Iron man? Mjaaaa …

Förutom att vara ganska fult tecknad — förlåt, jag menar photoshopad — så är Warren Ellis Iron Man: Extremis även ganska tråkig. Den följer till punkt och pricka den klassiska superhjältestoryn: 1. Hjälte träffar onding och får stryk. 2. Hjälte funderar/forskar/tränar och blir starkare. 3. Hjälte möter onding igen, och ondingen får stryk.

Och det är allt.

Ja, visst fanns det lite snack om det etiska i att vara en vapenuppfinnare, och grubblerier om vad Iron man ska använda sin robotkostym till, men det gjorde inte något större intryck på mig. Jag har sett liknande förr — fast bättre genomfört.

Mycket beror på den ovanligt kala och sterila stilen på teckningarna. Det är svårt att engagera sig i något som är så livlöst datorritat.

Iron Man: Extremis är ett seriealbum du kan hoppa över med gott samvete.