Kommentarer till Drakar och demoner, men var är brudarna?

Av: Anders Norén

Anders Norén — Mon, 12 Sep 2011 10:52:23 +0000

Eller att äventyrare inte har traditionellt kvinnliga kläder, formgivna som de ofta är för att hämma rörelser och tvinga kvinnan att vara lugn och undergiven.

Av: Petrus

Petrus — Tue, 06 Sep 2011 10:26:34 +0000

Intressant fakta. Drakar och Demoner iaf 91ans utgåva som jag spelar, har listor för pris på kläder. Dock finns det inga kvinnokläder what so ever att inhandla. Så det är ganska tydligt att äventyrsspel inte förväntar sig några som helst kvinnliga spelare.

Av: Ante

Ante — Thu, 14 Oct 2010 12:36:54 +0000

Jag inser att detta är en sen kommentar, men: bra gjort, bra skrivet.
Jag jobbar med en del rollspelsföreningar i Skellefteå, och här har man faktiskt lyckats skapa en kultur i vilken både tjejer och killar trivs trots att förutsättningarna, som du så tydligt visar, inte är de bästa.

Tack och bock, jag skall tipsa mina föreningar om det du skrivit!

Av: Siska

Siska — Tue, 12 Oct 2010 11:40:49 +0000

Intressant och massor med kudos för att du gjort den här undersökningen. Sånt här behövs!

Nu orkar jag inte läsa alla kommentarerna utan vill bara dela med mig av mina egna erfarenheter.

Jag började spela rollspel 9 år gammal med tre andra tjejer. Våra karaktärerna var ibland män, ibland kvinnor. Då tänkte jag inte så mycket på män och kvinnor.
Under högstadiet spelade jag rollspel med fyra killar. Första gången introducerade spelledaren min karaktär på en strippklubb (vi spelade Mutant). För dom jag spelade med var böckerna Bibeln. Hade det funnits fler intressanta kvinnliga karaktärer kanske de inte hade försökt att få mina karaktärer att vara fjantiga brudar. Och framför allt kanske det hade fått mig att stanna kvar i rollspelsvärlden.

Av: Henrik Eriksson

Henrik Eriksson — Mon, 11 Oct 2010 09:26:08 +0000

En hypotetisk fundering: Hur skulle man göra ett rollspel som vände sig till en bred grupp av flickor i de lägre tonåren? För egen del så hade jag inte direkt mycket umgänge med flickor då och om jag skulle försöka marknadsföra ett rollspel för den gruppen, vad skulle de vilja ha? På mig som enfaldig man i trettioårsåldern verkar det som flickor i den åldern är upptagna av något slags social samspel flickor emellan som var mer komplicerat än hur det var bland pojkarna. Eftersom de flesta fantasyrollspel i mångt och mycket är inriktade på strid och lösning av konflikter på ett sätt som är främmande för hur flickor i allmänhet fostras att lösa problem (verbalt där pojkar tar till knytnävarna), så är det väl inte konstigt att spela Drakar & Demoner lockade få flickor.

Jag minns en kille i min klass som satte sig ner och gjorde egendesignade vapen kompletta med hur många skadetärningar vapnen gjorde för att använda i rollspel.

Känns som att själva kulturen bland ungdomar och att pojkar och flickor var mer eller mindre umgicks för sig själva utan större samröre förutom några skoldiscon. Jag hade inga vänner som var flickor under mellan- och högstadiet därför så spelade jag inte med några flickor, vilket hade berikat min spelupplevelse.

Måste sluta fundera på detta, har prov att rätta. Fortsätt med att få oss att fundera över våra föreställningar om hobbyn. Sedan om vi vill förändra hur och med vilka vi spelar tycker jag vi låter var och en få avgöra.

Av: Henrik Eriksson

Henrik Eriksson — Mon, 11 Oct 2010 09:09:41 +0000

Ja, när man var ung (för en så där 15-20 år sedan) och spelade mycket Drakar & Demoner, inte var det tal om att man kunde göra kvinnliga rollpersoner utan att bli mer eller mindre utskrattad. Nu går det väl bättre, men jag skulle gärna ha fler kvinnor (eller rättare sagt åtminstone en kvinna) i min spelgrupp för visst blir det rätt grabbigt, kanske inte så mycket sexism, men jag har svårt att tro att grupper med en blandad könsfördelning pratar så mycket om bajs och fisar som vi gör i en av mina spelgrupper. Måste vara personkemin och att en av oss har en riktigt rutten matsmältning som producerar mycket illaluktande gas. Nej, nu börjar jag skratta.

Av: Krank

Krank — Sun, 10 Oct 2010 19:20:53 +0000

Men VARFÖR måste det nödvändigtvis vara så i fantasy? Varför kan det finnas drakar men inte jämställda kvinnor? och vaför måste fokus hela tiden ligga på mäns förmåga att göra saker, och kvinnornas utseende? Varför inte beskriva män som ”snygga” resp. ”fula” och beskriva kvinnor främst genom vilken sorts ball rustning och vapen de har? Är det verkligen så förbaskat svårt att komma på intressanta SLP:er som inte har en köttkorv hängande mellan benen?

Av: P.H

P.H — Sun, 10 Oct 2010 19:03:07 +0000

Så sant, så sant.

En jävla humbug undersökning. Vem fan bryr sig? Kvinnor inom fantasy är antingen ”normala” dvs, ej av intresse. Eller speciella. I fantasy/medeltid så är det oftast/alltid mannen i huset som bestämmer, och därför blir kvinnorna ointressanta.

Av: Simon

Simon — Sun, 09 May 2010 10:32:45 +0000

”Slutsatsen är: i rollspel mördar man. Lootar lik. Plundrar byar. Gör barn föräldralösa. Låter de fattiga förbli fattiga.

OCH MAN ÄR OSCHYSST MOT KVINNOR.”

Ursäkta, vad sa du att MAN gör när man spelar rollspel? Jag tror du menar att det är vad du och din spelgrupp gör, och kanske eventuellt några fler rollspelare du har pratat med. Det får stå för dig.

Men påstå inte att det där är vad exempelvis jag och min spelgrupp ägnar oss åt, att det där är något som ligger i hobbyn och spelformen i sig. För då kan man verkligen börja tala om krypskytte mot hobbyn, om man sprider bilden att en central del av spelandet är det där du beskriver.

Av: Med suffragetter på Orientexpressen (rollspel) « Landet Annien

Med suffragetter på Orientexpressen (rollspel) « Landet Annien — Fri, 29 Jan 2010 09:52:47 +0000

[...] i alla fall lagt märke till den. Det började med statistik över kvinnliga och manliga figurer i ett par olika spel, och fortsatte [...]