Kommentarer till Några tankar om Snösaga och äventyr i allmänhet, del 1

Av: Erik

Erik — Tue, 28 Jun 2011 17:29:33 +0000

Förstår kanske att snösaga kan upplevas som rörig eftersom det är väldigt mycket att läsa men det ju detta som är charmen! Ta sagan om ringen som exempel. Varenda detalj beskriv. Allt från sadeldon till tronrum. Personligen läste jag snösaga mer som en roman än något annat och blev förälskad i världen. Inget gulligull riddare i skinande rustningar där inte! Det här är väl det som kallas ”low fantasy” när det är som bäst.

Av: Vilse i Kristalltjuren | Piruett

Vilse i Kristalltjuren | Piruett — Mon, 06 Dec 2010 08:23:28 +0000

[...] när jag skriver om rollspelsäventyr så brukar jag klaga på hur ostrukturerade de är, och hur det traditionella sättet att skriva äventyr egentligen inte är så lämpligt att, [...]

Av: Några tankar om Snösaga och äventyr i allmänhet, del 3

Några tankar om Snösaga och äventyr i allmänhet, del 3 — Tue, 09 Feb 2010 17:58:11 +0000

[...] och demoner-kampanjen Snösaga har många brister. Jag har bland annat avhandlat dem här, här och här. Trots detta spellede jag hela kampanjen, om än i modiferad form, och trots det så [...]

Av: Rickard

Rickard — Thu, 04 Feb 2010 16:53:47 +0000

"Jag valde att improvisera hela borgen, med bara några stolpar om viktiga platser och personer." Sådär borde man hantera all grottröj, faktiskt. Jag funderar på två saker: om Snösaga skulle gå smärtfritt att spelleda med Matiné-systemet och om någon någonsin har satt sig ned och gjort en relationskarta över Snösaga. Jag gjorde en till Svavelvinter (pdf), vilket skapade en sjuhelvetes massa jobb men efter detta hade jag runt 30 personer med relationer till varandra fördelade på 11 grupperingar. Skulle vara kul hur starka relationer (Lisa känner X, Y och Z är en starkare relation än Lisa känner Kurt) de personer i Snösaga har, vilket också blir ett mått i hur spretigt äventyret är (många personer med svaga relationer = spretigt äventyr).

Av: Snusmumriken

Snusmumriken — Tue, 02 Feb 2010 13:56:10 +0000

Jag vill gärna tycka om RM för vad de gjort med att forma ett fornordiskt/John Bauer-rollspel med oftast skön, brutal stämning (även om det är kallt och regnar attans mycket i äventyren). Men det känns ibland som om de skulle blivit författare istället, för spelkonstruktionerna håller sällan. Med allt de skrivit och har material för skulle de kunnat bli nordens Robert Jordan.

Av: Magnus Edlund

Magnus Edlund — Mon, 01 Feb 2010 23:31:34 +0000

Jag gillar också Vildhjarta. Och Jorges. Trots alla språkfel. De är bra böcker. Även om Vildhjarta också innehåller lite konstigheter.

Av: Några tankar om Snösaga och äventyr i allmänhet, del 2

Några tankar om Snösaga och äventyr i allmänhet, del 2 — Mon, 01 Feb 2010 23:22:14 +0000

[...] (Del 1 finns här.) [...]

Av: Joakim Andersson

Joakim Andersson — Mon, 01 Feb 2010 21:32:34 +0000

Jag menar just det. Det tar ibland två sekunder att läsa en mening, ibland en hel minut – allt beror på meningen.

Fångar man inte intresset från första stund, så … har ens fem sekunder redan gått.

En genomsnittlig hemsidesläsare får sitt första intryck under fem sekunder. Samma gäller för samtliga media, t om böcker. Vilket kanske förklarar varför Henry James aldrig ligger på bestsellerlistan :)

Av: Jerker

Jerker — Mon, 01 Feb 2010 20:39:45 +0000

Du gör några viktiga poänger här, men jag måste fråga vad du tänkte skriva där du skrev mening, för du menar väl inte att det tar mer än fem sekunder att läsa en mening?

Av: Joakim Andersson

Joakim Andersson — Mon, 01 Feb 2010 12:06:40 +0000

Generellt sett gäller samma regler för rollspel, som för vilket annat skrivande som helst – faktaartiklar, Vickans nya klänning-artikel, På Spaning Efter Den Robot Som Flytt.

Du har fem sekunder på dig, som skribent, att fånga läsarens intresse. För tio, femton år sen var det en hel mening – nu är det fem sekunder.

Liksom allt annat, böcker exempelvis, måste de här fem sekunderna sträckas ut så långt som möjligt. Hur får man fem sekunder att räcka i 1100 sidor, typ. En bra tumregel där är att bara ta med det väsentliga; Döda Dina Älsklingar!

Kanske föregicks Snösaga av en lång rad möten och filosoferanden (över rödvin?). Kanske var det ‘den glade amatörens’ stora fel – att älska sin text, oavsett om den beskriver hur många kor en gård har.

Det är här redaktörer kommer in. En redaktör är, ofta, en person utan känslomässig anknytning till texten. För redaktören är texten en text – bra eller mindre bra. Och så har redaktören en rödpenna …

Allmänt sett tror jag att framför allt svenska rollspel lider av just ‘amatörens sjuka’; det är ofta en mycket liten grupp människor som arbetar med dem, för att de ska få åtminstone _någon_ utkomst av sitt nerlagda arbete lyssnar de för mycket på de som faktiskt inte har en jävla aning om vad det innebär att göra ett bra äventyr – dvs publiken. För det finns de som älskar at runka till tabeller över hönor, och det finns de som inte klarar sig utan kartor som skulle få medeltida munkar att gråta. Sen finnsdet de som vill ha klara, koncisa fakta.

Balansera det utan en oförstående (och därmed neutral) redaktör.

Så vad med de fem sekunderna? Tja, den första sekunden av de fem sekunderna står att läsa på baksidan av boken – för det är den de allra flesta läser först.