Drakar och demoner, men var är brudarna?

De senaste dagarna har jag ägnat mig åt ett fruktansvärt tidsslöseri. Jag har bläddrat igenom alla Äventyrsspels Drakar och demoner-böcker och räknat spelledarpersoner. När jag skriver ”alla” så menar jag verkligen alla – från första boxen 1981 till de sista Chronopia-böckerna i början av 90-talet.

Medan jag räknade spelledarpersoner så delade jag upp dem i två högar: Män och kvinnor.

Min tes när jag påbörjade denna, hm, kvantitativa studie var att det förekom fler spelledarpersoner av manligt kön än av kvinnligt i Drakar och demoner. Här nedan får ni se om min tes stämde.

Men först: Det finns tre kriterier som ska vara uppfyllda för att en individ i böckerna ska räknas som ”spelledarperson” i det här sammanhanget.

  1. Personen ska ha ett namn. ”Vakt” eller ”rövare”  räknas inte, men det gör däremot ”vakten Kojo”.
  2. Det ska antingen finnas spelvärden eller en utförlig beskrivning knuten till namnet.
  3. Det ska framgå om personen är man eller kvinna. När det är oklart så har jag helt enkelt inte räknat personen. (Det handlar om max en handfull individer i böckerna, vanligen demoner.)

Resultat

Totalt i alla Äventyrsspels Drakar och demoner-böcker så finns det 653 spelledarpersoner. Könsfördelningen bland dem är:

  • Män: 559 stycken.
  • Kvinnor: 94 stycken.

I diagramform så ser det ut så här:

Vad betyder detta?

Jag misstänkte redan från början att det skulle finnas fler män än kvinnor, men att skillnaden skulle vara så pass stor hade jag aldrig anat.

I vissa böcker, ofta med ”Chronopia” på omslaget, fanns inga kvinnor alls. (Men Torshem är av någon anledning en av de mest kvinnotäta böckerna.)

Det är tydligt att rollspel är en manlig hobby. Rollspel skrivs främst av män, läses av män och spelas av män. Självklart påverkas könsfördelningen av det. Kvinnliga SLP är oftast speciella på något sätt. De kan vara mäktiga besvärjerskor, grevinnor, lönnmördare eller något annat som sticker ut. De manliga spelledarpersonerna har mycket större bredd, de tillåts vara drängar, vanliga soldater, jägare, värdshusvärdar med mera. Männen tillåts till och med vara troll, orcher och andra icke-mänskliga varelser, medan det bara finns ett ytterst fåtal kvinnor som inte är människor eller alver. Det är som att författarna inte kan hantera två kategorier av ”det andra” i samma person.

För det är uppenbart att kvinnor är ”det andra” i Äventyrsspels Drakar och demoner. I en fantasyvärld där, får man förmoda, det är lika stor chans att en bebis blir pojke eller flicka som på jorden, så är det minst sagt anmärkningsvärd att bara 14,4 procent av de beskrivna personerna saknar snopp. Det finns för bövelen fler manliga icke-mänskliga individer än det finns kvinnor totalt!

Och så säger de att Kina har problem …

Det är för mig ett mirakel att det finns kvinnliga rollspelare över huvud taget. Om de börjar läsa böckerna – trots de ofta grabbiga omslagen – så möter de en värld där det knappt finns några tjejer alls.

I dag då?

Äventyrsspel härjade runt främst på 80-talet, och det har hänt en hel del med hobbyn sedan dess. Kanske har det även hänt något på kvinnofronten? För att kontrollera det gjorde jag ett stickprov i Riotminds Drakar och demoner-utgivning. Jag har inte tyvärr inte tillgång till alla Riotminds böcker, utan jag fick begränsa mig till äventyren Vildhjarta, Snösaga, Eldsjäl och Likstorm.

Där fanns det sammanlagt 169 spelledarpersoner. 147 män och 22 kvinnor. Eller som diagram:

Nej, det har inte blivit bättre med åren. Tvärtom så finns det ännu färre kvinnor i fantasins värld nu än på 80-talet. I Vildhjarta finns inte en enda kvinna beskriven, om man bortser från den där spökflickan. (Och kvinnorna i Snösaga har jag diskuterat på annan plats.)

Vad beror detta på? Någonstans finns känslan av att rollspelsförfattare helt enkelt inte bryr sig. De skriver sina äventyr och regelböcker utan att fundera på saker som vilket kön deras spelledarpersoner har, eftersom det är självklart att alla är män.

Eller?

  • Anders Norén

    Jag hade tänkt föreslå att du skulle göra en studie av könsfördelningen över tiden (per utgivningsår, till exempel) men sedan visade det sig att Riotminds-äventyren, utgivna en femton år efter Äventyrsspels storhetstid, inte är ett spår bättre. (Jag hade annars en känsla av att det skulle vara fler kvinnliga SLP:er i de senare produkterna, t.ex. Krilloan.)

  • hjk

    Det kan ju bero på att kvinnor sysslar med tråkiga saker som inte berör äventyrare? Typ baka bröd istället för att försöka råna hjältar på pengar.

    • Det beror ju bara isf på att någon valt att skapa en värld där kvinnorna bara gör sådant.

      Varför väljer man det?

      • Eftersom könsrelaterade orättvisor, liksom ras-, klass- och religionsrelaterade dito, skänker dramatisk potential till världen. Detta kräver dock att det görs rätt — i Drakar och Demoners fall är ju detta inte vad som gäller, utan snarare går de SLP som publiceras mot det som alltid skrivits i regelböckerna, att spelet utspelar sig i en värld där det inte finns några sociala skillnader på kvinnor och män. Ett spel som däremot skrivs av författare som faktiskt är medvetna om de frågor som tas upp av de diegetiska fördomarna i spelet kan hantera frågan med avsevärt större bravur.

        • Som skrivits tidigare, det GÅR att beskriva en värld där kvinnor ligger i underläge UTAN att beskriva det på ett sexistiskt sätt. Det går också att beskriva en jämställd värld på ett sexistiskt sätt. Alldeles oavsett huruvida världen är ojämlik eller inte så kan man välja huruvida man tecknar kvinnorna lika intressanta och komplexa som männen, eller om de uteslutande beskrivs som hjärnlösa slampor, omhändertagande mödrar eller intrigerande onda häxor. Även oavsett yrkesrollsfvrågan så SAKNAS det en hel massa både starka och svaga kvinnor i rollspel, och den som hävdar att det är historiskt korrekt att det inte finns några starka kvinnor har gått vilse i riddarromantiken.

          • Helt rätt Krank. Mitt senaste favoritexempel på just detta är tv-serien ”Mad men” som utspelar sig i en extremt sexistisk miljö – reklambyrå på 60-talets Manhattan – utan att för den delen vara en sexistisk serie. Tvärtom så visas ofta det absurda i ett sexistiskt synsätt och, framför allt, så är företeelsen något som skapar dramatik och konflikter i serien.

            Jag skulle väldigt väldigt gärna vilja spela ett rollspel, eller ett äventyr, som i är lika medvetet om vad det gör med könsrollerna.

          • Det var exakt detta jag syftade på. DoD misslyckas, eftersom dess äventyrsmakare inte tycks ha ägnat sig åt någon form av självrannsakning under skrivandet.

      • hjk

        Medeltiden som förebild kanske? Fantasy brukar ju vara ganska stereotypt uppdelat i manligt och kvinnligt.

        • Och dessutom brukar det finnas drakar, demoner och magiska föremål… =)

    • P.H

      Så sant, så sant.

      En jävla humbug undersökning. Vem fan bryr sig? Kvinnor inom fantasy är antingen ”normala” dvs, ej av intresse. Eller speciella. I fantasy/medeltid så är det oftast/alltid mannen i huset som bestämmer, och därför blir kvinnorna ointressanta.

      • Men VARFÖR måste det nödvändigtvis vara så i fantasy? Varför kan det finnas drakar men inte jämställda kvinnor? och vaför måste fokus hela tiden ligga på mäns förmåga att göra saker, och kvinnornas utseende? Varför inte beskriva män som ”snygga” resp. ”fula” och beskriva kvinnor främst genom vilken sorts ball rustning och vapen de har? Är det verkligen så förbaskat svårt att komma på intressanta SLP:er som inte har en köttkorv hängande mellan benen?

  • Daniel A.

    Intressant! Och applåder för att du orkat göra det!

  • Mycket pinsamt. När jag jobbade med det här var det ingen som hade en tanke på att gå igenom äventyren vi fick in från författarna och tipsa dem om att ha med fler kvinnor och i fler roller, men man hade ju kunna hoppas att något hade ändrats på denna punkt 15 år senare.

    Visst är orsaken till detta att äventyren skrivs utan att någon reflekterar över genus. Alls.

    Förde du statistik så att man kan se skillnader mellan de olika spelen eller har du bara den resulterande klumpsumman?

    • Ah, sorry, nu ser jag att det bara var Drakar och Demoner.

      Jag kanske skulle kolla hur det var med Kult och de Mutantäventyr som skrevs av Michael och Gunilla.

    • Anders

      Jag måste tyvärr hålla med Johan här: när jag jobbade hos Ä-spel 1985-89 var spörsmålet över huvud taget inte på bordet.

      Intressant att Torshem skiljer sig en smula: jag skrev stora delar av modulen och lade medvetet in några kvinno-SLP bland skogsstammarna (så här 20 år senare minns jag dock inte detaljerna). Jag gillar allmänt att skriva in framåt kvinnor, se t.ex. Francesca Hammar i ”Efter Ragnarök”. Detta syns tydligare i MERP-modulen ”The Kin-strife” från 1995 (där bl.a. min hustru gör en cameo som hårdför tant).

      • Det enda område jag minns att vi alls funderade på detta var i reglerna, inte i äventyren. (Det ska sägas att vi inte själva skrev äventyren, det gjorde frilansare. Däremot svalde vi vad de skrev utan att reflektera över genus.) Men jag minns att vi försökte se till att ha med kvinnor när vi beställde illustrationer och skrev beskrivningar av arketyper (Kult) och yrken (DoD 91) i reglerna. Knappast 50/50, förvisso. När det gällde att beskriva rollpersonerna så var vi medvetna om att det var viktigt att visa att även tjejer spelar rollspel, däremot slogs ingen av oss av tanken att göra hela spelvärlden mindre dominerad av män och mansideal.

  • Tja, jag önskar jag kunde säga att jag förvånad. Det här går ju igen i den mesta kulturen egentligen; de flesta producenter är män, och män är ”normen”. När man tänker sig ”en vanlig människa” blir det oftast en man, liksom. Urtråkigt. Könsnormativitet är kass. Jag hoppas att några av oss spelskapare faktiskt kan hjälpa till att lyfta det här; jag vet att de flesta illustrationer i Evolutionens barn är på kvinnor, och ett uttalat mål var att inte ha alltför mycket sexualisering heller, och den mest drivande av exempelrollpersonerna är tjej – men hur har jag det med kvinnliga SLP:er i exemplen? Fan vet, måste kollas upp nån gång.

  • Kandy

    Tack för en bra artikel!

    Kolla gärna upp fler spelserier. Själv äger jag tyvärr för få böcker för att göra en ordentlig undersökning.

  • När jag jobbade som frilansare för Järnringen hände det vid ett par tillfällen att redaktören/projektledaren hörde av sig till mig och bad mig ändra en eller flera SLP till kvinnor, just för att få en lite jämnare könsfördelning. Då fick man skämmas lite grann och ändra. Vet dock inte om det gav något bättre resultat än 13-14% i slutänden, det är ju mycket möjligt att det kändes som en jättegrej att ändra _en_ SLP just för att det var så få kvinnor till att börja med.

    En liten anekdot som visar att någon någonstans åtminstone någon gång tänkte lite genustankar i rollspelsproduktionen…

  • Petter B

    Jag är själv skyldig till just den här formen av oreflekterad grabbighet. Men jag har funderat på hur ett äventyr med enbart kvinnliga personer – antingen rollpersonerna eller rentav samtliga personer – skulle se ut. Att jag inte riktigt har kläckt idén ännu är väl ganska talande. Det spel jag främst tänker på då är Western, där jag tycker att det historiska ger genus en intressant twist.

    • Måste ett äventyr med många kvinnliga slp vara annorlunda än ett där majoriteten är män?

      • I just Western är svaret definitivt ”ja”. Att göra ett westernäventyr där kvinnor behandlas och beter sig som mäns jämlikar skulle kännas förljuget — som att skildra samma tid och inte låtsas om att folk var sexistiska och rasistiska.

        • Claes

          Fast kvinnor i den miljön var ju skittuffa. Det är bara i Hollywoodfilmerna de fjantar runt. Visst, det fanns otroligt mycket sexism. Men de skulle definitvt vara värdiga SLP:n.

    • Peter

      Ja, man känner sig väldigt ”guilty as charged”. Jag tror att man helt enkelt inte reflekterar över de här sakerna – det sitter djupt ingrott. Det är därför det är grymt bra med den här typen av små studier som påminner om hur skevt det blir. Det är ju väldigt påtagligt när det blir siffror.

  • Vi funderade på det här när vi skulle sätta SLPs till vårt konventscenario i höstas (då du hade nån annan artikel om detta tema). I slutänden så fick vi skära ner en massa och den stora gruppen kvinnliga SLPs försvann (de ingick i ett fritt kompani), så inte ens om man tänker på det kan man alltid lyckas.

    Undrar hur det ser ut i Coriolis scenarion?

    • Varför skar ni inte bort de manliga spelledarpersonerna?

      • Well, vi skar bort en scen -som var en scen för att öka tempot, men som egentligen inte behövdes i ett kort konventsscnario. De var SLPs i den scenen -så enkelt.

  • Zapp

    Vet du om Magnus; du är fenomenalt bra på att slå in redan vidöppna dörrar?

    Min enda undran är; vad driver dig? Hur orkar du?

    Imponerande på sitt sätt.

    Personligen nöjer jag mig med analysen ”visst gjorde jag mig skyldig till detta på åttiotalet, men det innebär ju inte att jag inte har fler intressanta kvinnoroller i mitt rollspelande idag.”

    Men jag kommer aldrig ha den kvot du eftersträvar och vet du varför?

    Jo, för att min stora rollspelskärlek är ”klassisk fantasy” (vad det nu betyder ;-) ) och i de flesta historiska miljöer är det naturligt att män dominerade och att de få kvinnor som gjorde sig ett namn var exceptionella i någon form.

    Varför skulle jag ignorera denna aspekt av historisk trovärdighet bara för att tillfredsställa vad som anses vara rätt och riktigt idag?

    (Ja, jag fyller inte mina äventyr med rasistiska toner; men det kanske jag skulle gjort om jag spelat i trettiotalets USA. Bara för att jag vet något är fel innebär inte att jag inte kan njuta av att uppleva det inom ramen för ett rollspel. Hur skulle jag annars kunna döda en orch?!?)

    Och kanske viktigare; varför har du en underton av att insinuera att bara för att man gillar denna typ av rollspel, så är man inkapabel att vara jämställd när man lämnar spelbordet och går ut i verkligheten?

    Trist att en i övrigt bra nostalgi-sajt ska förorenas med detta idoga krypskytte mot vår älskade hobby. Varför inte en gång för alla acceptera att den, liksom det mesta i vår värld, inte är PK; men att det inte nödvändigtvis innebär att utövarna är icke-PK, Magnus?

    Slutsatsen är: i rollspel mördar man. Lootar lik. Plundrar byar. Gör barn föräldralösa. Låter de fattiga förbli fattiga.

    OCH MAN ÄR OSCHYSST MOT KVINNOR.

    Frågan är, vad är mest upprörande för dig?

    • Så vidöppna är nog inte dörrarna om du blir så upprörd för att de sparkas in.

    • Det är ingen som påstått att du spelar fel, eller att du är inkapabel till någonting. Det har du hittat på själv. Det som påpekas är att i och med det sätt man behandlar kvinnor textmässigt så utesluts tjejer implicit från att spela spelen. Om alla tjejer är horor, madonnor eller onda häxor så minskar antalet tjejer kring spelborden. vad som behövs är fler kvinnliga förebilder, starka kvinnor, komplexa kvinnor etc – vilket INTE behöver betyda att världen i sig blir helt jämställd.

      • Cristobal

        Vänta nu, varför behövs ”kvinnliga förebilder” i äventyren och rollspelen i sig? Jag vet inte hur det är med dig, men när jag skapar rollpersoner så är deras egenskaper, styrkor och svagheter oftast inspirerade från annat håll än just rollspelet ifråga. Och när jag spelar rollspel med kvinnliga spelare så säger jag ingenting om vad för sorts karaktär de ”borde” spela (med den devisen att den är bättre synkad med själva spelvärlden), de får hitta på en karaktär helt själva och hittills så har spektrumet på deras val av rollpersoner varierat mellan allt från kvinnliga horor till MANLIGA stridspittar.

        Och jag garanterar att jag är förmodligen betydligt mer insatt i själva spelvärlden och regelböckernas innehåll än vad de kvinnliga spelarna har varit.

        Jag tycker det här tramset med att skitnödigt inkludera ”förebilder” överallt liknas lite vid hetsen som media har på diverse kändisar. Te.x så anses det vara ”fult” att Kate Moss snackar i positiva ordalag om ”heroine chic”:a kroppsideal. Då står det alltid i pressen att hon har tabbat sig och att hon ska ”tänka på hur unga flickor känner sig” etc. Min fråga blir då: varför är Kate Moss skyldig att vara en ”förebild” som alla morsor och farsor därute vill exponera sina snorungar för med gott samvete? Varför innebär kändisskap automatiskt att man måste ”skärpa till sig” och ständigt bry sig om hur man uppfattas av pöbeln?

        Exemplet liknar detta resonemang kring rollspel och att förebilder ska inkluderas. Vad sägs om att växa upp istället och sluta titta efter förebilder hela tiden och skapa en EGEN rollperson, som bryter precis så mycket man vill från normen som implicit eller explicit råder i spelvärlden ifråga?

        Om äventyren och modulerna till rollspel ska agera PK-förmyndare så skulle jag inte köpa dem. Det är förnedrande mot läsaren…

        • Så din sammanfattning är ”dä ä väl bra som dä ä”? Lessen, jag köper det inte. Jag tror att människan är en socialt konstruerad varelse, som påverkas av de sociala konventioner och förväntningar som finns i samhällssstyrukturerna och omgivningen. Kate Moss i sig är inget problem, men det är inte bara hon. Att det finns få kvinnor i DoD ’91 är inget problem, men det är inte bara det spelet. Det är i stort sett ALLA spel, det är ÖVERALLT. Och det är ett problem. Jag förespråkar inget ”ansvar” att göra någonting alls, men jag tänker fördöma Kate Moss eftersom hon, enligt mig, har ett negativt inflytande på världen i stort. Jag kan fördöma alla andra som gör samma sak också, det är inget större problem. Jag har gott om fördömanden på lager.

          Det handlar inte om ”skitnödighet” eller ”förebilder”, det är lika pajjiga argument som ”PK”. Det handlar om att inte vara ett arsle, att försöka att åtminstone göra SIN del för att påverka världen i positiv riktning snarare än negativ. ”Sköt sig själv och skit i andra” tycker inte jag är ett vettigt sätt att bemöta världen.

          Det som är förnedrande mot läsaren är att anta att den vill ha, och mår bra av, en nedsättande, grabbig attityd genomsyrandes varje sida. Det ser jag som direkt förolämpande. Och ja, jag tror att en bidragande orsak till att de kvinnliga rollspelare du talar om inte läst regelboken lika mycket som du har ät för att regelböckerna är och alltid har varit mer inriktade till dig som målgrupp, men inte till dem.

          • Cristobal

            Men då är det väl precis lika förnedrande för läsaren när författaren antar att läsaren behöver utbildas i politisk korrekthet inte sant?

            Sen så brukar ju i princip varenda rollspel följas med en ganska väl uttalad regel om att varje spelledare och spelgrupp är inom sin fulla rätt och möjlighet att ändra och ta bort saker ur både spelvärlden och regelverket som de inte tycker om. Jag har hittills inte stött på ett enda rollspel som saknar denna uppmaning.

            Vill du och dina spelare att kampanjvärlden ska agera som ett pedagogiskt PK-läromedel så är det väl inte så svårt att ändra på den själv eller hur?

            Jag tycker att det är oärligt när författaren prompt ska tänka på subtila budskap som KANSKE förmedlas via texten ifråga, och därför sitter och omvandlar strukturen och ordvalen för att bli så lättsmält och accepterat av alla som det bara är möjligt.

            Mao. Jag föredrar hellre en text med explicit grabbighet och där man inte hymlar med den än en text där man kan svära på att författaren har suttit med någon arg feministmaffia bakom ryggen som har stått och glott på exakt varenda ord som har skrivits ner. Fenomenen i sig må vara mer eller mindre bakåtsträvande, men det är ju åtminstone ärligt…

          • Det handlar inte om ”utbildning i politisk korrekthet” (som om ”politisk korrekthet” faktiskt betydde något). Det handlar, som sagt, om att inte vara ett arsle när man skriver. Oavsett vad man skriver, så kommer detta att påverka läsaren – den neutrala texten finns inte. Frågan är då om man vill ”utbilda” läsaren till sexist eller inte. ”Feministmaffian” och ”PK-ismen” är påhitt, ihopdrömda av en sexism som upplever sig hotad av nya idéer.

            Det gäller motsatt också, det där om att man kan ändra själv: Om man inte uppskattar jämlikhet så står det väl dig helt fritt att stoppa in grabbighet istället, eller hur?

            Du påstår att en avsaknad av grabbighet skulle göra det så ”lättsmält som möjligt”. bara det hur upprörd du blir av att man diskuterar saken innebär tydligen att grabbigheten är MYCKET mer lättsmält, att det snarare är tanken att män och kvinnor kanske är lika intressanta som är det ”svåra”.

          • Cristobal

            Svar på: Krank skriver:
            19 januari 2010 kl 21:49

            Först så vill jag bara informera dig om att jag inte är upprörd. Fokusera mer på att läsa det som står skrivet än att läsa mellan raderna så ska du se att kommunikationen blir mycket mer överskådlig och neutral.

            Att säga att PK-ism och feministmaffian bara är ”påhitt” låter för mig ungefär lika intelligent som att hävda att skadliga könsbaserade strukturer och fördomar inte skulle existera. Det finns tydliga bevis för båda två för den som är villig att titta efter. Vilket också förklarar varför jag inte ställer mig på någon förespråkares sida i den konflikten och tillskriver mig själv en titeln ”ekvivalist” hellre än ”feminist” eller ”sexist”.

            Givetvis gäller det motsatt också, att man kan ändra ett spel till att bli mer sexistiskt och grabbigt än det var innan. Frågan blir ju då: vems rekommendation är objektivt mest riktig och vettig, din eller min?

            Ditt argument blir ju inte mer rimligt i längden bara för att du anser att man ”beter sig som ett arsle” för att man väljer att inte skriva med altruistiskt utbildande syften i åtanke. Det är en annan aspekt som jag finner vara lite löjeväckande, att man som författare prompt ska vara tvungen att tänka på hur ”givande” eller ”världsförbättrande” en text är. Om du tar en titt på kulturella uttryck som har skapats under människans historia så lär du se att majoriteten av dessa är inte skapade i utbildande eller världsförbättrande syften. Tro det eller ej, men det finns kultur att konsumera som skapas och konsumeras ENBART för att det är roligt. Förvisso så är sådan kultur kanske inte din cup of tea, men den finns där i överflöd och lär eller bör inte minska enligt min mening.

            Politisk korrekthet kanske tjänar ett syfte för verkliga problem. Men jag spelar inte rollspel för att lära mig om verkliga problem, jag gör det i ren och skär eskapism. Men sen så är jag ju en vuxen människa också som kan skilja på fantasi och verklighet och tar inte till mig särskilt många värderingar (implicita såsom explicita) som vissa rollspel kanske försöker förmedla.

            Fast du kanske inte har tilltro till att människor har den kapaciteten, utan att de helst enbart ska exponeras inför olika former av litteratur som ”förbättrar” dem som människor från deras nuvarande miserabla tillstånd?

            Isåfall så kan jag väl ha en viss sympati. Jag har inte heller mycket tilltro till mina medmänniskor. Jag försöker däremot inte skitnödigt förbättra dem. ”Sköt dig själv och skit i andra” är en mycket gångbar och effektiv filosofi bara man inte lider av idealistiska vanföreställningar…

          • De ”tydliga bevis” du tycker dig se är enligt mig definitivt lite som numerologi – tittar man tillräckligt hårt så skapar hjärnan mönster. I det här fallet så är ”politisk korrekthet” ett ganska innehållslöst begrepp och ”feministmaffian” mest något reaktionärer brukar peka på så snart man vill göra något åt de strukturer i samhället man anser vara, på det hela taget, negativa.

            Jag anser att det överhuvudtaget inte finns, eller kan finnas, något ”objektivt riktigt”. Jag har heller inte gjort några anspråk om att tala om någon objektivitet.

            Som författare är man inte ”prompt tvungen” att göra någonting alls, men jag tycker att man ska vara medveten om de val man gör.

            Även kultur som skapas och konsumeras ”bara för att det är kul”, dvs oreflekterat, är informations- och kulturbärande. Den blir inte neutral eller ”oskyldig” bara för att skaparen valde att inte tänka efter.

            Om du tror att vuxna människor inte påverkas av den kultur som omger dem, så frågar jag: Varför fungerar reklam? Självklart påverkas både du och jag av de filmer vi ser, reklampelare, tidningsartiklar, diskussioner med vänner och kollegor och släkt, ljudböcker vi lyssnar på etc. Självklart påverkas vi av allt vi konsumerar.

            Människan är summan av sin biologi och sin sociala indoktrinering; i dagsläget är i stort sett hela samhället sexistiskt. Vi behöver inte mer sexism.

            ”Sköt sig själv och skit i andra” är filosofin som lett till det egocentrerade samhälle vi har idag. Tror man inte att man kan påverka eller förändra, så kommer någon annan att påverka och förändra åt en. Det handlar inte om idealistiska vanföreställningar, det handlar om att inte godta lögner och trams som försvar för av lathet och tradition och så kallad ”självklarhet” bevarade idiotiska strukturer. Att ge upp inför tillvaron är bara fegt.

        • Cristobal

          -”Självklart påverkas både du och jag av de filmer vi ser, reklampelare, tidningsartiklar, diskussioner med vänner och kollegor och släkt, ljudböcker vi lyssnar på etc. Självklart påverkas vi av allt vi konsumerar.”

          Påverkas gör vi. Men HUR vi påverkas är inte vetenskapligt etablerat. Reklam på tv löper lika stor risk att påverka tittaren till att konsumera just det som exponeras i reklamen som att den påverkar tittaren att gå på toaletten eller sätta sig vid datorn eller göra något annat för att slippa reklamen ifråga.

          Klart man påverkas av det man konsumerar, men om du har en tydlig bild av exakt HUR alla människor påverkas av konsumtionen så ska du veta att denna bild är INTE vetenskapligt baserad…

          • Alltså, om man gör reklam för en vara så ökar försäljningen. Sånt finns det ganska goda vetenskapliga grunder för; och om det inte vore så, så skulle reklambranschen dö ganska fort, för då skulle det vara att kasta pengar i sjön.

            Som sagt, jag har svårt hur något vi gör, tänker eller tycker skulle kunna komma ur något annat än biologi + social indoktrinering, alltså det vi föds med plus det vi upplever. Vart skulle det annars komma ifrån? Och om i stort sett allt vi upplever ger en viss bild av hur tjejer ska vara, är det då så konstigt att de flesta tjejer upplever denna bild som ”det normala”? Det slår mig som oerhört naivt att tro att människan ”liksom bara blir som den blir”, fristående från den kultur hon skapas i. Allt vi tycker, tycker vi för att vi fått det någonstans ifrån, liksom. Eller skapas det liksom magiskt, i ”själen”?

    • Anders Norén

      Går det att använda orden ”fantasy” och ”historisk trovärdighet” i samma inlägg? (Vilken sorts rustning bar egentligen orcherna i 1300-talets Bayern?)

      • Ja. Typ, ”det här fantasymishmashet av tidigmodern och medeltida ekonomi och politik som beskrivs saknar fullständigt historisk trovärdighet”, eller ”att det här fantasylandet tycks ha förblivit fullständigt oförändrat i tretusen år saknar historisk trovärdighet”. Historia är inte bara en samling fakta, det handlar om hur samhällen funkar. Där brukar en hel del fantasy skriva konstigheter utan att adekvat beskriva vad som skapat denna sorts märkliga avvikelser.

    • Peter

      Återigen, antingen definiera vad du menar med PK, eller använd inte uttrycket.

      Om det är PK att vara feminist, ja då är PK bara ett förringande kodord för politiskt engagemang (alla skall vara likgiltiga och konsumera vad samhället behagar producera). Om det du upplever som PK är lip-service och politikers tendens att tala i neutrala och förställda ordalag: ja grattis, det är något som du kommer att finna i alla samhällen i alla tider. Om det är feminism och jämlikhet som politiker hymlar om, istället för nationalism och militärism: ja då gör vi ju uppenbarligen _någonting_ rätt.

      Dessutom hymlar inte Magnus: han tycker så här. Det är tydligen inte så populärt, så som sagt var, så där överdrivet öppna är inte dörrarna. Nuförtiden är det lättare att kritisera PK eller ”statsfeminism” eller what have you än att argumentera för feminism.

      Övriga svar till ditt inlägg täcker vad jag har att säga i övrigt :)

    • ”Historisk trovärdighet” i klassisk fantasy? Då förmodar jag att ni spelar utan drakar, magi, orcher och liknande också, de har ju inte särskilt mycket med ”historisk trovärdighet” göra.

      Man undrar varför personer som beredvilligt accepterar magiska amuletter, profetior som regelmässigt besannas, mytologiska varelser och skakiga samhällsbyggen helt plötsligt motiverar en unken grabbighet med ”historisk trovärdighet”?

      • Jag tror att det rör sig om typ fyra ting: Dels har vi det här med att fantasy trots allt är ganska mycket ”wish fulfillment”, alltså en del spelar rollspel specifikt för att få vara nån de egentligen skulle vilja vara. Då figurerar ofta unga, vackra flickor som mest är snygga och framförallt vill ha sex med dem. En egokick helt enkelt.

        Sedan; en sammanblandning mellan hur man föreställer sig medeltiden (vilket nu inte nödvändigtvis har med den egentliga medeltiden att göra) och hur den behöver presenteras. Visst, det kanske inte finns så många kvinnliga riddare, men betyder det att kvinnor måste porträtteras tråkigt och platt? Man kan ha komplexa kvinnor (med namn!) utan att tumma på de sociala orättvisorna.

        Också; jag tror att många sitter fast i en, om ni ursäktar uttrycket, ”medeltida” syn på just män-kvinnor, ni vet hela Vi Är Så Jävla Olika-tjafset som alla från reaktionära mansgrisar till relativt ofarliga särartsfeminister vräker ur sig med jämna mellanrum. Vi Kan Inte Förstå Varandra, John Grey, hela det där unkna idébygget.

        Och slutligen: Tron att de sociala missförhållandena skulle försvinna för att man jämställde män och kvinnor i spelvärlden. Upphör spelvärlden att kunna vara grisig, otrevlig och orättvis för att man ger kvinnor ordentliga roller? Nej, givetvis inte. Det är lite besläktat, känner jag, med de där tråkmånsarna som hävdar att ”allt skulle bli grått och tråkigt” om man i dagens samhälle skulle lyckas eliminera skillnaderna mellan könen… (där det givetvis är tvärtom; om alla får göra allt utan den arbiträra könskgränsen uppstår ju FLER färgsprakande och intressanta kombinationer!)

    • ”Slutsatsen är: i rollspel mördar man. Lootar lik. Plundrar byar. Gör barn föräldralösa. Låter de fattiga förbli fattiga.

      OCH MAN ÄR OSCHYSST MOT KVINNOR.”

      Ursäkta, vad sa du att MAN gör när man spelar rollspel? Jag tror du menar att det är vad du och din spelgrupp gör, och kanske eventuellt några fler rollspelare du har pratat med. Det får stå för dig.

      Men påstå inte att det där är vad exempelvis jag och min spelgrupp ägnar oss åt, att det där är något som ligger i hobbyn och spelformen i sig. För då kan man verkligen börja tala om krypskytte mot hobbyn, om man sprider bilden att en central del av spelandet är det där du beskriver.

  • Zapp, du missförstår. Det handlar inte om hur kvinnorna behandlas i äventyren, utan om det budskap om kvinnor som skickas till spelaren. Är rollspel något som handlar om män och är till för att spelas av män, där kvinnor är sexleksaker och sticker ut? Eller är rollspel något där kvinnor förekommer naturligt?

    (Och vad har fantasy med historisk trovärdighet att göra?)

    • Zapp

      Klart det drösser av äventyr där kvinnor bara är madonnor eller horor. Men jag försvarar det lika lite som Magnus angriper det. Det är när kvinnor ska ha varannan statistroll och förekomma i exakt samma sammanhang som statist-männen som han går fel.

      Jag vet inte vilken fantasy du spelar, men själv tycker jag den fantasy som har starka igenkänningsfaktorer från vår historia är mest intressant. För mig är fantasy mer eller mindre definierbar som kontrafaktisk historia, fast där man byter ut frågor som ”vad skulle hänt om Napoleon vann vid Waterloo” mot ”vad skulle hänt om orcher verkligen fanns?”.

      Magnus verkar besatt av att införa scenariot ”vad hade hänt om kvinnor haft samma möjligheter som män?” inte bara i sin egen kampanjvärld, men i alla våra andras med.

      Och inte bara Magnus; denna tråd är fylld av kommentarer som försöker separera ”fantasy” från ”historisk trovärdighet”. Det är inget mindre än ett klumpigt försök definiera om ”fantasy” som något helt frikopplat från historisk trovärdighet, vilket är befängt.

      Din kampanjvärld är måhända ytterst löst inspirerad av vår världs historia, men det kanske inte min är. Magnus feminist-korståg kanske funkar i din värld men den gör det kanske inte i min.

      Poängen är att bara för att jag har orcher i min värld ger det inte dig rättighet underkänna min världs aspirationer på att innehålla historiska drag, som exempelvis kvinnornas ställning på samhällsstegen.

      • Det är ingen som för något ”korståg” här. Att ens låtsas att DoD skulle vara det minsta historiskt korrekt – kolla gärna geografin, de olika rikena, hur i stort sett ALLT funkar – är bara fjantigt. Och det är DoD som Edlund har gått igenom.

        Vad gäller annan fantasy tåls det att sägas igen, tydligen: man kan skildra en sexistisk värld på ett ickesexistiskt sätt, och en ickesexistisk värld på ett sexistiskt sätt. Det finns ingenting som säger att kvinnorollerna måste vara få eller tråkiga i någon värld, oavsett hur den världen ser ut i stort.

  • Pirrekurr

    Min första tanke när jag läste detta var att om man kollar i någon av Järnringens produkter så reagerar man på att det finns med så många kvinnor. Men som Henrik Ö nämnde ovan så hade/har de en tanke om just detta, sedan orkar jag inte kolla i alla Mutantböcker men jag tror på Henrik om han säger 13-14%. Dock tänkte jag gå igenom Coriolis, men då hittar jag inte Ghazalis sista färd så jag kan inte uttala mig om genusfördelningen i den. Dock hittade jag min utskrivna kopia av nättilläggen Wahibs och Antagonister från den Tredje Horisonten. Däri finns det 14 SLP varav 5 är kvinnor.

    Männen är bartender, auktionsutropare, auktionsorganisatör, kurtisan, soldater, arbetare, gängmedlem och polis medan kvinnorna är spelare, soldat, gängmedlem, prisjägare och kurtisan.

    Hur skev är den gängse bilden när man upplever ett spel med 5 kvinnor av 14 SLP som ovanligt jämlikt? Det enda positiva man kan säga är väl att de har sprängt de klassiska könsrollerna genom att tex ha med både manliga och kvinnliga kurtisaner samt soldater.

    • Ett förtydligande: såvitt jag vet har vare sig jag eller Järnringen räknat på detta i M:UA-supplementen, siffran 13-14% kommer alltså från _Magnus_ undersökning.

      Detta för att jag frågade mig om det _hjälpte_ att Järnringen uppenbarligen tänkte på denna aspekt. Min magkänsla säger att M:UA nog skulle uppvisa en högre andel kvinnliga SLP än Drakar & Demoner – fast kanske inte _mycket_ högre.

      • Pirrekurr

        Min magkänsla också faktiskt.

        • …och där bekräftades magkänslan. 16% var ju inte så smickrande. Jag tror inte det skulle bli så stor skillnad om man inkluderade alla supplementen.

  • Nu har jag roat mig med att göra samma räkneoperation med grisodlarspelet Khelataar.

    Frågan om jämställdhet adresseras faktiskt explicit om än kortfattat i spelet:

    ”Mannen och kvinnan är jämlika. Det finns egentlig könsdiskriminering på Khelataar” (Världsboken, sid 26)

    Genomgången visar dock att denna jämställdhet inte återspeglas hos publicerade SLP. I den samlade utgivningen fann jag 88 SLP, varav 71 män och 17 kvinnor, vilket ger 19 % kvinnliga SLP.

    • Intressant. Då ligger ändå Khelataar i ”framkant” på det här planet.

      Inom kort kommer jag att publicera statistik för fler spel, det ska blir spännande att se vilket som är ”bäst”.

      Nu bör det väl vara sagt att fler procent kvinnliga slp inte nödvändigtvis innebär ett mer jämställt spel. Porrfilm brukar ju t.ex. ha betydligt fler kvinnliga skådisar än manliga …

      • Inte vidare vild gissning: något av White Wolf. Antagligen också bäst på GLBT-fronten.

        • Faktum är att jag läst en del superhjälterollspel som varit ganska bra på det där. Gestalt till exempel; jag har inte orkat gå igenom de 400 sidor boken ligger på men jag vet att de faktiskt har massor och åter massor av kvinnliga SLP:er som både är aktiva och med visst karaktärsdjup. Eller, you know, jämfört med männen iaf.

        • :-) Jag kan redan nu säga att jag inte kommer att sitta och räkna mig igenom WW:s miljarder av böcker.

      • Anders

        ”Porrfilm brukar ju t.ex. ha betydligt fler kvinnliga skådisar än manliga …”

        Där i ligger alltså förklaringen till porrfilmens stora popularitet bland kvinnor! :-P

    • Röööz

      Rättelse: ”Mannen och kvinnan är jämlika. Det finns ingen egentlig könsdiskriminering på Khelataar” ska citatet naturligtvis lyda.

  • Klas

    Intressant och bra inlägg som vanligt. Jag har aldrig kommenterat i din blogg förut, men läser den på regelbunden basis och det här inlägget satte fingret på något jag haft på känn.

    Det är ju inte konstigt att det är förhållandevis få tjejer som spelar rollspel (även om jag fått känslan av att fler strömmade till i och med White wolfs rollspel) och det fortfarande ses som konstigt när jag slumpar kön på mina karaktärer. Siffrorna talar ett rätt tydligt språk.

  • Pingback: Ännu mer om män och kvinnor i svenska rollspel()

  • Grov

    Kort passus, fasligt OT, men pappan i mig blev stolt idag när min lilla tjej (3½år) tittade på Lilla Jönssonligan och Corneflakeskuppen… Efter fem minuter säger hon: ”Pappa, varför är det bara pojkar med?”
    Vakna genusögon…

  • Daflum

    Jag håller med att det är illa med så lite kvinnor men jag är lite nyfiken på hur du har räknat antalet kvinnor som finns med då jag hittar 15 kvinnor med namn bara i eldsjäl.
    Sen så vill jag påstå att riotminds efter sexistiska snösaga (som jag ägnade flera timmar av att byta kön på karaktärerna) insåg att deras äventyr var mycket dåliga från ett genusperspektiv. Därför om man börjar räkna i de senare äventyren (galtevår, eldsjäl och likstorm) tror jag att könsfördelníngen skulle bli bättre om än inte helt och hållet bra.

    • Exakt hur jag räknat stå högst upp i inlägget. En SLP måste ha dels ett namn, dels ett stat-block eller utförlig beskrivning.

      • Daflum

        Vad konstigt då att jag får det till 15, jag har bara tagit SLP-galleriet längt bak och räknat med alla som har ett namn och som det står något om? hur kan det komma sig att det blir misstolkat ?

        Förresten ett OT-inlägg som jag tycker att du kan ta upp när du har tid som är lite av en fortsättning på Rollspel den ariska hobbyn är hur mysko det är att trots Coriolis mer eller mindre är typ morer i rymden och att mycket av det har en stänk av arabisk kultur(om jag får göra en generalisering) så finns det knappt en enda bild i boken där personerna inte är vita. Jag vet att man inte måste vara mörkare i hyn för att klassas som arab eller liknande men tycker det är synnerligen märkligt.

        • Jag kommer inte ihåg hur många jag räknade till i Eldsjäl. Men jag vet att det i de andra böckerna nästan inte fanns några. Total 22, varav 15 i Eldsjäl, känns inte orimligt.

          • Daflum

            hittade 6 i snösaga (shit jag trodde det var mer men jag bytte ut en massa så måste blandat ihop) om man räknar med:

            MEGA SNÖSAGASPOILER
            dödsgudinnorna.

            Så du säger att det bara finns en kvinna i likstorm?
            försöker inte vara tyken utan bara undrade om det verkligen var så dåligt ställt

            för övrigt vill jag säga att jag tycker du gör en jättebra jobb med denna bloggen även fast det ibland är segt mellan rollspelsinläggen. För mig som är en realtivt ung rollspelare så har jag funnit det mycket givande och även fast jag inte alltid håller med dig så tycker jag det är bra att du problimatiserar.

            Tack tack

  • Röööz

    *** SPOILERVARNING *** GALTEVÅR *** (MINIMAL SPOILER) ***

    Jag är så långt ifrån en PK-genus-rödstrumpa som man kan komma, men Galtevår får även mig att haja till:

    Galtevår, utgivning 2006, innehåller 21 SLP, varav 18 män och 3 kvinnor,
    vilket gör 14 % kvinnor. Den till synes typiska kvinnokvoten i rollspelssammanhang med andra ord.

    Vad som är ännu mer anmärkningsvärt är att beskrivningen av VARJE kvinnlig SLP i Galtevår inleds i FÖRSTA MENINGEN med att förklara i vilken utsträckning kvinnan i fråga är VACKER:

    ”Ilwa är mycket vacker och ser yngre ut än sina 38 år.”

    ”Den 35-åriga Nauma Volkesdottir är inte överdrivet vacker, men gör ändå ett mycket starkt intryck på folk.”

    ”Atla skulle troligtvis vara väldigt vacker om hon levt ett vanligt liv och inte växt upp bland troll.”

    INGEN av de 18 manliga spelledarpersonerna får sitt utseende beskrivet med liknande värdeomdömen.

    • Daflum

      Okey jag måste läst fel om Galtevår helt enkelt, och där är dck en sak som tyvärr sitter kvar även om de börjar komma in mer kvinnor i rollspelet. Det där att man måste kommentera om de är snygga eller inte, mycket tragiskt faktiskt.

    • Peter

      Rödstrumpor är väl inte politisk korrekta, möjligen är de politiskt övertygade (PÖ)?

  • Pingback: Varför könsfördelning spelar roll « Roleplaying is So Gay()

  • Rekommenderar alla att följa trackback-länken till ”Roleplaying is so gay” här ovan.

  • Jakob Ryngen

    Måste säga att White Wolf (Lion Rampant, Atlas Games) produkter hade en klart bättre könsfördelning – jag skulle tro 50/50. Vad jag förstår hade deras spel även en högre andel kvinnliga spelare (om man får tro deras statistik). Det kan ju iof ha att göra med att man spelade karaktärer utanför gängse samhälle med övernaturliga krafter och könsskillader var obefintliga. Kan även vara att WW vände sig till en äldre publik och ÄS siktade på nedre tonåren. Hur var det med Kult?

  • Pingback: Ytterligare några tankar om rollspel och kön()

  • Pingback: Med suffragetter på Orientexpressen (rollspel) « Landet Annien()

  • Henrik Eriksson

    Ja, när man var ung (för en så där 15-20 år sedan) och spelade mycket Drakar & Demoner, inte var det tal om att man kunde göra kvinnliga rollpersoner utan att bli mer eller mindre utskrattad. Nu går det väl bättre, men jag skulle gärna ha fler kvinnor (eller rättare sagt åtminstone en kvinna) i min spelgrupp för visst blir det rätt grabbigt, kanske inte så mycket sexism, men jag har svårt att tro att grupper med en blandad könsfördelning pratar så mycket om bajs och fisar som vi gör i en av mina spelgrupper. Måste vara personkemin och att en av oss har en riktigt rutten matsmältning som producerar mycket illaluktande gas. Nej, nu börjar jag skratta.

  • Henrik Eriksson

    En hypotetisk fundering: Hur skulle man göra ett rollspel som vände sig till en bred grupp av flickor i de lägre tonåren? För egen del så hade jag inte direkt mycket umgänge med flickor då och om jag skulle försöka marknadsföra ett rollspel för den gruppen, vad skulle de vilja ha? På mig som enfaldig man i trettioårsåldern verkar det som flickor i den åldern är upptagna av något slags social samspel flickor emellan som var mer komplicerat än hur det var bland pojkarna. Eftersom de flesta fantasyrollspel i mångt och mycket är inriktade på strid och lösning av konflikter på ett sätt som är främmande för hur flickor i allmänhet fostras att lösa problem (verbalt där pojkar tar till knytnävarna), så är det väl inte konstigt att spela Drakar & Demoner lockade få flickor.

    Jag minns en kille i min klass som satte sig ner och gjorde egendesignade vapen kompletta med hur många skadetärningar vapnen gjorde för att använda i rollspel.

    Känns som att själva kulturen bland ungdomar och att pojkar och flickor var mer eller mindre umgicks för sig själva utan större samröre förutom några skoldiscon. Jag hade inga vänner som var flickor under mellan- och högstadiet därför så spelade jag inte med några flickor, vilket hade berikat min spelupplevelse.

    Måste sluta fundera på detta, har prov att rätta. Fortsätt med att få oss att fundera över våra föreställningar om hobbyn. Sedan om vi vill förändra hur och med vilka vi spelar tycker jag vi låter var och en få avgöra.

  • Intressant och massor med kudos för att du gjort den här undersökningen. Sånt här behövs!

    Nu orkar jag inte läsa alla kommentarerna utan vill bara dela med mig av mina egna erfarenheter.

    Jag började spela rollspel 9 år gammal med tre andra tjejer. Våra karaktärerna var ibland män, ibland kvinnor. Då tänkte jag inte så mycket på män och kvinnor.
    Under högstadiet spelade jag rollspel med fyra killar. Första gången introducerade spelledaren min karaktär på en strippklubb (vi spelade Mutant). För dom jag spelade med var böckerna Bibeln. Hade det funnits fler intressanta kvinnliga karaktärer kanske de inte hade försökt att få mina karaktärer att vara fjantiga brudar. Och framför allt kanske det hade fått mig att stanna kvar i rollspelsvärlden.

  • Ante

    Jag inser att detta är en sen kommentar, men: bra gjort, bra skrivet.
    Jag jobbar med en del rollspelsföreningar i Skellefteå, och här har man faktiskt lyckats skapa en kultur i vilken både tjejer och killar trivs trots att förutsättningarna, som du så tydligt visar, inte är de bästa.

    Tack och bock, jag skall tipsa mina föreningar om det du skrivit!

  • Petrus

    Intressant fakta. Drakar och Demoner iaf 91ans utgåva som jag spelar, har listor för pris på kläder. Dock finns det inga kvinnokläder what so ever att inhandla. Så det är ganska tydligt att äventyrsspel inte förväntar sig några som helst kvinnliga spelare.

    • Anders Norén

      Eller att äventyrare inte har traditionellt kvinnliga kläder, formgivna som de ofta är för att hämma rörelser och tvinga kvinnan att vara lugn och undergiven.