Alla dessa penisar

I skrivande stund finns det 9 059 kommentarer på den bloggen. Jag har ingen exakt statistik, men jag gissar att 85 procent av dem är skrivna av män. Jag kan ha helt fel, kanske är alla anonyma kommentarer skrivna av kvinnor, men efter fem års bloggande har jag fått känslan av att de flesta av mina läsare har penis.

Det är inte så att jag förvånad över detta för jag skriver ju ändå en hel del om ämnen som tillhör den traditionellt manliga nördkulturen. Dessutom, enligt en tämligen ny undersökning, så är kvinnor generellt något mindre benägna att kommentera just blogginlägg än vad män är.

(Jag kan även rekommendera den här Guardian-artikeln och den här Nielsen-undersökningen för den som är intresserad av kön och internetstatistik. Snabb sammanfattning: Internet är inte längre männens domän.)

Om jag var ute efter att få feedback från stora skaror av kvinnor så har jag både valt fel ämne och fel plattform. Nu är ju inte det mitt främsta syfte med Piruett – fan vet om jag ens har något främsta syfte – men jag kan ändå känna att det hade blivit ännu mer intressanta diskussioner i kommentarerna om jag haft fler aktiva kvinnliga läsare.

Jag upplever den här obalansen som ett generellt problem för det svenska nördcommunityt, kanske speciellt när det gäller subkulturen rollspelare. Tittar man runt i kommentarsfälten på rollspelbloggar och -forum så är det en massiv övervikt av män som engagerar sig. Ja, återigen så kan jag ha fel, kanske sitter det en kvinna bakom vartenda anonymt konto, men jag betvivlar det. Av alla bloggar som finns i ämnet är det bara en liten skärva som drivs av kvinnor.

Resultatet av detta blir att kvinnliga rollspelare upplevs som mycket mer sällsynta än vad de egentligen är, och att debattklimatet blir onödigt homogent. Vilket ger läsarna intrycket att det bara är män som rollspelar. Vilket lätt kan förvandla hobbyn till en herrmiddag, trots att det finns en massa kvinnor där ute. Loggar man in på exempelvis Twitter så kan man inte kasta en pinne utan att träffa en nördtjej. Av någon anledning är de där de hänger.

Alltså, jag tycker ju det är jätteskoj även om det bara är män som bråkar under mina inlägg. Det är bara så typiskt när, som så ofta händer, två män ger sig in i en högljudd debatt – om kvinnor.

Vad ska jag göra åt detta då? Ja, vad finns det att göra? Jag får väl helt enkelt bli bättre på att skriva.

  • Elin Dalstål

    Även om målet egentligen är att man vill ha en middag med jämn könsfördelning, så är det ibland ett vettigt sätt att motverka det att arrangera ett par dammiddagar där kvinnor är dom som får vara i majoritet. För det är jobbigt att alltid behöva diskutera från ett minoritetsperspektiv.
    Ett bra ställe där ett antal kvinnor valt att spel och nördblogga tillsammans är Gaming as Women.

    http://gamingaswomen.com/ 

    • Mycket bra blogg.

    • Dan Strokirk

      Av och till kan det dessutom vara trevligt att vara i minoritet.

  • Anders W

    Eller lära dig mer om kvinnor:)

  • Jag vet inte riktigt hur det är med andra, men själv undviker jag helst diskussioner helt på internet. Detta efter att ha listat ut att jag i många fall inte klarar av det ibland hårda klimat som råder bland nördar. Dels överreagerar jag lätt och dels har jag märkt att det är väldigt svårt att komma in och känna sig hemma på många ställen, speciellt om man inte är en nörd skapad efter mall 1A.

    Sedan finns det i och för sig forum och bloggar som är värre än andra, men det är svårt att se förrän man har försökt komma in. Det finns exempelvis ett ställe som jag har blivit påhoppad med härskartekniker eller bara förolämpningar minst en gång i varje diskussion. Jag har bland annat fått lära mig att jag är en namntjuv och att jag inte har någon talang och borde låta bli att måla.

    Jag personligen har med andra ord lärt mig att det inte är någon större idé och att jag bara mår dåligt av att ta del av diskussioner på nätet. Undantaget är väl de ställen där jag själv har makt nog att faktiskt göra något åt de som beter sig som drumlar. Då har jag en viss säkerhet att luta mig tillbaka på om det skulle behövas.

    Sååå, jag vet inte riktigt vad du skulle kunna göra för att få ett mer blandad diskussionsklimat. Det kvittar nog hur bra du skriver. Återigen vet jag inte exakt hur det är med andra, men med mig skulle du antagligen behöva se till att ingen annan uttalar sig på ett sätt som jag kan ta som en förolämpning eller som gör att jag känner mig mindre värd. Händer det skulle jag antagligen inte komma tillbaka och posta något nytt här. Sedan hjälper det i och för sig att prata om mig och mina kreationer. Då lär du locka till dig mig, men jag vet inte hur skoj det är att skriva om enskilda personer på det sättet bara för att en person från en minoritetsgrupp i rollspelsvärlden ska få för sig att posta något. ;)

    • Mäster Johan

       Jag kan känna igen mig i din utgångspunkt att helt enkelt undvika att föra diskussioner på webben. Jag har ex. själv helt valt bort att skriva på rollspel.nu av liknande orsaker. Och det spelar nog som du säger ingen större roll vad eller hur bra vi formulerar oss, utan baseras ofta på helt andra värderingar.

      Internet är en förbaskad hård plats många gånger och därför tror jag att det gäller att välja sina forum med en viss eftertänksamhet. Det som jag upplever som svårt är kravet som kreatör att också synas och höras genom så många kanaler som möjligt för att skapelserna ska få genomslag. Det är inte samma sak att skapa något som att agera som dess bilförsäljare. Därför kan jag känna ett inneboende tvång att ändå trots att jag inte riktigt gillar det, närvara.

      •  Jag känner igen det där med kreatörsbiten. Det är inte lätt, speciellt när det i många fall också känns som att man arbetar från ett underläge.

        Som tur är har vi på MylingSpel i varje fall ett styck Robert som är lite mer aktiv på forum som rollspel.nu. =) Själv vägrar jag delta i diskussioner där.

  • Lars

    Jag drar faktiskt alltid öronen åt mig när någon säger att man måste förbjuda människor att uttala sig för att dom har en viss åsikt. Det känns inte som att cencur (för det blir ju faktiskt censur)  är rätt väg att gå. sånna saker har alltid en tendens att slå ut åt helt fel håll. Det är jäkligt synd att idioter av alla slag alltid ska uttala sig om saker som dom oftast inte vet något om men det enda man kan göra är väl på något sätt att få dom att tänka lite vettigare. 

    ”Det är en stor tragik att folk som har så mycket att säga på grund av sin tvekan håller tyst och att människor som har så lite att säga inte tvekar och pratar vitt och brett i sin okunskap.”

    Talesättet går inte exakt på det viset men andemeningen är densamma. Det här är inte direkt ett nytt problem.

    • Nu förstår jag inte din kommentar. Menar du att Magnus har sagt att vissa inte får uttala sig? Eller att nån säger åt kvinnor att de inte får uttala sig? Vem censurerar vem? Med vilken makt?

      • Lars Krantz

        Jag förstår att det jag skrev lät vagt, men det var på detta som jag svarade:

        ”Återigen vet jag inte exakt hur det är med andra, men med mig skulle du antagligen behöva se till att ingen annan uttalar sig på ett sätt som jag kan ta som en förolämpning eller som gör att jag känner mig mindre värd.”

        Jag förstår ju vad hon menar men det blir ofta lite fel när man tänker så. Folk ska ju inte behöva bli belagda med munkavel, istället så ska nog mer antal människor med bra åsikter (deffinitionsfråga, jag vet) börja prata.

        Det har varit mycket av den varan i Malmö där jag nu bor. Folk som anser att man inte får tycka på olika sätt, samtidigt som dom själva anser sig ha fritt spelrum att uttrycka sig minst sagt ganska grovt. Jag kan ge exempel på vad jag menar om du vill men jag vill inte göra det här svaret alltför långt heller.

        •  Alltså. Jag har inte sagt att det är bra att göra så, bara att det är vad som skulle krävas för att sådana som jag skulle börja prata mer. Jag är mycket hellre utan ställen där jag riskerar att må dåligt, även om det också råkar finnas folk som faktiskt kommer med vettiga saker. Det är helt enkelt inte värt det.

          Sedan gör det mig egentligen inte speciellt mycket. Jag klarar mig toppen utan sådana ställen och känner inget behov av att försöka dela med mig av mina tankar där jag inte känner mig välkommen. Och i och med att man inte kan kräva hård moderering bara för att ta hänsyn till en ensam överemotionell tjej som ändå inte har något världsomvälvande att komma med så håller jag mig också undan. Så enkelt är det.

          Jag har dessutom en känsla av att det finns andra rollspelsnördar i minoritetsgrupper som tänker på samma sätt. En lösning tror jag är munkavlen, och det finns säkert andra lösningar också. Frågan är bara vad moderatorer, bloggare och forumadministratorer är villiga att göra.

          • Lars Krantz

            Jag håller absolut med dig i frågan om att hänga på forum där folk beter sig kass. Där blir man bara överkörd och ingenting blir till det bättre. Jag måste säga att jag tycker att den här bloggen håller en ganska, eller väldigt sansad nivå. Jag har själv aldrig deltagit i trådar av mindre trevligt slag på till exempel flashback. Mitt ex var det däremot. Jag avrådde henne av precis den anledningen som du nämnde. Hon ansåg dock att det ibland kunde dyka upp en och annan som hade nyanserade saker att säga. Det är ofta precis sånna saker som jag kan tycka är trist; att intressanta ämnen slutar upp i skyttegravskrig med gräddpankakor.

          • Jag gillar att ha ett öppet debattklimat där folk får säga vad de tycker. Jag har raderat kommentarer, men då snackar vi om grejer som kunnat räknas som förtal.

            Jag kan absolut tänka mig att vara hårdare i kommentarerna. Inte censur (granskning innan publicering) men däremot lägre tolldransnivå i efterhand. Vid behov. Det uppstår sällan.

            Däremot skulle jag önska att mina läsare oftare mejlade mig när de tycker att debatten har gått för långt. Det är svårt för mig att veta när folk tycker saker är jobbigt

          •  Jag är alltid väldigt försiktig med att börja närvara på olika ställen, och det krävs ofta ganska mycket för att jag väl ska börja. Det känns dock som att du faktiskt har lyckats skapa ett ganska trevligt klimat, och att bara veta att du inte tolererar riktiga troll tror jag hjälper en hel del.

            Ber om ursäkt om det verkade som att jag bara pratade om din blogg. Det jag har skrivit gäller generellt över hela nätet.

    • Det är lite just detta jag lagt märke till både på piruett och på andra bloggar och forum: En kvinnlig debattör kan sällan lufta hur hon UPPLEVER saker och ting utan att en man ifrågasätter henne. Det spelar ingen roll om hans motiv var välvilligt – resultatet blir ändå det samma.

      • Åsa Roos

        Det vanligaste svaret upplever jag är som ovan – censurtänket. Jag tror aldrig jag haft en diskussion om kvinnor och spel eller om könsroller och spel där förbudsdiskussionen aldrig dykt upp. 
        Skulle vara på discordia då, men där har jag kontroll på vad som sägs och jag står helt enkelt inte ut med diskussioner som inte är konstruktiva.
        Jag tror också att du har rätt i motivbilden. Det finns många män som tycker att ”men det är väl bara att” och har ett välvilligt motiv för det de säger. Ja, för dem kanske det är att bara skriva, tycka, tänka, men när diskussionen allt som oftast går in på person istället för sak och det händer konsekvent genom alla diskussioner börjar det bli tröttsamt att kommentera. Jag tror det är svårt att bortse ifrån nötningsprocessen som uppstår i sammanhanget. När bemötandet är konsekvent negativt – även om det bara är en liten andel som är negativa – och det händer hela tiden, gång på gång, då är det svårt att förhålla sig helt neutral till en diskussion. Det blir mycket bagage att bära på som debattör. Till slut drar jag ofta slutsatsen att det inte är någon idé att ens försöka, för det kommer alltid att sluta på samma ställe – med att jag som debattör blir diskuterad istället för att sakfrågan luftas i ett konstruktivt samtal.

  • Tomas Arfert

    Har någon undersökt hur stor del av det svenska nördcommunityt* som är tjejer? I procent? Är intressant om man vill veta impacten av det man skriver. 

    *Den del som pysslar med saker som rollspel, fantasy, SF o dyl som Piruett avhandlar.

    • Jag har inte sett någon sådan statistik. Sf-bokhandeln brukar alltid säga att fantasyläsarna är ca 50/50 mellan könen. Hur det ser ut bland rollspelare vettefan. Jag GISSAR att det är en stor övervikt på män, men har inga belägg för det.

      • Lukas Sjöström

        Något som så klart förskjuts kraftigt när man kommer in på lajv. Där ligger det om jag inte missminner mig avsevärt närmre 50/50, om inte mer.

      • Tomas Arfert

        Gissar det med, om vi talar om vanliga rollspel, inte live (som jag har noll koll på). Magkänslan säger att killar står för 80-90%. Fortfarande.

    • Lukas Sjöström

      Sverok borde väl föra statistik? De håller väl dessutom viss koll på vilka grenar av spelhobbyn olika föreningar ägnar sig åt, så att man kan få någon sorts breakdown på vilka grenar av hobbyn som är mer eller mindre ojämnt fördelade.

  • olav

    Tre möjliga lösningar för bättre jämställdhet bland kommentarerna:

    1) Ta reda på vad målgruppen vill läsa och kommentera om. Gör en enkät eller annan marknadsundersökning för att ta reda på vad olika demografiska grupper uppskattar. Skriv mer om sånt som de underrepresenterade målgrupperna uppskattar.

    2) Skapa bättre balans i posterna. Man kan aldrig skriva ut sig själv ur ekvationen, och faktum är att väldigt många av de som nördbloggar är vita män. Om 100% av posterna är skrivna av en (vit) man, är det kanske inte förvånande att en majoritet av kommentarerna är skrivna av (vita) män. Gissat från höften skulle jag säga att väldigt många nördbloggar har en mycket mer extrem könsfördelning än 85-15. Jag skulle dessutom tro att ration för klassbakgrund och födelseland är minst lika illa.

    3) Snäva in möjligheten att kommentera. Om en demografisk målgrupp finns på twitter men inte i kommentarsfältet, är det kanske bättre att sköta kommentarerna på twitter. Den utmärkta bloggen ”Deeper in the Game” (som till viss del handlar om rasism och rollspel) har stängt av möjligheten att kommentera, men för istället diskussioner genom andra kanaler.

    • 1–2) Problemet är att jag bara skriver vad jag vill skriva. Jag har ingen övergripande strategi, inget målgruppstänk … jag bara skriver vad som faller mig in, vad jag har lust med för stunden. Skulle jag försöka förändra det, tror jag inte att det skulle bli något skrivet alls.

      3) Tanken har slagit mig att inte tillåta anonyma inlägg. Men det skulle nog krävas en rejäl viltolycka i kommentarerna innan jag tog steget.

  • Nike Zelius

    Är det bara jag som går runt och inbillar mig att ALLA anonyma faktiskt är kvinnor?

    Säg så här: Om en författare skriver under pseudonym antar jag generellt att det är en kvinna. Nu kan ju det bero på att jag läser mycket fantasy, en genre där det har sina fördelar att vara man eller könsneutral som författare. Om jag läste chick-lit eller tantsnusk hade jag kanske på liknande sätt antagit att alla pseudonymer var män? Hm.

    Hur som helst, min poäng är att många som är /medvetet/ anonyma är det just för att de anser sig ha anledning att dölja sitt kön. Om det då är allmänt känt (som det ju är?) att folk värderar mäns åsikter liite högre än kvinnors i de flesta lägen, då har ju kvinnor större anledning att vara anonyma.

    • Tomas Arfert

      När jag släpper min fantasyroman så blir det under en kvinnlig pseudonym. Bara så ni vet. 

  • Elin Gissén

    Hej!

    Jag slänger in några snabba rader i en gammal diskussion, och klumpar ihop olika saker jag tänkt på.

    Jag är 22 och nördtjej. Min generella Internet aktivitet går i perioder, men hänger jag på nätet hänger jag på nördrelaterade bloggar och forum eller på annat sätt inom ramen för olika fandom. Rollspel har varit min huvudsakliga hobby i snart fyra år, och jag har alltid uppskattat Piruett. Här har varit trevlig stämning och inlägg som intresserat mig, nästan alltid roligt formulerade. Det är någonting i språket och hela tilltalet här som jag känner igen, som ger mig känslan av att vara bland likar. Det finns något här jag tycker om.

    Jag har läst Piruett sedan 2009 och aldrig kommenterat ett inlägg förren nu. Det är för att jag är lat. Jag kommenterar aldrig, någonstans. Det är ingen princip eller policy, jag föredrar bara att vara en passiv deltagare. Jag vet inte vad det säger, eller om det ens är relevant för diskussionen om könsfördelningen bland kommentarerna, men vill bara påpeka att vi tysta läsare också finns, helt utan penis.

    Något annat jag tänkt på är de återkommande påståendena om bristen på kvinnliga rollspelare och bristande nyrekrytering. Och visst, rollspel är ju inte senaste innegrejen bland kidsen direkt, men jag är uppvuxen i Karlstad, en medelstor stad och det fanns ganska många små gäng av aktiva rollspelare i åldrarna 16-24. I min bekantskapskrets är en fjärdedel, kanske en femtedel tjejer, vilket känns representativt. Det är färre än man skulle önskat, men jag skulle inte kalla det katastrofalt. Däremot upplever jag att det finns en åldersbarriär. Jag har knappt spelat med någon som är över 30 och aldrig i en grupp med en högre medelålder än typ 23. Jag tror att det är därför ni tror att vi inte finns. Hur träffar man er gamla rävar för spel egentligen? Min erfarenhet är att man spelar med dem man umgås med, och vi har problem med åldersbarriärer överallt i Sverige.

    • Många bra tankar. Speciellt den om generationsklyftan som finns i Sverige. Det är sällan jag umgås över generationsgränserna, men när jag gör det får jag intrycket av att den allmänna nördnivån är mycket högre i yngre generationer. Eller snarare att det som var nördigt när jag växte upp har normaliserats. Alla spelar tv-spel, liksom.

      Tack för de fina orden om Piruett!