Ett stort problem för mig är verkligen slutet. Slutet är RIKTIGT kasst. Ja, det är fruktansvärt, under alla kritierier av bra, slutet liksom definierar vad som är ett dåligt slut. Spelarna, spelar vikingar, i den delen av världen som är mest vikingalik, ja i Vildland, i Supervikingaland.
Där de visserligen av någon anledning dyrkar Storme, som egentligen borde vara allas våras bästa vän Oden, de hängdas ledare, magikernas magiker, den vise, den enögde, spjutkungen av spjutkungar. Det är det väl egentligen också.
Oden vill att du ska dö en ärofull död. ja, en död i kamp mot ondskan trots all odds. Han vill att du ska dö i denna kamp, inte överleva och han vill inte att du ska låta någon kvinna dö i ditt ställe. Inte ens om det är enda vägen till överlevnad. Vilken viking skulle då välja att låta någon jungfru maria dö emot någon fånig snöhäxa egentligen?
Skulle de inte hellre ta sig till Odens hallar med en gång, skulle de inte hellre vilja ta sig an självaste ragnarök direkt efteråt och dö med trots och skrik i bröstet. Skulle de inte välja att spotta döden i ansiktet och skrika sina bärsärkskrik och slänga sig emot monster och dö, hellre än att låta en god vän, eller vännina gå ensam emot sin död? Vem är dessa uslingar till spelare som accepterar ett sådant slut, är de verkligen män, är de vikingar?

Varför tar förresten inte trollen hand om de där fåniga Orkhirerna? Varför visar inte jättarna att de jättebra på att stampa fåniga alver som dör av sig själva och blir några fåniga orcher? Varför smider inte dvärgarna ett gudavapen, mäktigare än Tors hammare som smeds av dvärgen Eitri? Ett vapen som lätt bringar död till fåniga snöhäxor och deras anhang. Var någonstans var vinterkungen, bitter och mörk, med alla sina mörka älvor, varför hade de inte ihjäl en häxa som trodde sig vara mäktigare än dom?

Varför tar aldrig spelarna vittervägarna för att på så sätt snabbt komma fram till nästa plats? Varför ledde inte skogsråna dem genom skogarna och lät varenda en av deras pilar träffa ett djur för att på så sätt försörja sig genom sina långa resor. Tittade de mäktiga skogsråna bara på?
Varför tog inte näcken och spelade för snöhäxan en annan melodi?
Och varför mötte inte snöhäxan en dag en gammal man med bara ett öga, ett par korpar på sina axlar och en märklig vandringskäpp vid sin sida?
Varför frågade inte den mannen vad snöhäxan var på väg? Varför sade han inte att han brukar jaga skogsrån och häxor när de förargar honom? Varför kallade han inte på sin åttbenta häst?
Om man ska göra ett äventyr till en vikingavärld, varför inte använda sig av sin egen mytologi, varför ta hjälp av några män som heter Tolkien och C.S. Lewis på någon engelsk ö som vikingarna ändå erövrade under niohundratalet?

Vi vet att troll kan trolla, vi vet att jättar är jättestora, varför måste vi fråga dem om det?

Mvh,

Patrik

Sen kan man förstås vilja skriva material som passar en medelålders spelarkrets ändå. Inget ont i det.

/Patrik