Tagg bilder

Marjura har aldrig varit i tryggare händer

Plötsligt damp ett mejl ner i inboxen. Det var min kompis David ”Öken” Öqvist som ritat en bild på sin rollperson – barden Pompozzo – i vår nystartade Svavelvinter-kampanj.

Klicka för större!

Det är vid tillfällen som detta jag önskar att alla min rollkompisar jobbade som serietecknare/konstnärer/illustratörer.

De 10 fulaste fantasyförfattarna

Min farsa säger ofta ”Jag har aldrig träffat en enda ful människa i hela mitt liv. Däremot har jag mött väldigt många elaka”.

Därför presenterar jag nu utan större omsvep de 10 fulaste författarna i fantasybranschen. Gudarna ska veta att det finns en hel del av dem. Och jag älskar dem alla.

10. Orson Scott Card

En helt okej snubbe vars största passion troligen är att titta på när andra samlar frimärken.

9. Eric Flint

Inte så mycket ful som tråkig. Ord som ”kamrer” ploppar upp i huvudet.

8. Robert Jordan

Vad är det med fantasyförfattare och fula skägg egentligen? Jag skulle kunna ha gjort en helt egen lista bara med fula skägg. Men det hade varit för enkelt. Att skaffa skägg bara för att man har dubbelhakor är inte okej!

7. David Gemmell

Titta på denne man. Försök att föreställa dig att han inte är en yxmördare. Det går inte.

6. RA Salvatore

RA Salvatore är uppenbarligen frukten av en ohelig union mellan Bumbibjörnarna och Javier Bardem (i No country for old men).

5. Harry Turtledove

Lite som om Saruman skulle tappa håret.

4. George RR Martin

Återigen: Somliga människor bör inte ha skägg. Och varje gång jag ser en bild på Martin så tänker jag ”Han kommer att göra en Robert Jordan”.

3. Poul Andersson

Brillorna, frillan, kinderna. Ett fantastisk exemplar av en retro fantasyförfattare.

2. Steven Brust

Skulle du vilja hångla med denne man?

1. Jay Lake

Ingen kommenterar nödvändig. Men man måste digga skjortan!

(Alla bilder är skamlöst snodda från Wikipedia.)

Johan Egerkrans anka – och andra fjäderfän

Om ni inte märkt det så diskuteras just nu Drakar och demoner och ankor här på bloggen. Jag har egentligen inget emot ankorna som spelras, utan min största invändning är att de som oftast känts som flyktingar från Disney. De har inte haft någon egen särart.

Johan Egerkrans ändrar på det. Nedanstående anka är vad Äventyrsspel borde ha satsat på – det logiska nästa steget från piratankan i Monsterboken. En ruffig lirare som ser ut att kunna spela i samma liga som Fafhrd, Red Sonja, Bronn eller Egar Dragonbane.

egerkransanka

Kanske är fjäderfäet lite för grim ‘n’ gritty för DoD:s glittrande åttiotals-high-fantasy-stil?  Kanske, men det är figur jag inte skulle skämmas över att ha som rollperson.

Förresten, kolla in Johans sajt. Finns mycket gött där. (Den här rackaren är helskön, till exempel.)

En annan skön ankunge är Peter Bergtings inte fullt lika råbarkade krigare, först publicerad i den här pdf:en om ankor i Trudvang:

bergtinganka

Den känns mer som en vidareutveckling av 1987 års Drakar och demoner-anka, eller eventuellt en barskare version av de i Svavelvinter.

Det gemensamma med båda dessa fåglar är att inte ser ut att ha ritats av Don Rosa. Me like.

Designfetisch: DoD-krigaren

Efter att ha kikat lite på hur magikern i Drakar och demoner förändrats genom åren så började jag titta på krigaren. Så här blev resultatet:

litenkrigare

Klicka för större.

Det första som slår mig att, jämfört med magikern, så finns det betydligt fler versioner av DoD-krigaren. Liksom tidigare har jag bara tagit bilder från yrkespresentationerna i grundregler och stora regelexpansioner, och ändå fanns det över 20 stycken olika bilder. Min helt ovetenskapliga och odramatiska slutsats är att krigaryrket är populärt – i alla fall bland spelskaparna.

Den andra saken som slår mig är rundgången. Krigare anno 1982 skulle lätt platsa 2002, och den från 2000 skulle inte sticka ut 1984–1985. De enda bilder som verkligen skiljer sig på ett sånt sätt att de blir otänkbara i någon annan version är 1987 (Drakar och demoner samuraj) och 1994 (Chronopia). Den tidigare på grund av den japanska stilen, så klart, och den senare för … ja varför, egentligen? Kanske för att Chronopia-krigaren ser ut att komma från Dungeons & dragons? Stilen känns omisstagligt amerikansk.

Vilken gubbe (för de flesta är ju gubbar) är din favorit? Personligen är jag mycket svag för Peter Bergtings surkart från 2000.

Klassiska rollspelsomslag från en tid som aldrig fanns

Det första svenska rollspelet Drakar och demoner gavs ut 1966 av det Sundsvallsbaserade förlaget Äventyrsspel. Spelet var ett 32 sidor tjockt häfte som ofta kallats taffligt och amatörmässigt, men som tydligt präglades av författarnas entusiasm och skaparglädje.

drakarochdemoner1966-resized

Försäljningen av Drakar och demoner gick rätt uselt och Äventyrsspel bytte snabb strategi och riktade in sig på sällskapsspel som Drömpiraterna och Apfnatt. Det dröjde hela fem år — till 1971 — innan förlaget lyckades få ut nästa rollspel: Mutant. Spelet var avsevärt mer ambitiöst än DoD och inkluderade bland annat en komplett spelvärld och ett scenario, Jakten på Mos Mosel. Mutant gavs ut som 228-sidig inbunden bok, något större än pocketformat.

mutant1971-resized

Mutant sålde något bättre än föregångaren Drakar och demoner men kan ändå  inte betraktas som annat än en ekonomisk flopp för Äventyrsspel. Spelet trycktes i en i sammanhanget gigantisk upplaga (något som i efterhand har skyllts på ett slarvfel i tryckeribeställningen) som mestadels stod och samlade damm i Äventyrsspels källare.

Detta bakslag fick förlaget att helt överge rollspel och bara ägna sig åt de mer lönsamma sällskapsspelen. Under 70-talet publicerade de klassiker som Ritz, Boombaa, Kungens juveler samt det extremt framgångsrika, men i efterhand hatade, Strippklubben.

Inte förrän i slutet av 70-talet började Äventyrsspel fundera på rollspel igen — inspirerade av konceptets popularitet i utlandet och vitaliserade av nya eldsjälar i företaget. Resultatet släpptes 1980 och fick titeln Kult. Med ena ögat på  den nyligen blomstrande datorspelsbranchen gav Äventyrsspel ut Kult i en låda. Spelet, lanserat som ett vuxet skräckspel, blev en succé bortom alla förväntningar.

kult1980-resized

Kults framgångar gjorde att spelet uppmärksammades för sitt kontroversiella innehåll. Intressegrupper från den kristna högern lyckades med hjälp av media driva igenom ett lagförslag som förbjöd försäljning av Kult (eller spel med Kults innehåll) och som i förlängningen kom att innebära ett förbud mot alla rollspel i Sverige.

När förbudet hävdes i slutet av 1994 var intresset för rollspel enorm i riket. Äventyrsspel — vid det här laget i princip ett helt nytt företag; ingen av grundarna jobbade längre kvar — var inte sena att slå mynt av intresset. I januari 1995 släpptes en ny version av Mutant (vanligen kallad Mutant 95) som egentligen bara hade namnet gemensamt med spelet från 71. Spelet gavs ut som en 336 sidor tjock bok med limmad rygg som blev ökänd för sin dåliga bindning och usla papperskvalitet. Ett korrfel pryder omslaget som en evig påminnelse om Äventyrsspel brådska att få ut spelet på marknaden.

mutant2001-resized

Mutant 95 sålde väl och det fanns planer på att ge ut både Kult och Drakar och demoner i nya utgåvor. Planerna grusades dock när Äventyrsspel köptes upp av ett utländskt företag som snabbt drev förlaget i konkurs.

Äventyrsspel återuppstod igen 2001 med Mutant Chronicles, vilket lanserades som det första rollspelet med ”widescreen action”. Det gavs ut i en låda av typiskt sällskapspelssnitt och innehöll förutom regler och tärningar även 14 tennfigurer, två spelplaner, en ”actionskärm”, rollformulär och tre stycken ”berättelselampor”.

Inte heller Mutant Chronicles hade något gemensamt med de tidigare spelen med samma namn.

mutantchronicles2004-resized

Försäljningen gick utmärkt, mycket tack vare att konkurrenten Lancelot Games hållit intresset för rollspel levande under 90-talet med sina spel Warlands, Kung fu och Blodsed.

Sedan 2001 har Äventyrsspel mestadels ägnat sig åt att ge ut tillbehör till Mutant Chronicles – där Slaget om Livingstone blev en oväntad hit som lockade många kvinnliga spelare till hobbyn — men det ryktas att de inom kort tänker ge ut ett nytt skräckrollspel med titeln Chock.

(Bilderna är snodda lite här och var på nätet, mestadels ConceptArt och DeviantArt. Om jag varit smart nog att skriva ner exakt var så skulle jag ha länkat direkt till konstnärernas hemsidor. Men så smart är inte jag.)

Saker upphittat på min hårddisk

I bland händer det sig att jag råkar rota runt i de allra lägsta av undermappar på min hårddisk. Där kan man hitta alla möjliga intressanta fornlämningar. I dag var en sådan dag, och nu hade jag tänkt dela med mig av några upphittade artifakter.

För några år sedan spelledde jag en superhjältekampanj i Silver age sentinels (och senare Supergänget). Där hade jag en vana att hitta på olika loggor till diverse superhjältar som rollpersonerna stötte på. Den här godingen tillhörde en grupp högteknologiska, militäristiska hjältar:

armenlogga

Och denna märkliga kreation kommer jag inte riktigt ihåg i vilket sammanhang den användes:

heroiskaIbland photoshoppade jag även ihop små teasers till nästa spelomgång — ungefär som det kunde se ut i slutet på de serietidningar jag läste när jag var liten. ”Våra hjältar återvänder hem som segare, men föga anar de att de snart skall hamna …”

klor

I bland kunde det se ut så här:

jaktm

Bonuspoäng till den som kan gissa var jag hittade originalbilden.

Vid ett annat tillfälle drog jag igång en sword & sorcery-historia med reglerna från Sprit of the century. Den varade inte så länge, men jag han dona ihop en logotyp och en ”teaserposter”:

chronicles

seylon11

Sådär snygg.

När det kommer till kartor så finns det en hel del skräp som tar upp plats i min dator. De flesta är ganska värdelösa, men den här gillar jag i all sin enkelhet:

karta

Mina mad photoshop skillz sviker aldrig.

En annan minimalistisk karta är den här:

karta1Slutligen ännu en tjofräs vars ändamål jag inte riktigt har någon aning om:

glogga

Världens fulaste väggalmanacka

I julas var jag hemma hos mina kära föräldrar. Där hittade jag världens fulaste väggalmanacka. De hade fått den av Järfälla kommun. Jag kan för mitt liv inte förstår hur en kommun kan lägga skattepengar på att trycka upp någonting så vedervärdigt fult. Tänker de sig verkligen att någon ska sätta upp detta groteskeri på väggen? Vilken tragisk sate skulle göra det? Kolla själva:

20081225148

20081225147

20081225146

20081225145

200812251441

Har du sett något värre?

30 dagar med Vista: dag 1-2

Startade upp Internet Explorer, höll på att dö, laddade ner Flock istället. (I väntan på att Firefox 3 släpps.)

Norton AV tror att mina mobilkamerabilder är virus när jag vill ändra dem i Vistas inbyggda bildvisare. För att kunna t.ex. vrida en bild 90 grader så var jag tvungen att installera en ny bildvisare.

Vista frågar ständigt om jag, verkligen, vill göra det ena eller det andra. Ändra vissa inställningar, radera filer, med mera. Går detta att stänga av på något sätt?

I övrigt inga konstigheter. Allt ser väldigt shiny ut och funkar som man kan förvänta sig av ett nyinstallerat operativsystem.

Fredsnäs Freedom Fighters

På den gamla goda tiden (2007) lirade jag och mina ”homies” en superhjältekampanj kallad ”Fresnäs freedom fighters” i Silver age sentinels och senare Supergänget. När vi hade spelat ett par gånger anordnade jag en gör-en-logga-tävling. För att hålla ångan uppe, liksom. Här är bidragen:

ffflog.gif

Det första bidraget gjorde jag själv, som ett exempel. Det var därför utom tävlan. Det var dessutom extremt fult.

roberto1.jpg

Robertos första bidrag diskades eftersom det inte var en riktig logga.

roberto2.jpg

Robertos andra bidrag.

roberto3.jpg

Ännu ett bidrag från Roberto. Det lämnades dock in efter deadline och kom inte med i tävligen.

roberto4.jpg

Även detta Roberto-bidrag lämnades in för sent.

fffdavid.jpg

Vinnaren! Davids enda bidrag tog hem 1:a platsen. Enkelt, stilrent och tydligt inspirerat av Marvel på 70-talet.

Jag tror jag hoppar Arn

Med ståtliga förkämpar som dessa är det inte konstigt att Europa segrade i korstågen.

myskoriddare.jpg

(Från DN.)

Copyright © Piruett
Science fiction, fantasy och allmänna nörderier — sedan 2007

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress