Mitt liv som wallraffande nykterist

Trogna läsare vet att jag tog en ”vit period” i våras. Jag skrev en krönika om det här, ifall ni vill läsa om hur jag upplevde det, men jag twittrade också om det under tiden. I realtid, så att säga. Och vem är jag att förvägra allmänheten det äventyr som dessa tweets utgör? Så, varsågoda, i kronologisk ordning: mitt liv som wallraffande nykterist.

Kolla hur jävla smart och rolig jag är! Vilken kille!

Enligt den inte helt pålitliga sajten Favestar.com så är det här mina golden hits på Twitter-fronten. Ska vi säga top 10?

Piruett på twitter (@piruett_se)

Edit 2014-11-11: Det enda twitterkonto som gäller numera är @gorillotaur.

Det här med twitter har ju blivit så populärt på sistone. Jag twittrar själv (@magnusedlund) sedan några år tillbaka, men nu tyckte jag det var dags att även ta bloggen ut i twitterversumet.

Därför ska ni följa @piruett_se. Det är inga konstigheter där egentligen – i princip handlar det om ett rss-flöde med uppdateringar från denna blogg. Så om du är en av de där unga hippa personerna som föredrar att få info om nya blogginlägg via twitter så är det alltså @piruett_se du ska följa.

Är du mer intresserad av vad jag käkade till frukost, eller hälsan på mina tår, ja då ska då slänga ett öga på @magnusedlund.

Och kom ihåg: Internet ser dig.

Vem behöver bokmärken?

Under ganska lång tid har jag använt Delicious för att dela med mig av roliga länkar. Jag har sparat urlar på Delicious, och så har de publicerats här på bloggen en gång om dagen.

Fast nu har jag slutat med det. Det var inte ett medvetet val, utan snarare en utveckling av mitt onlinebeteende. Hittar jag någon spännande hemsida i dag, länkar jag till den via Twitter. Så om ni vill ta del av alla de underbara och fantastiska sajter och artiklar jag dagligen upptäcker, så är det twitter.com/magnusedlund ni ska hänga på. Där dyker det även upp en hel del – öh – bonusmaterial.

Problemet med Delicious var att jag i princip bara använde det för att enkelt lägga upp länkar här på bloggen. Det här med bokmärken har jag helt lagt av med, för vem behöver dem? Ärligt talat? Jag har inga bokmärken i min webbläsare annat än de som följde med installationen. Man skulle kunna säga att min browser är ren:

För min del så är det extremt sällan jag behöver besöka en sida så frekvent att ett bokmärke blir relevant. Det är faktiskt ovanligt att jag besöker samma sida fler än en gång – med vissa undantag så klart. Bloggar och nyhetssajter hamnar i Google Reader, och är det något specifikt jag letar efter så är det sällan som Google sviker. Favoritsajterna är så pass få att jag kommer ihåg urlarna till dem utan problem. Jag har en teori som går ut på att bokmärken först kom till för att folk var så ovana att memorera webbadresser. Www hit och http dit. Anglefire-hemsidor med måsvingar i urlen. Men nu … orka liksom?

Ett tag använde jag Delicious som ett ställe att spara saker jag ville läsa, men inte hade tid med just i det ögonblick jag hittade dem. En ”att läsa”-lista, så att säga. Det gick sådär, för det visade sig att om jag inte är intresserad nog att läsa på en gång, så kommer jag inte att läsa alls.

Så nu är det följande som gäller: Vill du veta vad jag tycker är intressant på nätet så är det bara att förfölja mig på Twitter.