Robet Jordan död

Författaren Robert Jordan (egentligen James Oliver Rigney, Jr) dog i söndags. Jag mötte honom en gång, på ett nördkonvent i Stockholm vid namn Östan om sol. Någon gång i slutet av 90-talet. Det jag mins starkast är att han blev sur när någon ville få sin bok signerad med ”James Oliver Rigney, Jr”.

Men större delen av min relation till ”RJ” var helt litterär.

Under en tid i den senare delen av mina tonår närde jag en mild besatthet av Jordans The Wheel of Time-serie. Förmodligen är Jordan en starkt bidragande orsakt till mitt fortsatta beroende av nördlitteratur i alla dess former. Just när jag vuxit ur den pubertala förtjusningen av riddare med svärd, visade Robert Jordan att fantasygenren kan vara mer än repetativt, pubertalt tjaffs.

Tyvärr gick han själv så småningom i genres största fälla och vägrade avsluta sin serie böcker — vilket ledde till att han till slut mestadels skrev repetativt, pubertalt tjaffs.

Jordan hade storslagna visioner och ambitioner, men han var inte alltid skicklig nog att genomföra dem. Berättelserna tappade tempo och drogs ner i redundandens dy av otaliga bifigurer och bihandlingar. Så någon gång strax efter att Winter’s Heart släpptes 2000 slutade jag köpa hans böcker. Den sista bok jag läste var Crossroads of Twilight, som jag lånade på bibblan 2003.

Då hade jag följt Jordans Wheel of Time sedan The Fires of Heaven (1993) utan något slut i sikte. Man kan säga att jag tappade orken — och tålamodet. Och nu, när Jordan är död, så kommer aldrig serien att bli färdig. Den sista boken, A Memory of Light, blev aldrig färdigskriven.

Typiskt.

Kommentarer och nekrologer: