True Blood och tiden

Häromdagen diskuterade jag och flickvännen True blood, ni vet den där köttiga vampyrtvserien från HBO.

OBS! Detta inlägg kommer att innehålla
spoilers för säsong 1, 2 och 3.

Hon tyckte att det här med tidsflödet i serien var lite konstigt, och jag är lagd att hålla med. Sedan den första säsongens första avsnitt så har det hänt så jäkla mycket i Bon Temps med omnejd. Vampyrer, grekiska halvgudar, varulvar, Children of the Sun, resor till Dallas, vampyrdödarträning för Jason, resor till Texas, intriger, nyskapade vampyrer, demoner, komplotter och missförstånd. Sookie och Bill har gått igenom ett kärleksförhållandes alla faser minst två gånger, trygga Sam har haft ihop det med ett antal olika damer, och Tara har råkat ut för en rad mer eller mindre misslyckade förhållanden. För att inte tala om förändringarna Erik genomgått.

Det har hänt jävligt mycket på två och en halv säsong. Två år, för oss tittare.

Men för befolkningen i Bon Temps har det gått dryga tre månader. Allting som hänt, har hänt inom loppet av tre månader. Hur vet man detta? Jo, servitrisen Arlene är gravid i tredje månaden, och av allt att döma är pappan en person som dog i slutet av säsong 1. Så även om Arlene blev preggo i sista avsnittet på första säsongen, så ger det ändå inte mycket mer än dryga tre månader.

Egentligen är väl det här inte ett problem, annat än att det verkligen inte känns som om att det gått så kort tid. Spontant skulle jag gissat att varje säsong utspelade sig under ett halvår eller något däromkring. Det är lite motsatsen till filmatiseringen av Sagan om ringen, där allt händer under ganska lång tid, men det känns som att hela trilogin utspelar sig samma vecka.

Har ni uppmärksammat tiden i True blood, eller någon annan serie för den delen? Hur tycker ni att det funkar? Tanken har slagit mig att det kan vara ett medvetet grepp, men jag har svårt att se poängen.

  • Det är väl helt enkelt konsekvensen av att göra TV-serie av en bokserie? Allt som tog flera böcker att avhandla ska in på ett par säsonger. Det finns helt enkelt tid att berätta saker i ett långsamt tempo. Så tänker jag iaf.

    • Grov

      Inne på samma sak. Har också ordat hemmavid som Magnus gjort, men undrar – utan vidare efterforskning själv – hur tempot är i böckerna?

      Den som återspeglar allt som hänt på kort tid är för mig Andy Bellefleur, shit vad jobbigt han har det…

  • D-man

    Ja, det där med hur tiden förflyter i tv-serien resp. för tittaren borde man kunna göra en grej av. Typ att serien utspelar sig i realtid över ett helt dygn… Efter varje entimmesavsnitt har det gått en timme för huvudpersonen. Kanske t.o.m. kompensera för reklampauserna…. För att göra det riktigt övertydligt, skulle man kunna relatera till tidsformatet i seriens titel också. Hmm, det kanske skulle kunna bli något…
    =)

  • En av mina största issues med den bästa 2000-talets deckarserie som hittills producerats, dvs CSI (inte CSI NY eller CSI ”hot babes cutting up dead bodies” Miami, utan CSI ”överarbetad, osminkad, medelålders förutom en hunk” ElVee, är – tid.

    DNA-analyser klara på en minut, utprintade i snygg fyrfärg. Rekonstruktion av skallar klara på en kvart. Djupt grävande polisarbete klart på … trettio minuter.

    Visst är det ett ”sammandrag” av kanske åratals långa utredningar, men kom igen liksom …

    Och vad med all high tech? Orginal-CSI är iaf lite småschabbigt men defintivt moderiktigt jämfört med det nerslitna New York-kontoret (och vem i helskotta kom på att blå neon är utmärkt arbetsbelysning för stackarna i Miami!?), men iaf – det blir ett ”bleh”.

    Eller så är jag för svensk. Kanske är jag van vid Gösta Ekman som Kommissarie Beck-gråheten, där största behållningen av deckaren är hur långt han kommit i relationen till Putte eller båtmodellen han bygger. Det där femtio minuter vi löser ett svårt mord är kanske för snabbt för mig, ungefär som när man introducerade tåget och folk klagade på att de inte kunde se landskapet längre utan bara grönt, eftersom allt irrade förbi så fort …

    Vilket iofs leder till frågan om vi verkligen vill ha TV-serier som avbildar verkligheten; vil vi följa ett enda mordfall i tjugotre år?

    Palmemordet skulle kanske bli en jätte … långsam … serie. Säsong ett går de igenom tiotusen vittnesuppgifter och säsong trettiotre går de igenom tiotusen vittneupgifter, alltmedan Micke Nykvist ser missnöjd ut och han den där Bergkvist eller vaffan han heter slänger sexism omkring sig, bara för att Persbrandt ska kunna få möjlighet att spöa upp ett fyllo från Sollentuna (som i sista avsnittet visar sig vara mördaren, varför legoknekten från Sydafrika/Israel/USA/Turiet/Irak/Iran/Samoa tar ett SAS-plan till N.Y, där hen involveras i en kabal som såsmåningom leder fram till ritualmordet på en gravid tonåring från Miami vars mor bor i Las Vegas och en gång arbetat som madame på en BDSM-bordell, varför Gunvald ”Persbrandt” Larsson får samarbeta med Gil ”Petersen” Grissom för att lösa Palmemordet, lagom tills dess Horatio ”Caruso” Caine kan ta av sig solisarna och nämna en punchline i stil med ”Sweden isn’t just polar bears. It’s also porn”.

    Vilket leder till en porrklubb och en konspiration av Onda Muslimer (dvs PKK). Hans Holmér får en cameo, via sin gravsten.

    • The Wire och Homicide är två serier som båda är 1000ggr bättre än CSI och som båda visar upp realistiskt polisarbeta. I Homicide är flera fall dessutom på riktigt.

      Svaret på din fråga är iofs inte bara för det ja. Jag älskar True Blood, och hade inte ens tänkt på tidsaspekten. Det är som en filmsnubbe sa (minns inte vem) – ”läser du smurfarna måste först och främst förlika dig med att det handlar om små blå gubbar. Klarar du inte det spelar det ingen roll vad som händer. Allt blir skit i dina ögon.”

      Typ så sa han, och typ så är det. Så 3 säsonger på 3 månader? Big deal. Det handlar om vampyrer. Det är inte på riktigt. :)

  • Har inga problem med vare sig CSI eller True Blood. True Blood har trots allt väldigt lite ”downtime”; det är inte som i Buffy eller liknande där avsnitten är separata och det går lite random tid mellan dem, utan i True Blood är allt en enda lång sammanhängande berättelse i stort sett. Då blir det svårt att dra ut på tiden.

    Vad gäller CSI så tycker jag det är lite larvigt att gnälla på vad som trots allt är nödvändiga bluffar för att genren ska funka; det är en scifiserie, och kan vi i scifiserier köpa att folk kan åka stargates så tycker jag vi kan köpa att de speedat upp DNA-provanalyserna. De är iaf konsekventa, även om man får ha överseende med en del grejer.

    Jämför med Stargate; där förväntas man t.ex köpa att seriens onding-utomjordingar snott folk från hela mänsklighetens historia för att ha som slavar, dumpat dem på planeter… och sen har deras kultur helt avstannat i sin utveckling i tusentals år. Utom då att de spontanutvecklat sitt språk till att bli modern engelska.

    • Arfert

      ….att CSI (framför allt Miami-versionen) är en SF serie framgår ju om man kollar in de futuristiska datorerna, eller att ett av de senaste avsnitten handlade om rymdturism… där fanns redan privata företag med rymdskepp som kunde klara att ligga i omloppsbana.

  • Petter B

    Kanske en smula OT, men True Blood är inte en av de HBO-serier jag gillar. Har inte alls med tidsupplägget att göra, utan snarare mer för att jag tycker att hela vampyrgrejen mest blir löjlig plus att allt det sexuella mest känns som ett billigt trick. Jag tappade intresset efter sju, åtta avsnitt och kommer troligen inte att se mer. Och då ska man ändå komma ihåg att jag är allätare. Gillar Deadwood, Carnivale, The Wire, Rome, Six feet under och Mad Men.

  • I.M. Tender

    Twin Peaks, för övrigt fortfarande min favoritserie genom tiderna, hade också ett liknande tidsproblem. I TP var det så att varje avsnitt av serien i princip motsvarade 24 timmar i fiktionen. Seriens två säsonger omfattar runt 30 avsnitt och det betyder att allt som hände i den serien, och det var mycket, skedde under EN månads tid.

    • Petter B

      Glömde att nämna Twinpeaks bland mina favoriter. Det är verkligen en riktigt bra och nyskapande TV-serie. Att det händer väldigt mycket på kort tid tycker jag inte gör så mycket.

      • Magnus

        Twin peaks var och är suveränt. Inspirerade mig mycket då det gick, mina Kult äventyr var starkt influerade av T.P. Jag gillade Windom Earl något enormt av någon konstig anledning.

      • I.M. Tender

        Åh, det gör inte mig något heller men det är något man kan ligga vaken en hel natt och fundera kring. (Om man nu är lagd för det.)

  • felucca

    Är inte pappan till barnet hennes nuvarande kille? (vet inte vad han heter -Terry? – men hon har väl ihop det med den där snälla, smutsblonda snubben tror jag).

    • Nej, det verkar som om Rene Lenier är farsan.

      • felucca

        Ah, så var det jag, förklarar ju varför hon freakade som hon gjorde när hon fick veta att hon var gravid… Är lite efter med True Blood-tittandet ^_^

  • Simon

    Äh, **filmisk tid**! Det är så alla koola katter gör det!