Ni har väl inte missat Ola Jentzschs Rollspelsmonstren som Piruett glömde? Ett sorts tillägg till min artikel De 10 coolaste monstren i den svenska rollspelshistorien, kan man säga.

Ola har vaskat fram några gedigna monster som jag missade. Bland annat den eminenta Domherren från Zoonernas zoologi (som jag faktiskt inte hade läst när jag skrev artikeln, om det är någon ursäkt) och några Eon-monster som jag inte har någon koll på, så som Hyggelmonstret. Jag har allmänt dålig koll på Eon, det är jag den förste att erkänna.

Men en sak är bara helt fel med Olas lista: Den svarta enhörningen i Monsterboxen är inte cool. Den är tvärtom ett exempel på den extrema fantasilöshet som ibland bubblade upp på Äventyrsspel. Ta en god grej och gör den ond. Vad värre: Ta en töntig god grej och gör den till en ännu töntigare ond grej. Det är fanemig värre än de onda bilarna i Stephen Kings lökigaste rulle Maximum overdrive.

Det känns som om någon på Äventyrsspel snöat in på drow och sen dragit helt fel slutsatser om vad det är som gör Drow coola. Drow är inte coola för att de är svarta onda alver, de är coola för att de är svarta onda alver som är bad-ass motherfuckers. Den svarta enhörningen är en mes.

Annars är Olas lista väl värd att läsa.