Alan Moore: Skäggig och irrelevant.

The League of Extraordinary Gentlemen, Volume III: Century 2009. Ja, Världens kortaste titel. Inte världens bästa serie.

Jag har länge känt att Alan Moore blivit irrelevant som serieskapare. 2009 gör inget för att förändra den känslan. Moore lägger ut en bombmatta av referenser – 30 rock, Entourage, Vita husetLost, Harry Potter, Mary Poppins, bibeln, Aleister Crowley och så många fler. Jag orkar bara inte. Referenserna blockerar storyn. Det är som att Moore bara driver med läsaren, som att serien egentligen inte handlar om någonting utan bara är någon sorts referensskattjakt. Jag skulle knappt kunna berätta vad som händer i de tre Volume III-volymerna. Typ apokalypsen eller något.

Kevin O’Neills illustrationer … jag vet inte. Han är ju bra, Kevin, men här är han mer som någon som försöker rita som Kevin O’Neill. Han blir ett plagiat av sig själv. Eller så kanske han bara tar i för mycket. Oavsett vad så blir resultat … tja .. märkligt intetsägande.

Herregud, jag har inte ens tillräckligt med åsikter om 2009 för att skriva en ordentlig recension. Jag har redan glömt bort den.

  • Henka

    Läste just vol 2, och kände att serier kan vara fantastiska! Relevant i någon sorts samtidskommenterande mening vet jag inte, men shit vilken galet men ändå självklart maxad story!

    • Med vol 2, menar du då Världarnas krig-storyn?

      • Henka

        Japp.

  • Hela century sviten med The League har varit en cornucopia av referenser, för mig har det bara blivit mer uppenbart de senare album då man faktiskt fattar referenserna och inte blivit så imponerad.

    • Indeed! När referenserna är till Entourage och James Bond istället för Friedrich von Schiller och Edward Bulwer-Lytton så … tja, det känns innehållslöst.

      Behöver jag inte googla så är det ingen mening med det hela! =)

  • MattiasLejbrink

    Men jag vill ju så gärna att League ska vara bra!

  • Revolvermannen

    När jag läste ”1910” första gången och inte förstod alla referenser (edwardiansk litteratur är inte riktigt min kopp té) blev jag frustrerad. Sedan började jag tänka bort alla blinkningar och syftningar och njöt av historierna, och gillade verkligen 1969, black dossier och 2009. Skulle jag rekommendera någon att läsa the league skulle jag råda dem göra samma sak.
    ”Är inte referenserna grejen med serien” kanske vissa undrar. Möjligt, men de funkar som vanliga historier också. Tycker jag iaf.

    • Men som vanlig historia är Century-trilogin helt ointressant.

  • Jag tyckte att 1969 och 2009 var direkt dåliga. De två första volymerna var dock kanske några av de bästa serierna som jag någonsin läst. Tyckte att det var synd att allting föll så som det gjorde. Jag har aldrig brytt mig om referenserna. Dom har heller inte spelat någon roll då jag tyckt att serien varit bra ändå.