Sveriges bästa rollspel genom tiderna?

Bästa? Det kanske är lite att ta i, men nya Svavelvinter är i alla fall med och slåss om titeln.

Jag har följt Svavelvinter-spelets utveckling sedan nyheten först briserade i januari 2010, men kanske extra noga sedan jag började speltesta reglerna ett halvår senare. Redan då häpnade jag över regelsystemet, som var en ganska ruffig version av det som finns i det färdiga spelet.

Om du närmar dig Svavelvinter från Drakar och demoner-hållet så ska du veta att mycket är förändrat. Det här är inte en DoD-hyllning, och författarna gör inga ansträngningar för att återskapa någon sorts Äventyrsspelskänsla. Är du ute efter det så ska du istället kolla in SagaGames utmärkta Fantasy!Svavelvinter är sitt eget spel, och vill man hitta inspirationskällor så finns de inom den amerikanska indie-traditionen, inte i 80-talets Sverige.

Vissa grejer kommer nog den gamla DoD-spelaren känna igen. Det finns grundegenskaper, med de kallas De fyra bloden. Det finns färdigheter, fast de är färre, bredare och kallas för Förmågor. Det finns hjältepoäng, fast de kallas Ödestärningar och är något som alla rollpersoner har.

Andra grejer skiljer sig drastiskt från vad en Äventyrsspelare kan tänkas förvänta sig: Det finns inga alver, dvärgar eller halvlängdsmän. Den enda icke-mänskliga ras som går att spela är vargmannen (varghenen?). Ereb Altor är borta, ersatt av Argond – en betydligt mer genomtänkt och trovärdig konstruktion. Det finns inga regler för fällor, däremot för handel, sociala konflikter och retorik. Stridsreglerna är enkla och konsekventa, du använder samma system oavsett om du slåss mot en ficktjuv i en gränd, eller om du leder ett episkt fältslag mot den galna demonen Ashkans helveteshorder.

Under den tid jag speltestade detta spel så uppmärksammade jag några saker som jag tror kan vara av intresse även för er andra. För det första så är magiker förbannat mäktiga. Magisystemet är medvetet ganska fritt, vilket ger stora möjligheter för påhittiga spelare. Det kan lätt spåra ut, speciellt när rollpersonerna börjar bli lite mäktigare, och både spelledare som medspelare bör vara vaksamma. Ser man bara till potentiell skada så har en magiker med 4 (mäktig, men inte mäktigast) i sin magiskola ungefär samma destruktiva kapacitet som en katapult.

För det andra så är sociala färdigheter ofta långt mer användbara än stridsditon. Till skillnad från många rollspel så upplever inte jag att Svavelvinter uppmuntrar till strid. Tvärtom. Karaktärsskapandet är i sig utformat på ett sätt som får spelare att tänka bortom ”hur kan jag ge mest skada?” och ”vilket vapen ska jag ha?”, och reglerna gör det möjligt att ta sig an konflikter på många olika sätt. En konfrontation med ett monster kan lika gärna lösas med sång som med svärd.

För det tredje: Skuggspelet påverkar rollspelet. Skuggspelet är alltså den frivilliga brädspelsliknande metanivå som skildrar hur världens makthavare (”skuggmakter”) påverkar rollpersonernas liv. Om Sagan om ringen spelades med Svavelvinter-regler så skulle rollpersonerna vara De nios brödraskap, och skuggmakterna vara Sauron, Saruman, Galadriel, Elrond, Theoden och Denethor till exempel. När man skapar sin kampanj så väljer man vilken nivå skuggspelet ska ske på. Utspelar sig kampanjen i en stad, så kanske skuggmakterna är lokala makthavare, köpmän och maffiabossar. Utspelar sig kampanjen över hela världen så kan skuggmakterna vara kungar, mäktiga magiker, krigsherrar eller till och med gudar.

Jag har testat på att spela med två olika typer av skuggspel, ett som utspelade sig i staden HOXOH och ett som tog plats över hela Trakorien. Det var slående vilken skillnad skuggspelen gjorde på rollspelandet. I HOXOH-fallet blev det mycket smygande, inbrott och andra små, mer intima händelser. I det andra fallet blev det direkt storslaget och episkt, med portaler till andra världar, arméer och naturkatastrofer. Det jag vill säga är alltså detta: Välj skuggspel och skuggmakter noga, för de kommer att ha enorm påverkan på stämningen i det vanliga spelet.

Slutligen skulle jag vilja säga att Svavelvinter inte bara är ett spel för dig som vill spela fantasyrollspel i Trakorien. Reglerna är så pass bra och lätthanterliga att det lätt borde gå att använda dem till andra genrer. Jag och några kompisar har till exempel pratat om att använda dem till en Vampire: The Masquerade-kampanj.

DoD-raser i Svavelvinter

Nu har Svavelvinter-rollspelet börjat spridas i en större krets. Jag tänkte föregripa diskussionen om frånvaron av klassiska spelbara Drakar och demoner-raser genom att, ta-da, lansera dessa enkla hemmaknåpade regler.

Några designtankar: Regelsystemet i Svavelvinter är, på vissa områden, betydligt mer grovmaskigt än gamla Drakar och demoner. Motsvarigheten till grundegenskaper har vanligen skalan 1–3 istället för 3–18, och att få 1 enda ynka bonustärning är en avsevärd fördel, långt mycket större än att få +1 på ett slag i DoD.

Egentligen skulle reglerna för till exempel alviska rollpersoner kunna se ut så här: ”Du är en alv.” Men om man vill ha något mer detaljerade grejor, så föreslår jag dessa:

Allmänt:

  • Icke-människor är illa ansedda i Trakorien. De kan aldrig ha inflytandeförmågan Adlig.
  • I retoriska konflikter anses alltid en icke-mänsklig karaktär ha lägre status än en mänsklig motståndare. Motståndaren får således alltid minst en bonustärning på sitt dådslag. Undantag: Dvärgar och köpslå.
  • Minst en av karaktärens tre Erfarenheter måste på något sätt handla om hens icke-mänskliga ursprung.

Halvlängdsfolk

  • Smidig: Får börja spelet med 4 i Eld.
  • Personkännare: Halvlängdsfolk får 1 bonustärning i retoriska konflikter där någon försöker lura dem.

Ankor

  • Vattenfågel: Ankor får använda Ödestärningar på alla dådslag som rör simning, fiske, hålla andan eller andra vattenaktiviteter. Gäller ej båtar, fartyg och sjömannaskap.
  • Vattenfågel: Ankor får 1 bonustärning till alla dådslag som sker i eller under vatten. Gäller ej båtar, fartyg och sjömannaskap.

Dvärg

  • Bergets styrka: Får börja spelet med 4 i Sten.
  • Dvärgar får 1 bonustärning när de slår för att se konsekvenserna av att ha blivit Bruten av skada.

Alver

  • De förstfödda: Får börja spelet med 4 i Eld eller Vind.
  • Ett med naturen: Alver får 1 bonustärning i konflikter som involverar djur, växter eller vildmark.

Frågor? Fråga.

Ibland tänker jag

Jul. I går satt jag i en fåtölj och drack whisky och funderade på livet. Nja, det jag mest funderade på var att ”Balse” är ett så jävla coolt ord (såg Castle in the sky igen i fredags). Men även lite andra grejer.

Bröderna Lejonhjärta-rollspelet: Hur skulle det se ut? Post mortem-fantasy. Jag tänker mig att världen påverkas mycket av hur rollpersonerna dog. Jonathan brändes ihjäl, och därför är Katla hans nemesis. Men han dog även hjältedöden och därför blir han en det godas förkämpe.

Husregla Svavelvinter: Jag tror att en av de allra vanligaste husreglerna i det kommande Svavelvinter-rollspelet kommer att vara att införa regler för alver, dvärgar och ankor.

Ny dator: Skulle behöva en ny dator enkom för att skriva på. Problemet är att jag alltid vill ha det bästa när jag köper ny dator, vilket är helt meningslöst om jag bara ska ha den till att skriva på. Billiga laptops brukar dock vara så fula och plastiga. Kan någon tipsa om en billig laptop (gärna med ssd) som inte ser ut som fan? Att tangentbordet känns bra och stadigt är nästan det viktigaste.

Vill skriva en bok: Men har för många idéer. Det är som när jag spelleder: jag brukar knappt hinna påbörja en idé innan jag får en ny som jag absolut måste testa omedelbart. Min spelgrupp är lite trött på detta.

2012 – snålhetens år: Funderar på att ha som första prio att betala av lån och skulder nästa år. Snåla, gneta och försöka bli av med ett av studielånen i alla fall. ”Den är som är satt i skuld är icke fri.”

Så nu vet ni det.

317 sidor in i ”Slaktare små”

Erik Granströms roman ”Slaktare små” är fortsättningen på ”Svavelvinter”, som från början var ett äventyr till Drakar och demoner. Men det vi ni säkert redan. Boken är löst baserad på ”Oraklets fyra ögon” – som gammal rollare känner man igen en hel del grejer, men förändringarna är så pass stora att man aldrig kan känna sig trygg.

”Slaktare små” är – efter 317 av 650 sidor – en av de mest fascinerande och spännande fantasyberättelser jag stött på. Trakorien är en helt galen värld som det är riktigt, riktigt roligt att utforska, och Granströms fantasi verkar inte veta några gränser. Alla med intresse av fantasylitteratur borde läsa denna bok, så enkelt är det.

Tyvärr är det inte någon lättläst bok. Granströms språk är ibland riktigt jobbigt att ta sig igenom, med meningar som ”Torteraren ögnade under buskabryn farlänningens märkliga bastkjol där den stack fram nedanför yllesärken”, och ”Byggrådets skägg vippade myndigt bifall åt dessa ord eftersom även han såg sig manad att pungslå de rika farlänningarna på ytterligare guld då palatset visat sig vara så välhållet.” Det handlar inte om språket är svårt, utan snarare att Granströms har en väldigt speciell stil, vilket kanske främst märks i dialogerna. Det är nog upp till var och en om man gillar den eller ej, men för mig kräver den en ganska hög grad av koncentration. Det här är ingen bok som jag ströläser några sidor i på tunnelbanan – jag måste verkligen sätta mig ner och fokuserat läsa om det ska bli något av. Annars tappar jag tråden direkt.

Om detta är en bugg eller en feature får ni avgöra själv.

Julklapstips: Svavelvinter

Ni har väl inte missat att Erik Granströms roman Svavelvinter har kommit i pocket? Billig som fan är den också: 60 kr på SF-bokhandeln, 44 kr (!!) på Adlibris och 52 på Bokus.

Jag har inte läst boken sedan den kom 2004, men jag minns den som långt över förväntan och faktiskt riktigt bra. Tror minsann att det är dags för en omläsning.

Det jag undrar mest just nu är dock: vems är citatet på pocketens omslag? ”En utmärkt bok, det bästa jag läst bland de senaste årens svenska fantasy.” Hm …

På luffen i HOXOH

Läge i skuggspelet efter runda 1.

I måndags lirade vi lite Trakorien igen. Regelsystemet fungerar bra och är fantastiskt obegränsande. I motsats till många andra spel som med hjälp av långa listor på färdigheter och förmågor slår fast exakt hur mycket en rollperson inte kan göra, understryker Trakorien-reglerna rollpersonernas möjligheter. Hade du inte ”Skridskoåkning” i Drakar och demoner Expert så kunde du inte åka skridskor. Punkt.

I Trakorien-rollspelet finns inga sådana bojor på rollpersonerna. Du kanske inte är så jäkla bra på att åka skridskor, men det finns inget som hindrar dig från att snöra på dig grillorna och jaga efter isrövarnas flyende hövding om du känner för det.

Spelet saknar faktiskt färdigheter i traditionell bemärkelse. Istället finns Erfarenheter (t.ex. ”Dräpte isrövarnas hövding med en istapp efter att ha jagat henne på skridskor i 8 timmar”) som gör att du får slå om misslyckade tärningar, samt Förmågor (typ Jägare, Tjuvkonster och Okvädning) som låter dig lägga extra tärningar – så kallade Ödestärningar – till slaget. Vilken rollperson som helst kan alltså försöka sig på vilken handling som helst, men Erfarenheter och Förmågor ökar chansen att lyckas.

Magisystemet är också fritt och härligt. Det finns ytterst få besvärjelser – varje magiskola har som mest 3-4 olika powers nedskrivna, resten får spelaren hitta på själv under spelets gång. Nu senast improviserade illusionisten Phaxe magi för att trolla fram sin häst (som han råkat trolla bort tidigare), och för att skicka en svärm skräckinjagande illusoriska fladdermöss mot en fiende. Både besvärjelsens form och effekt är helt upp till spelaren; spelledaren sätter bara en svårighetsgrad. Mycket smidigt.

En annan trevlig grej med spelet är hur organiskt storyn utvecklar sig. Vi spelar helt utan förplanerade äventyr, allt som styr spelet är karaktärernas Övertygelser, Förbannelser, Personliga mål och Skuggbefallningar. Detta gör spelarnas handlingar och önskemål helt centrala för hela spelet, och spelledarens roll blir mest att reagera på vad rollpersonerna gör. Det är skoj. Vill man vara negativ så gör detta det enkelt för en tongivande spelare att sjanghaja hela kampanjen om man inte passar sig, samt att handlingen lätt blir spretig beroende på vad spelarna går igång på under den aktuella spelomgången. Vill man spela mer fokuserade, sammanhängande äventyr får man nog lov att snacka ihop sig lite bättre än vad vi gjort i min spelgrupp.

Eftersom vi hade en ny spelare med i gänget uppdagades att det blir bökigt hur man ska hantera skuggfigurerna. De är ju organiserade så att spelare A:s skuggis är kopplad till spelare B:s karaktär, och spelare B:s skuggis är kopplat till C:s karaktär, och C är kopplad till A. En cirkel, kan man säga. När man introducerar en ny spelare måste man på något sätt bryta upp den existerande cirkeln och flytta om de olika kopplingarna, vilket kan vara bökigt att förklara in game men inte direkt är något oöverstigligt problem.

Handlingen sköter som sagt sig själv när man spelar det här spelet. Den här gången var det den nya karaktären, Ridalgo, som till stor del stod i centrum. Denne skamlösa sol-och-vårare (övertygelse ”Jag lever en lögn – och älskar det”) ställde till med en hel del trubbel i sin strävan att ligga sig upp för samhällsstegen (personligt mål ”Förföra Storsyntaldens dotter”) och lyckades på grund av sin feghet (förbannelse ”Prestationsångest”) sätta sina vänner i rejält kläm.

Tänk att det bor nekromantiker i HOXOH, det trodde jag verkligen inte när jag tog t-banan dit i går kväll.

Skuggspelat

I kväll testade vi Skuggspelet, ”meta”-spelet i det kommande Trakorien-rollspelet. Det var lite rörigt, som saker kan vara när man testar det för första gången och har busiga barn i närheten, men det tar sig nog. Redan har det fyllt sitt huvudsakliga syfte: skapa intriger och spelledarpersoner till det vanliga rollspelandet.

Vår kampanj utspelar sig i HOXOH och därför har vi bestämt att skuggbrädet ska bestå av staden med omnejd. Standard är att hela Trakoriska riket är spelplanen. Så här såg det ut när vi spelade:

Jag tror att det kan bli bra, jävligt bra. Visserligen tar ”skuggandet” tid från det ordinära spelet, speciellt så här i början när allt är nytt, men jag tror det är värt det. Man får leta efter ett bättre sätt att skapa spelarmedverkan på.

Frågor? Fråga.

Plötsligt i HOXOH

I måndags gjorde vi rollpersoner till det nya Trakorien-rollspelet, en på det stora hela smärtfri och rolig upplevelse. På måndag sätter vi igång och lirar. Under karaktärsskapandet visade det sig att kampanjen kommer att kretsa kring ett barnhem (styrt av den elaka ”Kommandorskan”) i staden HOXOH, där alla rollpersoner en gång växte upp. Jävligt taggad!

Här är rollpersonerna. Frågor?

Diego

Skrå: Poet
Hemort: HOXOH
Ursprung: HOXOH

De fyra bloden

  • Sten 1
  • Vind 3
  • Eld 1
  • Vatten 3

Erfarenheter

  • Gömde mig under sängen, men hörde ändå när mamma blev våldtagen.
  • Lärde mig skriva väldigt tidigt när jag hittade en gömma av skrivdon och böcker.
  • Skrev en dikt om mitt liv som hungrig föräldralös. Den fick kejsaren att gråta.

Förmågor

  • Språkgåva 1
  • Intrigmakare 1
  • Okvädning 1

Övertygelse: Ingen är utan skuld.

Förbannelse: Tala är guld, tiga är silver.

Personligt mål: Att bevisa att dikten ”Odé till Orphanagus” är min, och sedan offentlig förnedra tjuven Barten.

Ödestyngd: 0

Utrustning: Skrivarsaker, flöjt, dolk, billig berlock med bild på Olivia, kudde + filt.

Relationer: Barten (”han stal min diktsamling” 3); Olivia Silverstråk (”musa, hjälp mig” 3)

Bunden till: Pazuzu, den levande stormen
Skuggbefallning: Lossa förtöjningarna på minst tio fartyg i hamnen vid midnatt om tre dagar.

Phaxe

Skrå: Illusionist
Hemort: HOXOH
Ursprung: HOXOH

De fyra bloden

  • Sten 1
  • Vind 3
  • Eld 1
  • Vatten 3

Erfarenheter

  • Efter ett år av träning lärde jag några ekorrar att dansa.
  • Lurade en sjöman att vatten var vin.
  • Gömde ett guldmynt från skattmasen.

Förmågor

  • Illusionism 1
  • Artisteri 1

Övertygelse: Sanningen är relativ.
Förbannelse: Oturen förföljer mig.
Personligt mål: Trolla bort HOXOH.

Ödestyngd: 0

Utrustning: Borttrollad häst, trollerilåda, kaniner och duvor, mantel med lönnfack, kortlek.

Relationer: Gatukonstapel Krok (fiende 3); illusionisten Fredo (läromästare 3)

Bunden till: Goba da Grummi
Skuggbefallning: ssshhhhhhh!

Salkin

Skrå: Slav
Hemort: HOXOH
Ursprung: HOXOH

De fyra bloden

  • Sten 3
  • Vind 1
  • Eld 3
  • Vatten 1

Erfarenheter

  • Stryparen – vid sju års ålder ströp jag en vuxen man med mina bara händer.
  • Utbrytarkung – lirkade mig ur mina bojor och smet från slavlägret..
  • Överlevde att bli garroterad.

Förmågor

  • Brottning 2
  • Mördarkonst 1

Övertygelse: Vill man ha något gjort så får man göra det själv.
Förbannelse: Våld löser allt.
Personligt mål: Bli fri från piratdrottningen.

Ödestyngd: 0

Utrustning: Strypsnara, läderhandskar.

Relationer: Råttan Sten (husdjur och bäste vän 3); Kommandorskan (fiende 3)

Bunden till: Vemisca, piratdrottningen.
Skuggbefallning: Lär dig att gå på lina.

Liffi

Skrå: Tiggare
Hemort: HOXOH
Ursprung: HOXOH

De fyra bloden

  • Sten 1
  • Vind 2
  • Eld 3
  • Vatten 2

Erfarenheter

  • Kastade en sten i huvudet på en soldat på långt håll.
  • Blev bestulen på pengar av en fingerfärdig tjuv.
  • Lyckades stjäla tillbaka samma pengar – med brutna fingrar.

Förmågor

  • Mästerskytte 2
  • Tjuvkonster 1

Övertygelse: Rika förtjänar att bli bestulna.
Förbannelse: Vänner är viktigare än jag.
Personligt mål: Hjälpa fattiga och utsatta.

Ödestyngd: 0

Utrustning: Tjuvredskap, tiggarförklädnad, rep med krok.

Relationer: Kommandorskan (fiende 3); adoptivsystern Tikki (bästa vän 3)

Bunden till: Ingolmo Dokella
Skuggbefallning: Driv in 50 silvermynt från smeden Rulker – eller bryt hans ben.

Ännu utan namn

Skrå: Präst
Hemort: HOXOH
Ursprung: Det heliga Kishatet

De fyra bloden

  • Sten 3
  • Vind 2
  • Eld 2
  • Vatten 1

Erfarenheter

  • Var med om en händelserik festival där jag mötte och blev förälskad i Fundibéra.
  • Blev lokalkändis för att ha klyvt en gris med en yxa.
  • Överlevde en militär avrättning – stacks med spjut och slängdes i en massgrav.

Förmågor

  • Svärdskonst 1
  • Animism (sten) 1

Övertygelse: Kishatets ord är lag.
Förbannelse: Vidskeplig
Personligt mål: ?
Ödestyngd: 0

Utrustning: Rustning á la riddare, helig symbol, campingutrustning, stort elakt svärd.

Relationer: ?

Bunden till: Fundibéra
Skuggbefallning: Kyss en kvinna offentligt.