Caarevels dolk – vad hände sen?

En av de största tragedierna med Rubicons död i juni 1991 var att man aldrig fick reda på hur serien Caarevels dolk slutade. Tomas ”Saga” Arfert skrev och ritade denna berättelse om krigaren Cirana och hennes märkliga öden i rollspelet Khelataars värld. Jag överdriver inte när jag säger att Caarevels dolk är den bästa Khelataar-baserade serie som någonsin publicerats i en Lancelot Games-utgiven tidskrift i Sverige!

Här på Piruett brinner vi för att bevara rollspelshistoria och nördartefakter från tidens tand och människors ointresse, och det är därför som jag känner mig tvungen att här lägga upp Caarevels dolk i hela sin åtta sidor långa prakt. Voilà:

Personligen har jag lite svårt att hänga med i handlingen (så är jag ju lite korkad också), men jag kan ändå inte låta bli att ställa mig frågan ”Vad hände sen?”. Blev ver hjältinna offrad till onämnbara makter? Lyckades hon fly? Fick hon någonsin lägga svärdet på hatthyllan och ägna sig åt sina trädgårdar? Lärde hon någonsin känna Red Sonja? Fullbordade hon sin quest? Hur många delar var serien tänkt att bli? Frågorna är många, svaren få.

Jag önskar bara att jag fått möjlighet att ropa ”BOLDAGER!” fler gånger i mitt liv.

  • Arfert

    Kul att se de där gamla sidorna igen..originalen lyckade Lancelot slarva bort…

    ..och jag vet ju hur det var tänkt att fortsätta i alla fall… tror att jag minns det i alla fall. ;-)

    Men jag hör gärna om någon annan har en bra idé…

    • Arfert

      Och den skulle bli nånstans runt 30 sidor… med ett längre ”sista-avsnitt” på 6-8 sidor.

    • Jag tror att det slutade med att alla hade sex med varandra. Typ som i Artesia.

      • Arfert

        Givetvis.

  • Tobias

    Vilket underbar raffel.Detta hade jag helt glömt bort.
    En fortsättning kommer att krävas av Sveriges samlade rollspelsnostalgiker!!!

    • Arfert

      synd att jag förträngt allt om kheelatar då.. ha ha

      • Betyder det att du måste sätta dig ner med boxen och memorera alla de meckiga namnen igen?

        • Peter

          Räcker det inte att dubblera alla vokaler och sätta in h lite varstans.

          Shåå khluuright khaan deet iihntee vaaraah!

        • Arfert

          ja typ.. plus att jag fick uppfinna en massa saker som inte fanns i spelet till serien.. som de stygga ”kultisterna”. Vem hade velat läsa en serie om fårtjuvar, liksom.. ;-)

  • Lars Krantz

    Fasen vad tufft. En äkta Svensk Sword and Sorcery serie!

  • Jo. Det närmaste man kommit annars är Jan-åke winquists grottmänniskoböcker, och det är inte tokigt nära.

  • Pingback: Kung i baren ikväll? Näh, sponsra ett svenskt rollspel i stället | Piruett()