Sven från Skoblacka med flera

Oj. Efter att varit ute och joggat (med i det närmsta dödligt resultat) satte jag mig i soffan och tittade på Eragon. Nu efteråt undrar jag bara: om man har möjlighet att göra en film om en drake, varför gör man då en ful töntdrake? Den där Safira, eller vad hon nu hette, såg ju mer ut som en förvuxen kanin med vingar än en drake.

Sen undrar jag en massa andra saker. Varför blev draken vuxen så snabbt? Varför är alla pojkhjältar så förbannat gnälliga och obstinata? Varför lät draken som en 80-årig farmor? Vad var grejen med det där löjligt röda svärdet? Varför blev jag aldrig överraskad av filmens ”plot twists”? Vem var den där bruden som mest låg på ett bord och svettades hela filmen? Hur lång tid utspelade sig handlingen under? Hur många fantasyklyschor ryms egentligen i film innan den exploderar?

Men det som störde mig mest är att drakarna är nån sorts slavras till människoryttarna. Det verkar ju sunt. Drakryttarnas fantastiska förlorade utopisamhälle byggdes på att drakarna var livegna.

ä, fy bövelen, ge mig en Pern-film istället. Det vore grejer! Eller varför inte lite Krynn? Nej, förresten, ska det vara drakar så är det bara Hobb som gäller.