Efter apokalypsen är alla kvinnor vackra

Y the last man - Girl on girlI går hade jag ett litet Y: the last man-marathon hemma i soffan. I ett svep läste jag del 3-6 och jag är nu helt övertygad av om att Brian K. Vaughan och Pia Guerra är någon sorts övernaturliga andar som stigit ner till Jorden för att sprida glädje — serietidningsglädje.

Förresten, det här är ingen recension. Jag väntar med den tills dess att jag läst alla album i serien. (Någon gång i sommar då det allra sista albumet släpps.)

I Y: the last man dör helt plötsligt alla handjur i hela världen — från myrslokar till pappalediga ekonomer — vilket resulterar i kaos och förödelse. Alla — utom en slacker vid namn Yorrick och hans apa, Ampersand.

I skildringen av Yorricks och Ampersands vandring genom en värld där alla män — och således majoriteten av läkarna, poliserna, brandmännen, soldaterna, piloterna, sophämtarna, teknikerna — försvunnit framkommer en feministisk samhällskritik som både är subtil och övertydlig på samma gång. Jag inte sett något liknande i någon annan mainstreamserie.

Det finns dock en sak som inte riktigt passar in med seriens budskap: alla kvinnor Yorrick stöter på är vackra. Med ett fåtal undantag ser de ut som modeller, eller porrstjärnor, allihop. Kanske är det författarnas sätt att säga att, faktiskt, alla kvinnor är vackra. Men mer trolig är att en serie med en sexig donna på omslaget säljer bättre än om hon hade sett ut som Jan Eliasson. Eller, vem vet, så handlar det bara som slentrian — kvinnor som inte ser ut som photoshoppade modeller är på det hela taget ganska ovanliga i seriesammanhang.

Trist. Men Y: the last man är ändå den bästa serien jag läst på bra länge.