Spela i en alternativ sekundärvärlds-historia

Häromdagen kom jag återigen att tänka på den eviga frågan hur fan man ska lyckas köra roliga kampanjer i redan etablerade världar. Settings som redan har en ”main story”.

Star wars-universat och Midgård är väl de man omedelbart kommer att tänka på, men även traditionella rollspelsvärldar som Dragonlance och Pyri kan vara bökiga att spela i.

Problemet brukar vara så här: Det finns en berättelse som är världen, och som är omöjlig att ignorera. Midgård är ringens brödraskap och deras resa. Star wars är Skywalkers familjedrama. Dragonlance är The war of the lance.

Den traditionella lösningen är att placera sina rollspeläventyr i andra tidsepoker eller andra geografiska platser än huvudstoryn, men då tvingas man ignorera många av de karaktärer, platser och fenomen som gjorde en intresserad av världen till att börja med. Visst, Midgård under andra åldern kan säkert vara skoj, men det är inte Sagan om ringen. Och politiska intriger på Coruscant under samma period som episod 5 är garanterat awesome, men det är inte Star wars.

Ett möjligt, och i mina ögon mer spännande, alternativ är att drastiskt göra världen till sin egen. Att, för att tala Star trek-språk, skapa en parallell tidslinje.

Ett Ringens krig där Aragorn aldrig dyker upp i Brie. Ett Star wars där C3p0s och R2D2s escape pod skjuts ned. Ett Dragonlance där Raistlin hittas död i ett dike utanför Solace.

Ett sådant tillvägagångssätt blir en kraftig symbolhandling och öppnar upp för att rollpersonerna kan bli aktörer i huvudstoryn samtidigt som ingen längre vet hur denna story kommer utveckla sig. All bets are off.

Hur brukar ni göra när ni spelar i redan färdiglagade världar?

  • Henke

    Om det är en färdiglagad rollspelskampanj så lyfter jag över någon central SLP´s drivkrafter på någon RP (som t.ex. är en frilansande rymdkapten får i uppdrag att frakta några mystiska figurer till Dödsstjärnan, är en dvärg med uppdrag att följa hobbitarna med den speciella ringen eller är en sektambassadör i nyhamnen Arhem på Marjura).

  • Simon J Berger

    Nu händer det sällan att jag spelar i en färdig värld, men de gånger jag har gjort det så har jag nog helst gjort som du föreslår i slutet. Tydligaste exemplet var när jag spelade Elfquest i grundskolan – rollpersonerna var wolfriders, men utan böckernas rollfigurer med i gänget, som fördrevs av människorna och hittade en annan stam alver i öknen, men som inte var sunfolk. Med andra ord, klonat koncept och de flesta namn och serienummer bortfilade (men med den vanliga kartan).