• Wow – ni spelar DD3+

    Iofs, DoD91 kanske inte är så roligt att använda, men vilket jobb att konvertera allt, å andra sidan i DD3+ lär det väl finnas det mesta i monster och adversary-väg.

    • Det är ytterst lite konverteringsarbete, faktiskt. Alla monster finns redan i D&D-version – ofta i flera versioner. Det bökigaste kan vara att konvertera skador på olika fällor på ett vettigt sätt, men det är ändå inte så betungande.

  • Necross

    Hur kommer det sig att de har just de magiska prytlar som de har?

  • I.M. Tender

    Apropå fula rollformulär? *ler*

  • mickenyfiken

    Har ni monterat porträtt innan ni skrivit ut.. eller ritat själv?!:)

  • Necross: Först och främst står inte alla pryttlar med på formulären (fråga mig inte varför). Till exempel Svavelvinterspecifika grejer som Nabakos, Rirbas spegel, Demens etc, samt vanlig ”äventyrarutrustning”.

    Sen är det så att i D&D4 så är en rollfigurs magiska prylar minst lika viktiga för rollpersonens förmåga att ”prestera” i strid som grundegenskaper, krafter, klass etc. Systemet förutsätter att rp på en viss nivå har ett visst antal magiska föremål av en viss styrka. (Det här kanske du redan vet, förresten.)

    Hur som helst, istället för att jag som sl ska sitta och strö random magiprylar över hela Trakorien låter jag rollpersonerna hitta motsvarande värde i guld, som spelarna sedan kan köpa valfria magiska pryttlar för när de kommer till stora städer som Tricilve.

    Helt enkelt för att magiföremål är så pass viktiga för rollpersonerna, att det känns lite mysko att lägga ansvaret för dem på sl.

    Kampanjspecifika magiska saker hittar de (eller hittar inte) på vanligt manér.

    mickenyfiken: Pompozzos spelare har ritat sitt porträtt själv (http://www.piruett.se/2010/02/16/marjura-har-aldrig-varit-i-tryggare-hander/), de övriga har nog använt standardbilder från D&D Character Builder.

    • Necross

      Hej. ”Systemet förutsätter att rp på en viss nivå har ett visst antal magiska föremål av en viss styrka.” Nja, det där står väl inte beskrivet i nån av regelböckerna vad jag vet, även om det är helt sant och har erkänts av spelskaparna i efterhand.

      Själv har jag lite problem med den där ”dial-an-item”-inställningen till pryttlar. Det blir ju så himla ostigt när man får beställa fram exakt det föremål som passar PC:ns förmågor bäst. Men å andra sidan så blir det orättvist om DM nekar vissa grejer för vissa spelare, men tillåter andra. Jag antar att du (liksom jag) har ganska mogna spelare, men hur ställer du dig generellt till julgranseffekter och min-maxning?

      Själv gjorde jag upp en lista med items för varje level som jag slumpar bland, och ibland låter jag spelarna hitta ungefär vad de söker i nån större stad. Men sen är ju jag en sån DM som ”inte förstår mig på 4E” enligt många.

      • Jag tycker det har funkat bra hittills. Det minskar den där jäkla skattsamlarmanin som lätt uppstår i D&D och låter oss fokusera på annat. Och i Femte konflux-kampanjen kommer rp ändå att hitta en massa konstiga, oförutsägbara magiska föremål, så den biten finns ändå kvar.

        Minmaxning har jag inga problem med. Vissa spelare älskar att opta sina gubbar (4e uppmuntrar till det, kan man säga), andra gillar att improvisera operetter. Så länge alla har roligt, och alla får ungefär lika mycket tid och tillfälle, så är det helt okej med mig.