”The Sagan diary” — när dagböcker är som torrast

Ibland blir man besviken när en bok inte är som man förväntat sig. John Scalzis The Sagan diary är en sådan.

Jane Sagan är en av de större bifigurerna i Scalzis Old man’s war-böcker, och The Sagan diary är — surprise! — hennes dagboksanteckningar. Kronologiskt sett snackar vi om någon gång i slutet av bok två, The ghost brigades.

Min besvikelse kommer av att Diary är helt annorlunda skriven än allt annat jag läst av Scalzi. Inte bara formatet — en bunt utdrag ur en dagbok — utan i tonläget och tempot. Boken är långsam och känslomässig, faktiskt lite högtravande. Och jag som förväntade mig action och snitsiga repliker.

Och det är ju helt okay, egentligen.

Det som stör mig är dock att den Jane Sagan vi får möta här inte är det minsta lik karaktären från OMW-böckerna. Bortsett från lite referenser till händelser och personer … inte ett spår. Kanske är det Scalzis sätt att vilja visa en annan sida av Jane Sagan, men i så fal är han verkligen ute och cyklar. Effekten blir snarare att The Sagan diary är lika intressant att läsa som en total främlings dagbok. En tråkig, navelskådande, främling. Som aldrig skriver några snaskigheter.