Status maximus

Hipster Go Home

I mitt liv så finns det – väldigt förenklat – två grupper av människor som jag umgås med: Folk i Stockholms medievärd, samt nördar. Givetvis överlappar dessa världar varandra ibland, och vissa av mina vänner passar inte in i något fack. Men jag generaliserar.

Det har slagit mig hur pass stor skillnad det är på vad som ger status i de två grupperna. Vilka statusmarkörer som finns.

I Stockholms medievärd, sett ur mitt perspektiv, så är följande statusmarkörer hetast just nu:

  • Resa till New York: Detta har varit statushöjaren framför andra i flera år nu. Det går aldrig att missa att någon ska till NY, pratet börjar långt innan resan ens är bokad och man kan sedan följa hela planeringen via till exempel Facebook. Inget annat resmål orsakar så mycket snack som NY. Det är en liten sekt.
  • Personlig tränare: Det räcker inte längre att ha en svindyrt gymkort, nu ska man även hyra en personlig tränare för flera tusenlappar stöten. Jag tvivlar inte att det ger resultat, men jag tvivlar heller inte på att folk gärna skryter om det. Ganska ny statusmarkör.
  • Göra ambitiösa saker. Stora reportage, udda dokumentärer. Resa jorden runt och skriva om hur pingis skapar fred i Mellanöstern. Det är en fördel om man vinner något pris också.
  • Ha många följare på Twitter (följ mig!).

I nördvärlden finns det också vissa typiska statusmarkörer. Bland annat:

  • Att äga och konsumera väldigt många böcker/filmer/spel eller vad nu ens passion är.
  • Kunna väldigt mycket om sitt ämne, samt att kunna uttrycka kunskapen väl.
  • Att man började med sitt nörderi tidigt, så man har varit med i gejmet länge och på sätt. Att ha sett en viss film på biopremiären, till exempel. Jag tror att det i grunden handlar om att vara, eller i alla fall ge sken av att vara, erfaren.
  • Att skapat något. Skrivit en bok, ritat en serie, programmerat ett spel, jobbat med en film, konstruerat ett brädspel, drejat en Tardis, etc.

Ja, det är väl typ det.

Så nu funderar jag; om jag var en cyniskt kalkylerande person och ville göra något som gav maximal status i båda kretsarna, vad skulle det vara? Ett reportage om hur rollspelande chassidiska Brooklyn-judar skapar fred i Mellanöstern? Spela Gloom med min personlige tränare – i New York? Konstruera ett raffinerat brädspel som handlar om Twitter?

MÖJLIGHETERNA ÄR OÄNDLIGA!

Lusten är noll.

Saker upphittat på min hårddisk

I bland händer det sig att jag råkar rota runt i de allra lägsta av undermappar på min hårddisk. Där kan man hitta alla möjliga intressanta fornlämningar. I dag var en sådan dag, och nu hade jag tänkt dela med mig av några upphittade artifakter.

För några år sedan spelledde jag en superhjältekampanj i Silver age sentinels (och senare Supergänget). Där hade jag en vana att hitta på olika loggor till diverse superhjältar som rollpersonerna stötte på. Den här godingen tillhörde en grupp högteknologiska, militäristiska hjältar:

armenlogga

Och denna märkliga kreation kommer jag inte riktigt ihåg i vilket sammanhang den användes:

heroiskaIbland photoshoppade jag även ihop små teasers till nästa spelomgång — ungefär som det kunde se ut i slutet på de serietidningar jag läste när jag var liten. ”Våra hjältar återvänder hem som segare, men föga anar de att de snart skall hamna …”

klor

I bland kunde det se ut så här:

jaktm
Bonuspoäng till den som kan gissa var jag hittade originalbilden.

Vid ett annat tillfälle drog jag igång en sword & sorcery-historia med reglerna från Sprit of the century. Den varade inte så länge, men jag han dona ihop en logotyp och en ”teaserposter”:

chronicles

seylon11
Sådär snygg.

När det kommer till kartor så finns det en hel del skräp som tar upp plats i min dator. De flesta är ganska värdelösa, men den här gillar jag i all sin enkelhet:

karta
Mina mad photoshop skillz sviker aldrig.

En annan minimalistisk karta är den här:

karta1Slutligen ännu en tjofräs vars ändamål jag inte riktigt har någon aning om:

glogga

Saker som skulle få mitt tonåriga jag att skrika högt i vrede och sparka mig hårt i pungen

  • Att det finns en hel bok av Robert Jordan som jag inte läst, trots att det är flera år sedan att den gavs ut!
  • Att jag inte läst en enda bok av David Eddings sedan Belgarath the Sorcerer (1995).
  • Att jag inte har köpt en värsting till speldator, trots att jag har råd.
  • Att 70% av mina böcker är nedpackade på vinden.

Vad kan jag säga? Jag var en helt annan typ av geek på den tiden.

Warren Ellis so …

Yo mama”-jokes are so … last year. The new thing, the 2009-thing, that all the cool kids are doing is the ”Warren Ellis”-joke. They go like this:

  • Warren Ellis so fat when his beeper goes off, people thought he was backing up.
  • Warren Ellis so lazy that he came in last place in a recent snail marathon.
  • Warren Ellis so stupid he told everyone that he was ”illegitiment” because he couldn’t read.
  • Warren Ellis so greasy Texaco buys Oil from him.
  • Warren Ellis has a glass eye with a fish in it.
  • Warren Ellis so bald that he took a shower and got brain-washed.
  • Warren Ellis so short he does backflips under the bed.
  • Warren Ellis so ugly they filmed ”Gorillas in the Mist” in his shower.
  • Warren Ellis so nasty that they pours salt water down his pants to keep his crabs fresh.

Scalzi Jokes (once more, in English)

If you’re going to make up jokes about someone, you should do it in a language he can understand. So let me present, in the great tradition of the Bellman joke, some John Scalzi jokes:

  • A Dane, a Norwegian and John Scalzi made a wager on who could remain inside a goat pen the longest. First out was the Dane, who came out after just 10 minutes yelling ”Damn! The goat stinks!” After him the Norwegian went in, and after half an hour he came out yelling, ”Damn! The goat stinks!” Finally John Scalzi went in. After 2 hours the goat came rushing out yelling ”Damn! John Scalzi stinks!”
  • A Dane, a Russian, and John Scalzi were walking through the forest when they came upon a track.
    – I think it’s an elk track, said the Dane.
    -No, no.  It’s clearly a bear track, said the Russian
    John Scalzi didn’t have time to answer because he was hit by a train.
  • John Scalzi was pushing a heavy wheelbarrow up a hill. When he was almost at the top the wheelbarrow tipped over and John Scalzi got so angry that he swore out loud. Just then a priest walked by and said,
    – If you use foul language, John Scalzi, you’ll never get to heaven.
    To which John Scalzi replied,
    – I’m not going to heaven, I’m just trying to get up this hill!
  • A Russian, a German and John Scalzi wanted to see who could swim from Europe to America the fastest. First out was the German. He swam 1 kilometer and drowned. Next came the Russian. He swam 10 kilometers and then he drowned. Now it was John Scalzi’s turn. He swam and swam until he almost reached the coast of America, but he got tired and swam back.

Nu ska jag bevisa att jag är ett geni

Jag tror att Bellmanhistorier skulle vinna på om man bytte ut Bellman mot Warren Ellis. Så här:

Warren Ellis, en fransk och en tysk stod och skröt.

– Jag fick en bronsmedalj för att jag sparkade en fotboll över ett tvåvåningshus, sa fransken.

– Jag fick silvermedalj för att jag sparkade en fotboll över ett fyravåningshus, sa tysken.

Då sa Warren Ellis:
– Jag sparkade en tegelsten över en skyskrapa.

Då frågade de andra vad Warren Ellis fick efter den bedriften. Han svarade:
– Ont i foten.

Eller:

En rysk, en tysk och Warren Ellis hade hamnat på en öde ö.

En dag flöt det iland en flaska med ett brev i, där stod att de fick önska sej vad de ville.

Då önskade ryssen att han skulle komma hem igen och vips! så var han borta!

Sen önskade tysken att han skulle få komma hem igen och vips! så var han borta!

Men då tyckte Warren Ellis att det blev så ensamt, sa han sa:
– Jag önskar att de andra två kommer tillbaka hit!

Genialt, eller hur?