Kommentarer till Några tankar om Snösaga och äventyr i allmänhet, del 2

Av: Joakim Andersson

Joakim Andersson — Tue, 09 Feb 2010 16:36:01 +0000

Men hur gör då en SL om spelarna börjar mumla ”men jag har tvätt som måste hämtas” eller ”jag har ont i foten” eller ”jag har … ett annat svepskäl”?

Jag, personligen som SL, är mer intuitiv. Låt vara att äventyret går stört åt helvete oavsett vad som står i ävnetyret – Improvisera!

Jag spelledde en gång ett CoC-äventyr, tänkt att ta två timmar. Nå, efter at spelarna stövlat in på en bikerbar och sedermera fått statspolisen I större dele nav New England efter sig så … utvecklade sig Kampen Mot De Äldre Gudarna till en slags stereotyp grindhouse med mängder av avsågade hagelgevär och biljakter.

Det var fantastiskt roligt. Och hade inget alls med äventyret att göra. För när de mot förmodan kom över någon Chtulhu Mythos så hade de aldrig riktigt tid att ta reda på mr Remburton.Ingalls, esquire. Eftersom sherif Buford T Justice kom dånande runt gathörnet med sirenerna påslagna.

(Settingen var 1968; två av spelarpersonerna var desertörer, en annan svart, en annan hippie. Konflikterna med det geopolitiska var faktiskt större än det faktum att en bunt gamla knasbollar försökte åkalla Azatoth från en väderkvarn, så … ja. He he.)

Av: H.

H. — Wed, 03 Feb 2010 04:52:56 +0000

Tycker nästan alltid det bästa är om man som SL istället gör en målande beskrivning av händelseförloppet som en mellansekvens ungefär som i ett point-and-click adventure-spel till datorn. Iofs lite att sopa problemet under mattan men äventyret rullar ofta på bättre då istället för att man kör fast.

Alternativt så får beskrivningen vara så uppenbar att man som spelare inser att det är kört (minns exempelvis i Svavelvinter när den flyende spelgruppen blir stoppad i gethornspasset av ett antal överlevande shaguliter som med magi fick dem att känna sig underlägsna och muntligen krävde att de skulle ge upp). Tror helt enkelt mycket har med SL´s situationsbeskrivning att göra.

Av: Sjunde Inseglet

Sjunde Inseglet — Wed, 03 Feb 2010 00:44:03 +0000

Hatar, hatar, hatar ovanstående inslag i kampanjen Snösaga. Det är inte ofta ett äventyr eller en kampanj väcker verklig avsmak hos mig men det äventyret gjorde mig arg när jag läste det. Tyvärr såg jag inte ens någon inspiration i det.

Det som är så tröstlöst med Snösaga är vetskapen om att 90% av alla forumanvändare på Riotminds Drakar och Demoner-forum formligen avgudar detta äventyr och har satt det som standardmall för alla äventyr som någonsin ska skapas till spelet.

Jag skulle nästan vilja påstå att Snösaga är det dåligaste som någonsin har hänt Trudvang.

Av: Magnus Edlund

Magnus Edlund — Tue, 02 Feb 2010 22:43:03 +0000

Ja det är ett alternativ. Ett verkligt nödalternativ. Spontant känner jag att om jag som spelledare kommer i den situationen att jag måste berätta för spelarna vad de är tänkta att göra, då kan har jag misslyckats. Kapitalt. Då kan jag lika gärna sluta spelleda rollspel.

Av: Thomas A

Thomas A — Tue, 02 Feb 2010 18:50:15 +0000

Förutom de tre metoder du nämner för att skicka RP åt rätt håll i ett spårvagnsäventyr kan man även nämna möjligheten att låta en SLP peka ut vägen åt dem. Också detta är förstås en metod som kan bli irriterande om den används för mycket (jag har varit med om skräckexempel på detta). I det första exemplet från äventyret (som jag inte har läst) skulle kanske någon väl vald SLP kunna säga att: ”Vår enda chans nu för att kunna besegra X är att någon tar sig tillbaka till Y och mönstrar en armé för att gå i krig mot X. Vem kan ta på sig detta farofyllda uppdrag?” (Sneglar mot RP.) Inte jättesnyggt kanske, men nöden har ingen lag.

Vad gäller det tredje exemplet så håller jag med: jag känner inte till någon spelargrupp som frivilligt kastar in handduken inför bossiga SLP. Något av det svåraste som finns (tycker jag) är att spelleda scener av typen ”RP blir tillfångatagna av X, som dock visar sig vara en allierad i kampen mot Y”. De flesta RP låter sig liksom inte tillfångatas, i alla fall inte utan blodspillan. Att får spelare att förstå att de är ”outgunned and outnumbered” är näst intill omöjligt…