en glimt av dem när man tilldelades en spelledare till och med, en stor sak efter åratal av Äventyrsspelsindoktrinering :-)

    Idag kan man se att det snarast var produktplacering som var på gång :-)
    Det var en första introduktion till KULT och var rätt spännande, fick mig att börja lyssna på Jim Morrison för första gången. Dessutom hade jag det där scenariot i bakhuvudet när jag besökte hans grav i Paris för några år sedan. Jag måste nog ta och ladda ned någon Sinkadus PDF för att läsa igenom det igen.

  • Patrik

    Peter: Inte sjukt alls. Det är en rasistisk benämning på arten och detta klargörs och problematiseras mycket tydligt i spel. Människan har reagerat på arten i enlighet med hela sin rasistiska historia.

    Däremot, hade arten omedvetet kallats kaffrer, för att det lät fräckt, det hade varit illa.

    /Patrik

    • Coolt, hade ingen aning om den delen av rollspelet.

      Minns att det va en aha upplevelse när man fick förklarat att kaffrer blev smartare när de va aggressiva, deras ”typ” adrenalin gör dem smartare, ju mer fight/flight, ju mer intellekt och tekniska landvinningar.

      • Patrik

        Det som är riktigt ballt är att kriget mellan kaffer och människor bottnar i rasism från båda håll. De är vår värsta mardröm, köttätande insekter med hivemind. Hjälp! Och människan är kaffers värsta mardröm; De är intelligenta jämt, de måste vara mordgalna psykopater hela högen! Ett galaktiskt kommunikationsproblem.

        Så dels hanterar spelet rasismen mort kaffers på ett bra sätt men det faller inte heller i fällan att göra utomjordingarna goda. De är precis lika illa som människorna, på sitt alldeles egna sätt.

        • Återigen, bra skrivet!

          Tänk om Mutant Rymd hade haft lite av det…

  • Patrik

    PS. Om jag inte minns fel baserades det dessutom på det tyska käfer, skalbagge. Kaffers är ju vagt insektoida.

    • Stämmer bra, nu när du säger det.

    • Korrekt. Tyvärr kunde GDW:s usla ordbehandlare inte hantera diakritiska tecken. (Loren Wiseman är tysktalande, men det räckte tydligen inte.) De strulade bland annat till mina Traveller-texter om Darrian där det fanns en fonematisk skillnad på bokstävderna e och é i daryéne te-zapet (darrians språk).

      • Patrik

        Har du skrivit om Darrian? Respekt! Det hade jag missat. Måste gräva fram min gamla Travellerkartong. Kul.

        /P

        • Jag skrev en del om Darrians i JTAS/Challenge, där jag försökte beskriva en tämligen stoisk (i den ursprungliga bemärkelsen) kultur, i vars sagor trickstern hyllades och den arketypiske krigaren var en dumbom. Dessutom gjorde jag en genomgång av deras språk.

          • Patrik

            Är det samma material som sedan kom med i modulen om Darrians (eller var det kanske ett specialnummer av JTAS)? Bra grejer i så fall, men det är många år sedan jag läste det. Men, nu har jag faktiskt hittat lådan.

            Ang det du säger om herrarna Miller och Wiseman längre ner så har du helt rätt. Vad gäller zhodani tycker jag att det fanns en mer uttalat kalla-kriget-inspirerad konflikt i det tidiga materialet som sen nyanserades. Men, det kan vara en tolkning som baseras på att jag fick ökad förståelse när jag blev äldre och läste mer Trav-material.

            Herrarna M&W var bra på mycket. Inte nog med mogen hantering av rasism (där Solomani också är ett praktexempel). Deras illustrationer är ju också föredömliga, en massa kvinnor som GÖR saker. Piloter, soldater, äventyrare, ja normala RP helt enkelt. Påklädda är de också.

            Dessutom har de med en massa färgade människor på bild. Magnus inlägg om den ariska hobbyn tidigare hade inte kunnat göras på GDWs produkter.

            Intressant jämförelse med debatterna som brukar rasa här. Och det är ju inte nytt material, det såg likadant ut på tidigt 80-tal.

          • Marc Miller tog sig stora friheter med mitt grundmaterial när han lät göra Darrian-modulen. Tyvärr bad han inte mig om hjälp då.

    • Patrik/kosta – Att de kallas för ”kaffers” är nog en personlig tolkning. Jag kan inte påminna mig den stavningen i något officiellt material. Det är den tyska stavningen för skalbagge (Käfer) som avses snarare än det arabiska ”kafir” (som är ursprunget för kaffer) – som betyder ”hedning” om jag inte minns fel. Tyskland är dessutom en av imperie-rikena i 2300AD-världen (jämte Frankrike, Brasilien, USA och Kina) och jag har för mig att tyskarna mötte skalbaggarna först och namngav dem.

      • Du har rätt -stavningen är kafer (sitter med min gamla bok) och Patrik skrev väl att det va på tyska, men varför förstår jag inte då de första kafers som dök upp anföll en _fransk_ forskningsstation vid Arcturus 2295.

        Jag måste ha fått för mig att det va rasistiskt och länkat till kaffers när jag såg die Hard II, kanske ;)

        Poängen jag ville komma med var att jag hade gillat ett Mutant Rymd med vettiga utomjordingar, mer än det som kom, dvs Kult Rymd.

        • Patrik

          Det är klart att det inte är samma ordstam, skalbagge-hedning som Marco så riktigt påverkar. Men namnet är inte slumpmässigt valt. Kafer är likt och en medveten anspelning på kaffer (men jag hade glömt att stavningen skiljde sig, sorry). Just för att pojkarna på GDW ville ha en rasistisk ton på mötet mellan de två arterna. De ville visa fram en klassisk del av SF-litteraturen och ta fasta på mänsklighetens sämre sidor i det fallet.

          De gjorde något liknande med Zhodani i Traveller, på ytan och i Imperiepropagandan onda sinneskontrollernade kommunistaraber, bakom kulisserna något helt annat, främmande och alldeles eget. Jag tror att förskjutningen från det ena till det andra också kom sig av att spelskaparna själva blev äldre och mognare.

          /Patrik

          • Nu är det så att Marc Miller och Loren Wiseman var kloka karlar redan när de skapade dessa utomjordiska kulturer kring 1980. Marc bör ha varit en bra bit över trettio då. Han tillhör spelskapargenerationen före mig, den där Gygax platsade, de som började med att bygga krigsspel.

  • akklokk

    Minns att jag undrade mycket om vem den där Jim Morrison var när jag spelade äventyret…. :)

  • Nilsson har hund

    Yeltzin försvann dock någonstans på vägen. Lika bra det.

    Yeltzin finns med i RYMD, men bara i en kort genomgång av ”övriga företag”, tillsammans med Dupondu (franskt), Bosoni (italienskt) och Inobi, nåt annat random asiatiskt som vill hämnas på Mishima.

    När det gäller Ondskans ursprung – att det skapats av människornas ångest och rädsla i rymden – så … ja, var det så även i de färdiga spelen? Jag kommer inte riktigt ihåg vad som skrivits om vad Ondskan är för något.

    Om jag minns rätt förklaras det bara att kulter lätt uppstår och frodas i misär och ångest. Det där med människans ångest som ondskans ursprung känns väldigt mycket som bakgrunden till kaosgudarna i warhammervärlden. Som om inte Doomtroopers axelskydd andades tillräckligt mycket Space Marines.

    • Visst, ångest och misär, där uppstår kulter -typ som i vår värld(medborgarrättsorganisationer, terrorism, kriminella gäng, religiös fanatism), men det förklarar inte Ondskan, i sig -som jag minns det. ;)

  • Thomas A

    Ja, Valkyria 2092 hade låtit bra mycket mer lockande än Mutant RYMD. Det är något töntigt över själva ordet rymd, tyvärr. Jag vet inte varför. Men ursprungligen hette väl projektet Mutant Ad Astra, fast på den tiden då det var mer som en utbyggnad av Mutant 2. Det hade varit grejer det. Mutant RYMD däremot var uppriktigt sagt inte mycket att hänga i julgranen. Ett äventyr spelade vi, sen fick det vara nog…

    ”Vad är det egentligen med rollspel och den helt oproblematiska synen på prostitution?”
    Tja, vad är det egentligen med rollspel och den helt oproblematiska synen på våld, mord och krig? Själv blir jag mer nyfiken när det står ”[Slöjan och bjällran] är en välfrekventerad taverna som lockar kunder med förföriska danserskor och annan lättklädd underhållning”. Vad finns det för lättklädd underhållning utöver de förföriska danserskorna? Nakna gyttjebrottande orcher?

    ”Ett tips till alla rollspelsskapare: Klyschor och stereotyper är tråkiga.”
    Tja, både ja och nej. En balans brukar vara det bästa. Om man försöker göra varenda liten del av världen fullständigt originell så slutar det lätt med att man slår knut på sig själv eller bara får skrivkramp. De originella skapelserna behöver lite stereotyper omkring sig för att framträda tydligt.

    Ha ha, ”Tönt”, ”Bortglömd” och ”Uselt personminne”! Another day at the office…

    Roligast är insändaren i Brevspalten som innehåller följande raka puck: ”Slutligen vill jag ställa följande fråga: är ni på Target Games sanna IDEALISTER eller är ni KAPITALISTER på jakt efter pengar?” Imorgon bitti ska jag trycka upp min chef i ett hörn och fråga: ”Är du en sån där psykopat-chef som man läser om i Expressen årligen eller är du en snäll chef som månar om sina anställda?”

  • Petter B

    Jag tror också att klyschor och stereotyper behövs. Faktiskt är det både klyschigt och stereotypt att hävda att de INTE gör det. Dessutom har det mycket med stil och genre att göra. Många rollspelsvärldar påminner om serietidningvärldar där figurerna per definition är enkla och tydliga. Sen kan även jag längta efter nyanser och normbrott. Frågan är bara var de ska in. Oftast där man inte väntar sig det?

  • Jag är mest fascinerad av det faktum att den neokatolska (!) kyrkan skulle döpa sina stridspiloter till något så påtagligt hedniskt som valkyrior. Samt att denna typ av stridspilot uppenbarligen är något helt annat än den vaniljstridspilot som också ges som exempel. Är inte det lite sunkigt — att bland tre exempel ge två som i grund och botten är samma yrke, men det ena med lite mer karaktär?

  • Martin

    Rollspelet Bra efterfrågas. Skapades helt riktigt av Björn och Thomas. Var en reaktion mot allt fler invecklade rollspel med massor av tillägg och moduler. ”Regelboken”, har en kopia i källaren, var fyra sidor. Endast 20-tärning används och du har nivå 1 på allt initialt. Således hög mortalitet bland nybörjare, helt i nivå med Paranoia. Som sagt mest framtaget på skoj men med bra grafik.

  • Zapp

    Eftersom ”Morrisonäventyret” är rollspelsvärldens bästa rollspelsäventyr någonsin, till rollspelsvärldens bästa kampanjsetting någonsin, av rollspelsvärldens bästa rollspelspar Petersen och Jonsson, så måste jag tyvärr säga du har fel när du påstår det är ”lökigt”.

    Du har helt enkelt objektivt fel. Sorry men så är det.

  • Jag och Björn skrev mycket riktigt Bra – Rollspelet som en reaktion mot allt tjockare regelböcker. Vi kläckte idén när vi snackade i telefon en kväll och vi hittade på så många galna grejer runt konceptet att vi tjöt av skratt i flera timmar. När vi sågs nästa gång började vi skriva och utveckla konceptet och landade i ”Bra – Rollspelet”.
    Idén var enkel. En bra story är en bra story, oavsett vilket spelsystem man använder. Istället för att fokusera på regelböcker och system så borde man väl ändå fokusera på storyn.
    Därför innehöll bara Bra – rollspelet ett Bra-värde som avgjorde hur bra du var. Du började med två (mindre bra) och för att lyckas med något slog du en D20 mot bravärdet. Fick du lika eller mindre lyckades du och fick markera en erfarenhet. Vid givna tillfällen fick man bli bättre och höja sitt Bra värde om man lyckats med något.
    Blev du träffad av någon drog du bort ett Bra-poäng tillfälligt tills du fick tid att läka då du återhämtade ditt fulla bravärde igen. Förlorar du alla Bra-poäng i en strid så var du inte bra längre – du var död!
    Åsså en regel till: Du kan bära lika mycket som du får plats att skriva i din utrustningsruta på karaktärsbladet, så skriv smått.
    Vi körde ett äventyr på ett Rollspelskonvent på Solvalla då med 8 intet ont anande ungdomar och med Björn och jag som spelledare. Vi hade skrivit en story som vi målade upp med väldigt yviga färger och spelarna släppte snabbt regeltänket och jobbade med storyn på ett mycket underhållande sätt. Vi hade en riktigt stor publikskara mot slutet vill jag minnas.
    Vi tryckte upp totalt 50 ex av regelboken så finns det någon som har ett kvar så är det en raritet. Jag har bara en kvar i någon kartong i källaren själv, och det digitala originalet är försvunnet sedan länge. Ska nog skriva av min kopia och lägga ut någonstans så den bevaras.

  • Jag minns förresten ett semi-haiku som var skrivet på omslaget:

    När röken skingras
    avslöjas vem som är Bra
    och vem som är död