Ägandets skönhet och sorg

Både Yasylum och Snigel har snackat om varför det är så schysst att äga böcker. De diskuterar kring fem punkter:

1. så att man kan låna ut böcker, 2. det ser snyggt ut med mycket böcker i bokhyllorna, 3. valet av böcker presenterar ens personlighet, 4. det är bra om man behöver referera och 5. att läsning är en så stor del av ens liv att man vill spendera pengar på det.

Den första punkten bryr jag mig inte om det minsta. Jag ogillar att få tillbaka böcker med brutna ryggar, hundöron och spermafläckar. Därför lånar jag bara ut böcker till en ytterst liten krets av nära vänner. Och de är sällan särskilt intresserade.

Punk två skriver jag under på till 100 procent. Böcker är görsnyggt. Tyvärr bor jag ganska litet just nu, och om jag skulle ställa upp hela min samling (dryga 1100 stycken) så skulle inte något annat få plats i lägenheten. Således ligger mycket nedpackat på vinden, och där är de ju inte särskilt snygga. Jag lever på hoppet att någon gång bo så pass stort att jag får plats med allt.

Att valet av böcker ”presenterar ens personlighet” är det väl knappast någon som kan säga emot. Den som kikar i min bokhylla kommer snart att inse att jag är fantasynörd och det är helt okej att diskutera allt möjligt nördigt med mig utan att skämmas. Tyvärr är 2/3 av min personlighet nedpackad i flyttkartonger och kommer att vara så de närmsta åren.

Och det leder mig till punkt fyra. För jag blir ständigt frustrerad när jag upptäcker att en bok jag skulle vilja kolla i ligger magasinerad. Jag älskar att bara stå och titta på mina böcker. Minnas hur det var att läsa dem. Kanske plocka ut en och bläddra lite i den på måfå. Det är fantastiskt.

Den sista punkten, att läsning är en sån stor del av ens liv att man vill spendera pengar på den, tycker jag är nonsens. Andning är också en stor del av mitt liv, men ni ser inte mig springa runt och ivra för en ny luftskatt. Möjligtvis kan en stor boksamling fungera som någon sorts statussymbol. Man måste göra vissa ekonomiska prioriteringar för att ha råd att köpa massor av böcker samt någonstans att ställa dem. Och om det inte är en ekonomisk statussymbol så är det i varje fall ett sätt att öka sitt (sub)kulturella kapital.

Nåväl. De flesta av ovanstående punkter förutsätter att man har sina böcker lättillgängliga. Det har inte jag, men fortsätter ändå att köpa böcker i stora mängder (även om jag just nu har en paus på den fronten). För mig, tror jag, så har ägandet blivit ett självändamål. Jag gillar känslan av att äga böcker, att veta att de är mina, att jag kan göra vad jag vill med dem. Jag gillar att alltid ha möjligheten att läsa om en bok (även om det kanske krävs en tur upp på vinden och således inte händer så ofta).

Men framförallt gillar jag att veta att jag när som helst, och på egen hand, kan starta ett rejält bokbål.