Vad händer med ”Fables”?

warnadpieces(Det här inlägget innehåller spoilers. Ingeting som du inte kunnat lista ut själv om du läst lite Fables tidigare, men ändå.)

I går läst jag det senaste Fables-albumet, War and pieces. Efter elva album och sex år har serien nått dit man alltid — i alla fall sedan mitten av första albumet — vetat att det skulle komma: De landsförvisade fablerna har återerövrat The homelands.

Detta skedde utan några större överraskningar. Det mest förvånande är faktiskt att hela återerövriningen fick plats i ett enda album. Bill Willingham har ju visat sig vara en mästare på att dra ut på saker och ting. Att det tagit sex år för honom att avsluta den viktigaste och mest uppenbara tråden i Fables …  ja, det är ganska illa. En stor del av de senaste delarna — säg från del 6, Homelands — har varit ganska stagnerade. Bihanldlingar har avhandlats, karaktärer har broderats ut, nya konstigheter har introducerats, men ingenting har egentligen hänt. Jag misstänkte länge att just kriget mot The adversary var något som bara skulle skjutas upp och skjutas upp, ändå tills dess att jag tappat allt intresse för Fables. Jag fick Robert Jordan-vibbar.

Så blev tack och lov inte fallet. War and pieces levererar. Det är inte seriens starkaste album och ger inte direkt någon wow-känsla, men saker och ting händer i rasande fart. Äntligen.

Nu är bara frågan vad som händer härnäst. Och om Willingham kommer att dra ut på det i ytterligare sex år. Jag hoppas på ett högre tempo. Jag misstänker att de framtida delarna kommer att handla en hel del om vad man ska göra med det återerövrade hemlandet — men jag har ingen lust att läsa ytterligare elva makliga album innan jag får reda på det. I sådana fall ska det vara elva förbannat intressanta album. Faktum är att jag hoppas lite på en återgång till de första delarna i serien, där tonen var mer intim och allt inte handlade om krig. Jag vill ha tillbaka mysterierna och de personliga konflikterna.

Vi får se.