På sistone har jag upptäckt att fantasynoveller och fantasyromaner egentligen inte har så mycket gemensamt. Det är som om de utgör två helt skilda genrer. Just nu läser jag sjätte utgåvan av The year’s best fantasy and horror, en antologi med noveller från 1992. Det är inte mycket i den som känns igen från fantasyhyllan på SF-bokhandeln. Alla klassiska troper och klyschor är som bortblåsta, och om de skulle råka dyka upp så är det på ett ironiserande sätt, eller som del av en metadiskussion. Berättelsernas motiv är dessutom radikalt annorlunda. De är ofta mer personliga, intima, och experimentella. Men framför allt så är de sällan förlagda i uttalade fantasyvärldar, även om det kanske mer har med 1992 att göra än med fantasynovellen som genre. Fast nej, när jag tänker efter så är det få noveller jag läst som varit geografiskt bundna på samma sätt som fantasyromanen ofta är.
Det samlade intrycket är att fantasygenren, i novellform, innesluter mycket av det som kallas magisk realism, eller för den delen alla berättelser med övernaturliga inslag.
Och det är väl trevligt.
Fantasyn i form av romaner och romanserier är som bekant ganska likriktad — speciellt om man tittar på vad som var poppis på 90-talet — så det är befriande att se sådan fantasifullhet i de kortare berättelserna. Att jag sedan personligen tycker att det är värdelöst att läsa antologier och novellsamlignar … ja det är en helt annan sak.
… Tim Powers, Three days to never. Har kommit en tredjedel in i boken och den känns märkligt oengagerande. Detta trots att den innehåller israeliska psi-agenter, Einstein, spöken i tv-apparater, Charlie Chaplin, telepatiska barn och en blind kvinna som ser ut som Audrey Hepburn. Hoppas att den tar sig.
… The year’s best fantasy and horror, sixth annual edition. Massor med noveller skrivna 1992 (eller om det var 1991). Än så länge inga höjdare, men jag tar det ganska långsamt.
… Måns Broman mfl, Österhavets otämjda riken. För att vara en kampanjmodul om hav och sjöfart handlar väldigt mycket av innehållet om saker som ligger på landbacken. Ändå är boken helt lysande än så länge.
Vad läser du just nu?
Jag gillar egentligen inte novellsamlingar. The year’s best fantasy and horror, third annual collection tog mig fyra månader att plöja igenom. Dryga 700 sidor noveller från 1989.
Enskilda noveller kan vara fantastiska. Men tjocka böcker med korta berättelser … mjäh. Jag tröttnar. Ungefär halvvägs igenom börjar jag hoppa över noveller, ofta med ursäkter som ”tråkig titel”, ”löjlig första mening” eller ”utspelar sig i London”. Fram mot slutet har jag gett upp helt och läser bara sådant som är skrivet av författare jag känner igen, eller som har extremt suggestiva titlar.
Så även med The years best… Den är som antologier är mest: vissa noveller är bra, andra är dåliga, de flesta är någonstans mittimellan. Mängden av berättelser gör att man kan välja och vraka utan få dåligt samvete. Dikterna — ja det finns några stycken — väljer jag utan undantag bort.Seriöst, skräckpoesi? Vad är det för fel på folk?
