”Han kommer inte att dö innan jul.”

Pappa på Cypern 1972.

Det har varit ett tungt år. Kanske det tyngsta jag varit med om. Det började egentligen på allvar i slutet av juli, när min farsa, 75 år, åkte in på sjukan med någon form av superinfektion. Han var redan svag efter år av hjärtproblem, prostatacancer, åderbrock i kroppspulsådern, med mera, så han hade inte direkt några energireserver att falla tillbaka på. Sedan dess har det bara rullat på: varje gång han börjat återhämta sig har något nytt (eller nygammalt) fått honom att krascha igen. Spruckna revben, blodförgiftning … you name it. Att han inte är mer deprimerad än han faktiskt är, ja det är otroligt.

Pappa i Spanien 1970.

Den ovanligt aggressiva prostatacancern har spridit sig åt alla håll och kanter, vilket bland annat fört med sig att han inte längre kan gå ordentligt. Sedan några veckor kan han inte gå alls, utan är sängliggande.

Frågan är hur länge han överlever. För en månad sedan sa läkaren ”Han kommer inte dö innan jul”. Nu är det jul. Ja, på fredag i alla fal. Julafton.

Tänk vad snabbt det gick. Vi får se hur det går, antar jag.

Mamma, slutet av 60-talet.

Ungefär samtidigt som farsan kraschade visade det sig att min mamma – som börjat bete sig allt virrigare under senaste halvåret – hade tre tumörer i hjärnan. Den största, fem centimeter i diameter, satt i pannan och ställde till med en jävla massa ofog. För dryga tre månader sedan opererades hon, och den fetaste tumören togs ut. Komplikationer tillstod givetvis (vad annars?) och hon fick en infektion som gjorde att de var tvungna att ta bort en stor bit av pannbenet. Just nu ser mamma, 63 år, ut som en ond, telepatisk, superskurk. Det går långsamt långsamt framåt – efter tre månader och ett gäng olika bakslag är hon bara marginellt bättre än en vecka efter operationen – men det går i alla fall framåt.

Man ska tydligen räkna med minst ett års konvalescens. Minst.

Mamma, c:a 1970.

Två steg fram och ett steg bak är dock bättre än ett steg fram och två bak.

Det är svårt att riktigt beskriva hur mycket energi sånt här tar. Det värsta är nästan att päronens tillstånd varit så instabilt. Ett tag var det nya bud nästan varje dag, och fortfarande kan deras hälsa förändras drastiskt på nästan ingen tid alls. Bra-dålig-bra-dålig-döende-återhämtande-ok-dåligt-bra-döende-bra-dåligt. Avsaknaden av stabilitet är påfrestande bara den.

Till detta kommer en massa småsaker som normalt inte hade varit några problem, men när man redan är helt slut så kan de ibland kännas oöverstigliga. Plötsligt måste jag och min brorsa dela på vårdnaden av föräldrarnas hund, Rasmus. Dessutom har jag blivit god man åt min handikapabla lillasyrra. Och sen är det ju jul – var och hur firar man julafton när båda päronen ligger på sjukan? Och nyår? Vem ska lillasyrran fira nýår med? Mängden av små nonsensproblem känns ibland jobbigare än de stora problemen.

Nu hoppas jag på ett bättre 2011.

  • Snusmumriken

    Usch, kan förstå lite grand hur du har det (min pappa gick bort i cancer för 13 år sedan, och svärfar för 2). Starkt att du lyckats jobba & blogga som vanligt under den här tiden.

  • Jag fäller en tår och känner med dig. Jag hoppas din mamma blir bättre, det låter i alla fall lite hoppfullt att det går framåt. Min mammas hjärntumör var tyvärr av den aggressiva sorten så när vi förstod att hon var sjuk hade vi redan förlorat henne in i dimmorna.

  • Radioaktiv

    Känner med dig, har ingen ordentlig kontakt med min mor och min pappa tog livet av sig förra året. Har förlorat alla på pappas sida i cancer. Hoppas det blir så bra det kan bli, och ägnar dig en tanke såhär i vinternatten.

  • Usch, vilket år du och din familj har haft Magnus – tack för att du delar med dig. Dina föräldrar verkar fantastiska, och jag hoppas verkligen att 2011 blir bättre. Jag är inte av den religiösa sorten, men de kommer att finnas i mina tankar över jul, och jag hoppas det bästa för dem.

    Stora kramar från Kina, och tack för att du finns här på nätet för oss.

  • Magnus Seter

    Hang in there! Och ta vara på de korta ögonblick av lugn och lycka som ändå finns i dessa till synes hopplösa situationer.

    /Magnus S.

  • Ta en dag i taget! Det är så här års det är som värst, försök fokusera på det som är viktigt. Se till att också ha tid för dig själv så du orkar ta hand om alla andra också.

    Så ser vi alla fram emot bättre och ljusare tider.

  • Jättetråkigt att höra. Det måste vara hemskt att leva i osäkerheten.

    Julen är en dyster tid för mig av en liknande anledning. För fyra år sen dog min far hastigt strax efter julen. Min lillebror ringde mig och sa att han åkt in på sjukhuset. Jag sa till honom ”det är nog ingen fara. Han är snart hemma igen”. När vi lagt på ringde fars sambo och sa att han hade dött i ambulansen på väg in. Knall och fall. ”Hallå? Är du kvar?” sa hon i andra ändan av telefonen. Jag kunde bara få fram ett gnyende till svar innan jag la på. Det går inte en dag utan att jag tänker på min far.

  • H.

    Riktigt tråkigt att höra om din familj Magnus!

    Det verkar tyvärr som vi är många som råkat ut för trista saker. Min egen mor gick bort i cancer strax innan julen 2001 och några veckor efter det drunknade en av mina bästa polare på en julfest. Den julen var ju ingen höjdare och har såklart haft enorm påverkan på alla jular efter det.

    Man får väl helt enkelt försöka tänka på att det finns andra som har det ännu värre. Att ens eget barn dör sägs ju vara det jävligaste som kan hända en människa. Min mormor fick t.ex. vara med om att alla hennes tre barn dog (min morbror när han var 2, min moster när hon var runt 50 och min mamma när hon var 54). Hon verkade ändå alltid glad. Folk var kanske tuffare förr i tiden?

  • Anders W

    För mig är allting väldigt uppåt just nu så om du behöver lite positiv energi tveka inte att höra av dig.
    Kinect, revbenspjäll i mellan dagarna?

  • DK

    Att något kan hända min familj är nog det mest hemska jag kan tänka mig. Önskar ett bättre 2011.

  • Adam

    Ville bara säga att du har mina sympatier. Min farsa gick bort i cancer för ett antal år sedan, och jag vet hur det känns med ovissheten och den malande osäkerheten. Tyvärr är det en del av livet man aldrig kommer ifrån. Tack för en bra blogg, och keep up the good stuff!

  • Jävla starkt inlägg. Ta det hur du vill, men detta slår hela Sinkadus-grejen.

    Har ofta hört (även betr. kommentarer ovan) att dödstalen ökar kring och i synnerhet efter helger. Har hittills aldrig haft någon personlig koppling till sådant, ta i trä.

    Önskar dig bästa möjliga jul.

  • marcus

    Beklagar.Hoppas allt löser sig vill verkligen önska er en god jul

  • Åh fy sjutton! Jag kan bara önska en god jul och hoppas att du ändå kan han så bra julafton som bara möjligt.

  • Verkligen trist Magnus. Låt mig tillönska att det går så bra och skonsamt som omständigheterna medger och att 2011 blir ett ljusare år för dig och din familj.

  • Abu Nimr

    Allt det där är tungt att bära för vuxna barn. Jag håller tummarna för dig och de dina. (Jo, jag vet hur det är. 2009 gick mor bort efter tre års plågsam cancer.)