Spoilers för Game of thrones säsong 4 (minst)

Game of Thrones

Det mesta som sagts om Game of thrones har redan sagts, så jag tänker bara komma med en liten reflektion här.

När jag jämför böckerna med tv-serien så slår det mig hur olika berättelsens mysterier behandlas.

I böckerna så är frågan ”Vem är John Snows mamma?” ett great mystery (även om man kan lista ut det ganska enkelt) med ledtrådar spridda över flera böcker. I serien så nämns det i s01e01 – men annars inte alls. När jag frågade en kompis som bara sett tv-serien vem han trodde mamman var så svarade han ”Hm, det har jag inte ens tänkt på”. Läser man böckerna så är det omöjligt att inte ägna avsevärd tankemöda åt ämnet.

Ett annat exempel: I böckerna får man aldrig uttryckligen veta vem som förgiftade Joffrey; i serien avslöjas det omedelbart.

Profetior är ett annat område som behandlas olika. ”The prince that was promised”, ”The stallion that mounts the world”, den röda stjärnan, ”There must be one more… The dragon has three heads”, ”Beware the perfumed seneschal”. Om de nämns i tv-serien så nämns de en gång, inget mer. Det görs ingen grej av dem.

Hur ställer ni er till detta? Går något förlorat, eller spelar det ingen roll? Jag är kluven, men jag tror att det mest beror på att jag hela tiden har böckerna i bakhuvudet när jag ser serien. Det är svårt att hålla isär varifrån känslorna kommer.

Håll tassarna borta från min fantasy, Jimmie Åkesson!

Min kollega Ehsan uppmärksammade att SD:s partiledare Jimmie Åkesson citerar Tyrion Lannister i sin nya självbiografi.

BSmMcGlIUAAVcxC.jpg-large
Klicka för större.

Citatet kommer från A game of thrones och lyder på originalspråk ”Never forget what you are. The rest of the world will not. Wear it like armor, and it can never be used to hurt you”.

Tyrion använder citatet för att förklara för John Snow att man måste göra sin svaghet till sin styrka; i Tyrions fall att han är dvärg, i Johns fall att han är oäkting. Vad Åkesson menar är hans svaghet-som-blivit-styrka vettefan, men han förstår sig uppenbart inte på Tyrion.

  • Tyrion är kär i en invandrare.
  • Tyrions personliga garde består av ett gäng vildar.
  • Tyrion gifter bort sin systerdotter med en sydländsk furste.
  • Tyrion ÄLSKAR arbetskraftsinvandring (i form av hyrsvärd).
  • Tyrion … ja jag kan inte skriva mer, för då spoilar jag för dem som inte läst böckerna.

Några av de centrala budskapen i George RR Martins ”A game of thrones” är det idiotiska i politiska fraktioner, hur destruktivt det är att dela upp människor i olika grupper och hur extremism bara leder till elände och död. Medan människorna käbblar om småsaker går världen under.

Med detta vill jag säga … rör inte min fantasy, SD! Eller citera i alla fall någon som delar era värderingar. Till exempel Saruman.

Game of thrones har misslyckats

Det är mycket tuttar i tv-serien Game of thrones. Här ovan är ett exempel från säsong två där Margery Tyrell (Natalie Dormer) försöker få igång Renly Baratheon (Gethin Anthony).

Men det är inte tuttarna jag tänker snacka om här. Nej, jag tänker snacka om den största skillnaden mellan tv-serien och böckerna, och hur tv-serien misslyckats med att översätta ett av böckernas viktigaste teman.

Jag tänker på sexismen och den skenande misogynin. Ämnet diskuterades i senaste avsnittet av fantastiska Tv-cirkeln, och jag har så klart några tankar jag vill dela med mig av.

Det är en jävla skillnad på böckerna och tv-serien.

Game of thrones utspelar sig i en feodal värld av nästan-europeiskt snitt. Det är ett extremt sexistiskt samhälle som målas upp. Kvinnor har i princip noll karriärmöjligheter bortom att gifta sig. Prostitution är inte bara lagligt utan helt accepterat, döttrar behandlas som spelpjäser vars enda syfte är att säkra föräldrarnas politiska allianser. Våldtäkter, kvinnomisshandel, slaveri och allmänt kvinnoförakt ses på med en axelryckning.

Detta gäller för både tv-serien och böckerna. Den stora skillnaden är hur detta skildras. I böckerna problematiseras den sexistiska världen och det framkommer sakta men säkert hur absurt och sjukt systemet är. Den bortslösade potentialen, det mänskliga lidandet, det moraliska förfallet. Böckerna blir en i det närmaste feministisk skildring av en sexistisk värld.

I tv-serien har detta i alla väsentliga delar ersatts av ett frossande i nakna kvinnokroppar. Bröst (oj, nu pratar jag om dem ändå!) flashas i de mest omotiverade sammanhang och sexscener avlöser varandra utan någon tydlig tanke. Och det gör väl egentligen inget, det är alltid trevligt med lite naket, men det som saknas är det kvinnliga perspektivet. I böckerna skrivs en stor del av kapitlen ur de kvinnliga karaktärernas synvinkel. Catelyn, Cersei, Sansa, Brienne, Arya, Danaerys med flera. Det är deras berättelser som gör böckerna till mer än vanlig grabbig fantasy, som problematiserar, analyserar och klargör, och när de inte längre finns så lider berättelsen. Då framstår den som vilken mjukporr som helst. Jag förstår att tv-mediets tredjepersonperspektiv delvis är skyldig, för det är en viss skillnad mellan att läsa i en bok att ”rummet var fullt av halvnakna horor” och på tv se ett rum fullt av halvnakna skådespelerskor. Detta kan inte ha varit någon överraskning för tv-teamet.

Kolla in exemplet Teresa Axner tar upp i Tv-cirkeln: våldtäkten av Joan i säsong 2 av Mad men och jämför med våltäkten på Daenerys i GoT säsong 1:

http://www.youtube.com/watch?v=0HCAG-ezeMY

Det är lite olika vinklar på det som händer, om man säger så. (Och då är ändå GoT-klippet youtube-censurerat.) Händelsen i sig är identisk: våldtäkt inom ett förhållande. Jag menar, bara för att det är solnedgång och Drogo ger Daenerys typ massage innan han tvingar ner henne på marken så är det fortfarande våldtäkt.

Nyanserna har försvunnit, och med den en stor del av det som gjorde böckerna så bra. Jag är extremt besviken på detta. Jag tycker det är tråkigt att det som onekligen är den bästa fantasy-tvserien någonsin trots alla ambitioner befäster genrens status som en grabbig bekräftelsefantasi. Kanske blir det bättre vad det lider, men så tänkte jag å andra sidan hela vägen genom säsong 1.

Go ahead, rör min fantasy

Ibland blir jag förbannad.

I eminenta Tv-cirkeln i veckan sa panelmedlemmen Kodjo Akolor ungefär så här under diskussionen om Game of thrones och sexism:

”Det här är ju fiktion i allra högsta grad. Jag vet inte om det är jag som har skygglappar på men … jag vill inte ha något mera. Rör inte min fantasy, förstör den inte nu med era värderingar, för jag har inga värderingar.”

I kommentarerna bli han påhejad av andra som vill ha fantasy som fredad zon.

Men för helvete människor, har ni så lite respekt för er själva att ni tycker att fantasy förstörs om folk diskuterar hur verkliga problem beskrivs i fiktionen? Är ni så blinda att ni inte förstår att även den mest påhittade av påhittade fiktioner kan säga något om oss själva, det samhälle vi lever i?

Den här åsikten har jag mött åh så många gånger, inte minst här på Piruett. Det dessa personer gör är att säga att fantasy är bajs. Det finns ingen anledning att ta fantasygenren på allvar, den har ändå inget viktigt att säga. Att diskutera fantasy är lika bortkastat som att göra en poststrukturell analys av sockerhalten i lösgodis. Fantasy är inget mer än en tillflyktsort för bräckliga bebisar, ett luftkonditionerat fluffigt rum där inget oväntat kan hända.

Jävla skitsnack.

Fantasy är som livet självt. Fantasy är äckligt, smutstigt, våldsamt, rasistikt, sexistiskt, vackert, hoppfullt. Fantasy är på allvar. Fantasy har viktiga saker att berätta om vem du och jag är, om åt vilket håll vår civilisation är på väg. Om hur vi ser på andra människor, om vilka värderingar vi har, om hur det står till med vår empati.

Om ni inte tycker att man borde granska könsrollerna i till exempel A game of thrones, ja då kanske ni borde ta dig en funderare på varför ni läser fantasy överhuvudtaget. Varför läsa om böckerna inte har något av värde att säga? Nej, rättelse: ni borde ta er en funderare på varför ni är så rädda. Vad tror ni kommer att hända? Vad är det som ni fruktar finns där i textmassorna som ni inte vill veta av? För det är väl inte så att det är något i er sjäva som ni inte vill konfrontera?

Så när någon säger ”Rör inte min fantasy”, så säger jag ”Go ahead, rör min fantasy”. Rör den, skända den, besudla den. Gör en Dirty Sanchez på den. Ta ut fantasyn bakom ladan och skjut den i båda knäna. Sätt igång, fantasyn tål det. Det enda som kommer hända är att genren bli starkare, bättre, smartare. För fantasy är på riktigt, fantasy är på allvar, fantasy har en mening.

Gör det bara, rör min fantasy!