Lite myter, lite Pratchett, lite upprepningar

Folklore of Discworld. Hur skumt låter inte det? Det är faktiskt en ganska skum bok. Författarna använder Terry Pratchetts Discworld-böcker som utgångspunkt för att berätta om myter, folklore och historia här på jorden. Det som är mysko är sättet detta görs på: författarna (Pratchett och Jacqueline Simpson) skriver som om Skivvärlden var en riktig plats, som om jorden och Skivvärlden är två olika länder som har utbyte av information, legender och seder.

När jag väl vant mig vid denna märkliga stil så visade sig boken vara både intressant och allmänbildande — om än inte alltid så rolig att läsa. Den innehåller för mycket information som upprepas om och om igen, och tar ibland i lite väl mycket i sina försök att vara rolig. Att mycket av folkloren som behandlas är brittisk får man väl ha överseende med — Pratchett är ju ändå britt.

Den största förtjänsten med Folklore of Discworld är att jag blir sjukt sugen på att läsa om alla mina Pratchett-böcker.