Det händer väldigt sällan att man undrar hur många sidor per dag av handling man får i Robert Jordans The wheel of time-böcker. Därför kände jag att det var lika bra att göra ett diagram. Så här är nämligen läget; så här många sidor per dag av handling får man i de olika böckerna.
Bruka denna kunskap med försiktighet.
Klicka för större.
EDIT: Är man mer intresserad av dagar/sida, så ser kurvan ut så här:
Klicka för större.
Inspirerad av diskussionerna till mitt inlägg om könsfördelningen i Drakar och demoner satte jag mig och började räkna på lite fler svenska rollspel. Jag har använt samma kriterier för vad jag räknar som spelledarperson. Här följer resultatet.
Följande siffror grundar sig på alla produkter till klassiska Mutant som Äventyrsspel gav ut på 80-talet. Könsfördelningen bland spelledarpersonerna ser ut så här:
Procentuellt snackar vi om 19,3% kvinnor.
Robotarna utgör mindre än en procent, därför har jag inte med dem i diagrammet. Tårtbiten är ändå för liten för att synas.
Även här baserar sig statistiken på alla produkter utgivna till Mutant 2089. (Ja jag är en samlande tönt.)
Utan robotar: 22% kvinnor.
Hur står sig då den moderna inkarnationen av Mutant mot sina föregångare? Jag har haft tillgång till följande böcker:
I de böckerna ser könsfördelningen ut så här:
Utan robotar: 17,7 % kvinnor.
Som ni kan se så är faktiskt andelen kvinnor lägre i Undergångens arvtagare än i Äventyrsspels versioner av rollspelet. Inte jättemycket, men ändå. Samtidigt så finns det fler kvinnor varje version av Mutant än i Drakar och demoner.
Vad beror det på?
En förklaring kan vara att det är lättare att ”tänka in” kvinnor i spelmiljön när den är, i någon mening, modern. Man är ju ändå mer bekant med hur könsrollerna ser ut i ett sådant samhälle, än i någon sorts fantasivärld. Det kan även handla om en medveten strategi från spelförlagen att skriva in fler kvinnor i spelen. Kanske är det slumpen.
Flera av äventyren till Mutant 2089 skrev dessutom av Gunilla Jonsson, och i dessa ser man en högre grad av kvinnliga slp. Inte jättemycket högre, men i runda slängar 30%.
Okej, Mutant har fler kvinnor är DoD. Men det är ändå förbannat många fler män. Inte i någon bok finns det ens i närheten av lika många kvinnor som män. Att det inte fanns fler damer i Järnringens produkter förvånar mig – de har alltid slagit mig som ett tämligen genomtänkt förlag. Men det är uppenbart att rollspelssverige har en bra bit kvar att vandra.
Det kan kanske vara värt att nämna att fler kvinnliga slp inte är ett självändamål. Bristen tyder dock på ett systemfel. Män blir liksom default-könet för spelledarpersoner där könet egentligen inte är viktigt. Rövare, tjuvgäng, lönnmördare, orchbanditer, värdshusvärdar, tipsare, soldater … alla blir de män trots att de lika gärna kunnat vara kvinnor. Ofta i spelvärldar där könen sägs vara helt jämställda.
Visst, historisk var det säkert ovanligt med kvinnor som försörjde sig som stråtrövare och legoknektar men 1) inget av de spel jag snackar om utspelar sig ens i närheten av en historisk miljö, och 2) i regelböckerna står det uttryckligen att det inte finns någon egentlig skillnad mellan män och kvinnor i spelvärlden.
Således måste det stora gapet bero på något annat.
Nog måste det gå att skriva äventyr där kvinnor naturligt har viktiga roller, där de naturligt är mer intressant beskrivna än ”en listig brunett med ögon man drunknar i”?
Se det som en utmaning, alla ni rollspelskonstruktörer där ute. Varje gång ni skapar en spelledarperson eller konstruerar en scen, fundera ett ögonblick. Måste rymdpiraternas kapten vara en man? Måste orcherna ledas av Krashnuk, och inte av Krashnukina? Kan inte de muterade rebellrubittarna lika gärna vara honor?
För hur ofta är egentligen en slps kön viktigt för äventyret?
De senaste dagarna har jag ägnat mig åt ett fruktansvärt tidsslöseri. Jag har bläddrat igenom alla Äventyrsspels Drakar och demoner-böcker och räknat spelledarpersoner. När jag skriver ”alla” så menar jag verkligen alla – från första boxen 1981 till de sista Chronopia-böckerna i början av 90-talet.
Medan jag räknade spelledarpersoner så delade jag upp dem i två högar: Män och kvinnor.
Min tes när jag påbörjade denna, hm, kvantitativa studie var att det förekom fler spelledarpersoner av manligt kön än av kvinnligt i Drakar och demoner. Här nedan får ni se om min tes stämde.
Men först: Det finns tre kriterier som ska vara uppfyllda för att en individ i böckerna ska räknas som ”spelledarperson” i det här sammanhanget.
Totalt i alla Äventyrsspels Drakar och demoner-böcker så finns det 653 spelledarpersoner. Könsfördelningen bland dem är:
I diagramform så ser det ut så här:
Jag misstänkte redan från början att det skulle finnas fler män än kvinnor, men att skillnaden skulle vara så pass stor hade jag aldrig anat.
I vissa böcker, ofta med ”Chronopia” på omslaget, fanns inga kvinnor alls. (Men Torshem är av någon anledning en av de mest kvinnotäta böckerna.)
Det är tydligt att rollspel är en manlig hobby. Rollspel skrivs främst av män, läses av män och spelas av män. Självklart påverkas könsfördelningen av det. Kvinnliga SLP är oftast speciella på något sätt. De kan vara mäktiga besvärjerskor, grevinnor, lönnmördare eller något annat som sticker ut. De manliga spelledarpersonerna har mycket större bredd, de tillåts vara drängar, vanliga soldater, jägare, värdshusvärdar med mera. Männen tillåts till och med vara troll, orcher och andra icke-mänskliga varelser, medan det bara finns ett ytterst fåtal kvinnor som inte är människor eller alver. Det är som att författarna inte kan hantera två kategorier av ”det andra” i samma person.
För det är uppenbart att kvinnor är ”det andra” i Äventyrsspels Drakar och demoner. I en fantasyvärld där, får man förmoda, det är lika stor chans att en bebis blir pojke eller flicka som på jorden, så är det minst sagt anmärkningsvärd att bara 14,4 procent av de beskrivna personerna saknar snopp. Det finns för bövelen fler manliga icke-mänskliga individer än det finns kvinnor totalt!
Och så säger de att Kina har problem …
Det är för mig ett mirakel att det finns kvinnliga rollspelare över huvud taget. Om de börjar läsa böckerna – trots de ofta grabbiga omslagen – så möter de en värld där det knappt finns några tjejer alls.
Äventyrsspel härjade runt främst på 80-talet, och det har hänt en hel del med hobbyn sedan dess. Kanske har det även hänt något på kvinnofronten? För att kontrollera det gjorde jag ett stickprov i Riotminds Drakar och demoner-utgivning. Jag har inte tyvärr inte tillgång till alla Riotminds böcker, utan jag fick begränsa mig till äventyren Vildhjarta, Snösaga, Eldsjäl och Likstorm.
Där fanns det sammanlagt 169 spelledarpersoner. 147 män och 22 kvinnor. Eller som diagram:
Nej, det har inte blivit bättre med åren. Tvärtom så finns det ännu färre kvinnor i fantasins värld nu än på 80-talet. I Vildhjarta finns inte en enda kvinna beskriven, om man bortser från den där spökflickan. (Och kvinnorna i Snösaga har jag diskuterat på annan plats.)
Vad beror detta på? Någonstans finns känslan av att rollspelsförfattare helt enkelt inte bryr sig. De skriver sina äventyr och regelböcker utan att fundera på saker som vilket kön deras spelledarpersoner har, eftersom det är självklart att alla är män.
Eller?
Mellan den 28 september och 31 december 2009 läste jag följande böcker:
Tjugofem stycken böcker. Lägger man ihop det med det jag läste resten av året så visar det sig att jag tog mig igenom 91 böcker 2009. En liten försämring jämfört med tidigare år:
Jag förutsäger att läsandet kommer att gå ner ytterligare 2010 eftersom mina nya arbetstider har gett mig avsevärt mindre fritid.
Bryter man upp läsandet per månad så ser man följande mönster:
Klicka för större.
Oklart vad man kan dra för slutsatser av dessa staplar, annat än att augusti nästan helt dominerades av Eriksons Deadhouse gates och att oktober var en seriemånad.
När det gäller serier så bestod 30,7% av mina lästa böcker av serier. En minskning gentemot 2008 års 47 procent och 2007:s 59 procent.
2009 ökade antalet besökare på piruett.se med 1056,34 procent. Inte så pjåkigt om jag får säga det själv.
De 10 mest lästa inläggen och sidorna under året har varit:
Sinkadusmåndagarna har i allmänhet varit mycket välbesökta. Den minst populära av dem var nummer 23, av någon anledning.
Mest kommenterade inlägg under 2009 var:
De 10 vanligaste google-sökorden för folk som hittar hit är:
WTF? Molly Sandén? Malin Åkerman? Ja jag säger då det, ni är ena konstiga människor.
Gissa under vilken period jag råkade ta bort Google Analytics-koden från den här bloggen:
Enligt librarything så är 80,2% av författarna i min bokhylla män. 405 stycken.
Blott 100 stycken (19,5 %) är kvinnor.
Av resterande så är 6 stycken ”NA” (böcker utgivna av myndigheter och liknande), och ynka 1 är listad som ”other/contested/unknown” (Poppy Z Brite).
Det är ganska dassig statistik om jag får säga det själv.
Vad kan man egentligen utläsa av det här?
Finns det någon som använt Google Trends och Google Insight för att undersöka hur svenskar söker på rollspelsrelaterade termer? Och var i sverige sådana sökningar är vanligast? Det vore en intressant grej att göra.
Varning: Extremt navelskådande följer.
Mellan 23/10 och 31/12 2008 läste jag följande böcker (datumet inom parantes är dagen jag läste ut boken):
15 böcker, alltså.
Slår man ihop denna siffra med detta, detta och detta så framkommer det att jag totalt läst 94 böcker under 2008. 16 böcker färre än 2007.
Lästa böcker per månad
Ja, det blev en hel del serier i augusti och början av året. Så kan det gå.
Lästa böcker efter bildtäthet
Procentuellt betydligt färre serier än föregående år, då serierna utgjorde hela 59 % av allt jag läst. Så jag antar att mitt nyårslöfte att inte impulsköpa lika mycket jox från adlibris.se hade en liten effekt i alla fall.
Så, nu lovar jag att det är slut på statistik och listor och tjaffs som hör med 2008 att göra. Pråmis!
Copyright © Piruett
Science fiction, fantasy och allmänna nörderier — sedan 2007
Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress