En fullständigt värdelös recension av Unwritten

11 september 2010 — 2 Comments

Trots att Mike Carey hävdar att Unwritten inte är så jätteinspirerad av Harry Potter-böckerna, så är det uppenbart för alla som läser serien att den faktiskt är väldigt potteresk. Harry Potter och Narnia känns som de två mest uppenbara inspirationskällorna. Lev Grossman känns också som en föregångare … fast där är det nog en fråga om simultana idéer. För visst är det lite roligt att två berättelser med kraftiga Narnia/Potter-referenser släpps ungefär samtidigt? Unwritten hade premiär i juli 2009 och Grossmans The magicians dök upp på hyllorna en månad senare.

Hmm … men det var inte detta jag ville skriva om egentligen. Gick lite vilse på tangentbordet. Vad jag VILL säga är att Unwritten är en förbannat bra serie. Det första albumet, Tommy Taylor and the bogus identity, la en gedigen grund som album nummer två, Inside man, elegant bygger vidare på.

Men vaffan … jag vet inte vad jag vill säga egentligen. Kanske att alla människor borde gå och läsa Careys Unwritten? Ja, troligen. För det är en braaaa serie. Smart, snygg, rolig, tragisk, magisk, ball. Bra!

Suck. Det här funkar inte. Jag skyller på whiskyn.

Fast, seriöst, läs Unwritten. Du kommer att gilla den.

  • Tobias Radesäter

    Jag gillar Unwritten, men jag är inte helt övertygad om dess storhet ännu. Det är lite samma sak som med 100 Bullets. Visserligen känner jag att det jag läser är bra, men för att vara säker på att det är väldigt bra måste jag komma så långt i serien att det märks att alla trådarna hänger ihop och inte bara är en mängd märkliga händelser utan samband. Unwritten har inte kommit så långt att den nått den punkten, men förhoppningsvis är den på väg mot den och förbi.

  • http://motbilder.se Hampus Eckerman

    Vem är Mike Carey och vad är Scifipulse?

    100 Bullets var bra… i början. Kanske fungerat om storyn avslutats i god tid, nu blev det bara ännu en trist såpa.