Död, elände och mänskligt förfall

joe_abercrombie_red_countryI helgen har jag haft en sån där marathonläsning. Kom hem i fredags eftermiddag och började läsa. Blev klar i går kväll. Avbrott endast för mat och några avsnitt Breaking Bad. Det hjälpte säkert att jag var förkyld som ett as och inte orkade göra annat än att ligga i soffan. Men ändå. Det var länge sedan jag försvann in i en bok sådär.

Boken i fråga var Joe Abercrombies Red country. En fantasy-western i hans First law-värld (och den sjätte boken förlagd i densamma.)

Att blanda fantasy och western är inte direkt en ny idé – Miéville gjorde det i Iron Council och rollspelet Deadlands hela spelvärld byggde på det – men Joe gör det bra i Red country. Han tar sikte på det skitiga, eländiga och hopplösa i genren: karavaner som tröskar fram genom vildmarken, girighet, smutsiga boom towns, en urbefolkning på gränsen till utplåning. Tänk Deadwood och Pale rider snarare än Svarta masken eller The searchers. Smuts, tristess, förfall. Död.

Döden är alltid närvarande i Abercrombies böcker, och nu mer än någonsin. Jag tror dock att Joe med denna bok har tömt sitt lager av cyniskt filosoferande kring döden. Vid det här laget har nog hans karaktärer sagt ”Folk dör, livet är orättvist, deal with it” på alla sätt tänkbara. Kanske dags att gå vidare?

Till skillnad från tidigare böcker har det här smugit sig in ett vemod som snarast för tankarna till Guy Gavriel Kay. Inte alls på Kays sublima nivå, men högst påtagligt. Den där känslan av att något fantastiskt gått förlorat, att möjligheten att skapa något viktig krossats – helt i onödan. Jag älskar sånt!

Jag vet inte om Red country är Abercrombies bästa bok. Den är helt klart den bästa av de som getts ut efter att First law-trilogin avslutades, så mycket kan jag säga. En riktigt bra bok, helt enkelt.

Det intressanta nu ska bli att se vad Joe gör härnäst. Jag har svårt att tro att ännu en bok i samma stil kan erbjuda något nytt.

  • eli

    Jag vet inte om jag håller med om att Abercrombie är bakåtblickande. (Jag kom till motsatt slutsats: http://erilin.net/2012/10/den-onde-den-onde-och-den-onde/) Jag håller däremot med om att Abercrombie återanvänder teman, men jag tycker nästan det verkar till hans fördel. I Red Country står våldet och eländet en upp i halsen till slut, och alla illusioner man hade kring råskinnen Cosca och Logen krossas.

    Enligt vad jag läst på Abercrombies blogg är nästa projekt (väldigt löst planerat) en avslutande trilogi i samma värld. Innan trodde jag att denna skulle handla om en slutligt showdown mellan Bayaz och Khalul, och det är väl fortfarande troligt, men då är det lite konstigt att Red Country rör sig bort från detta. Vore det inte coolt om världen tillåts utvecklas till den grad att den springer ifrån till och med Bayaz? Unionen står ju på gränsen till Upplysningen….

    • Inte tillbakablickande, däremot en medvetenhet om att framstegen har sitt pris. Ångkraft och tryckpressar kommer till priset av ”indianernas” kultur och annat spoilerjox.

      Den här nya trilogin ska bli skoj att läsa. Jag undrar vilket spår han väljer. Tolkien-fantasy, västern och krigsdrama har han ju redan betat av. Steampunk härnäst? Fast hur menar du att han rörrt sig bort från Bayaz/Khalul-konflikten? Tycker snarare att den låg och pyrde i bakgrunden även här.

      • eli

        Jag tror vi är överens om framstegens pris.

        Den bakomliggande konflikten verkar ju i Red Country snarare handla om Bayaz vs Zacharus, om nu Zacharus är samma typ av skuggmakt för The Empire som Bayaz är för The Union. Jag såg inga spår av Khalul överhuvudtaget. Har jag missat något?

        • Om jag mins rätt så sågs Zach som en irrelevant Radagast-figur av Bayaz. Någon som mest lallade runt och pulade med sina hobbys. Kanske har han blivit politiskt medveten och allierat sig med Khalul? Kanske även med vadhandnuhette i Styria?

          • eli

            Zacharus dyker ju upp i Before they are Hanged, och backar där en tronpretendent i Empire. Jag antog att han helt enkelt har kommit lite längre i sina planer. Huruvida han är allierad med Khalul är väl svårt att säga, men förhållandet mellan honom och Bayaz i Before they are Hanged verkade ju snarast vara baserat på ömsesidig misstänksamhet än öppen fientlighet – åtminstone som jag kommer ihåg det.

          • Det känns som att det är dags att läsa om Abercrombie.

    • Enligt Wikipedia ska den nya trilogin vara en prequel. Det gillar jag inte.