Sinkadusmåndag, del 8

Sinkadus08splash

Sinkadus nr 8 (juni 1987)

Omslag
Okay, jag tar tillbaka. Gullikssons lila trollkarl till nr 2 var inte det fulaste omslaget genom tidningens historia. Det här Oliviera Berni-omslaget tar priset. Det enda man kan säga till dess fördel är att motivet har anknytning till tidningens innehåll, nämligen en artikel om cyborger. Och det är ju inte alla gånger man kan påstå det om ett sinkanomslag.

sinkadus09

Ledare
”Mer text än någonsin”, basunerar Fredrik. ”Om ni tycker att helhetsintrycket blir att Sinkadus har gått igenom en ankpress så har ni rätt. Vi var tvungna.”

Vad fasen är en ankpress? Och varför var de tvungna?

Hemmafronten
Fredrik Malmberg går i hårda ordalag till attack mot ”snobberiet” som får äldre spelare att se ner på Äventyrsspels produkter. Hans teori är att dessa spelare upplever att Äventyrsspel saboterade rollspelens ”kultstatus”. Han fortsätter:

Många glömmer att de själva inte alltid varit 20 år och fäller kanske en dum kommentar till någon som är 15 och spelar Expert Drakar och demoner.

Effekten blir kanske att en del av våra kunder ”byter över” till andra spel för att bli mer accepterade av de äldre i spelgruppen. Och för att bevisa att man nu tillhör ”kultgänget” klankar man sedan ner på Äventyrsspels produkter.

Därefter följer ytterligare några förvirrade redogörelser om ”konflikten” mellan redaktionen och ateljén på Sinkadus. Ateljén lyckades tydligen få övertaget genom att sätta upp ”en affisch av Samatha Fox över ritborden”. Och så undrar folk varför så få tjejer spelar rollspel …

Det man funderar på är om ”konflikten” hade någon verklighetsgrund, eller om allt bara var larv för att roa läsarna.

I övrigt omnämns Sveriges mest kända icke-existerande rollspel för första gången vid namn: Partisan.

Insändare
I ett tidigare nummer fanns en enkät som läsarna uppmanades skicka in. Många svar blev det, och på brevsidan publiceras ett urval kommentarer. Här kommer ett urval av urvalet:

”Ta det isigt med nya produkter, man är faktiskt inte den rikaste krösusen i stan.”

”Publicera gärna fler Expertäventyr, dock ej mer trams med Japanäventyr.”

”DATORER OCH ROLLSPEL HÖR INTE IHOP!! Detta kan ej nog understrykas. Datorer dödar känslor.”

”En sak jag ogillar med ert sätt att skriva är att ni tycks vända er till småbarn.”

”Vad i hellskotta är Rubbitar för något?”

”Jag ägnar mig inte åt Chock.”

Zonen
Ovanligt omfattande ”Zon” i detta nummer.

Cyborger (av Anders Blixt). En version av den Mutant-klass som senare dök upp i Efter Ragnarök och blev alla powergamers favorit. En del av cyborgens förmågor känns lite … halvdana. Jag tror till exempel aldrig att någon spelare någonsin har valt  ”Klocka och miniräknare” eller ”Giftavkännare”.

Finns det cyborger så finns det naturligtvis cybernetiska djur, eller ”cybimaler” som de kallas. Tydligen. Det står så i texten i alla fall. ”Cybimaler.” Jösses. Och som om Mutantskandinavien inte redan var nedlusad av tigrar och ultratigrar, så introduceras nu även cyborgtigern (”en utmärkt livvakt”). Vad är det med denna besatthet av tigrar, egentligen?

Vill man inte ha en tiger kan man alltid få en gepardcybrimal (”Få brottslingar kunde undfly en så snabb varelse”). Den har högre SMI.

Dag ”Tre sidor om hur jag dödade en drake” Stålhandske bidrar med tre fornfynd, varav två har jobbiga namn: hologramkamouflagedatorn och automatisk ackomoderande sikte.

Olle Sahlin har knåpat ihop alternativa regler för hur man spelar och rullar fram muterade djur. Mycket intressant. Han utgår från att de muterade djuren fortfarande i grund och botten är djur, inte människor som ser ut som djur. Detta är något Järnringen borde ha anammat rakt av.

Arkivet
Minotaurer och vikingar till DoD. Vikingarna är givetvis den romantiska, men inte så historiskt korrekta, versionen. Minaturerna är exakt som man förväntar sig … förutom att de döper sin yxor till saker som ”Snabbdräpe, Alvbane och Slaktaren” och inte kan hantera magiska föremål.

Övriga artiklar
”Monster och microchips” fortsätter. Sinkadus tråkgaste stående inslag i alla kategorier. I det här avsnittet får vi lära oss hur man programmerar en slumptalsgenerator i BASIC. Datorspelsrecensioner gör även ett gästspel (”Aliens” får 5 skräckbetyg.)

Alla SRR-spelare får lite fler färdigheter att välja mellan. Vad sägs om hetingar som ”Administration”, ”Släde” eller ”Dressera”. Det här var verkligen långt långt innan ”less is more” kom i ropet.

Tidningens hybrisvarning är bylinen ”Robert E Howard, L Sprague de Camp och Olle Sahlin” till en artikel om Conan. Delar av artikeln dök senare upp i Semics Conan-serietidning. Tror jag. Eller så var det bara något mycket snarlikt.

Äventyr
”Den nedbrunna fatburen” till DoD utspelar sig på Island under vikingatiden. Handlingen går ut på att rollpersonerna ska avslöja en stöldliga. Äventyret är mer fokuserat på rollspelande och detektivarbete än strider och våld, vilket är trevligt, men innehåller ändå traditionella DoD-ingredienser så som att RP blir tillfångtagna, får möjlighet att sno en massa saker och blir överfallna om natten.

Av någon anledning står det inte vem som skrivit äventyret.

Reklam
Prince August (marknadsförs av Jan Edman, Vagnhärad) lanserar en ny serie tennfigurer:

Att rollspela med figurer har sina baksidor. Som när du försöker övertyga ett ilsket troll om att du egentligen är en fridsam person — medan din figur föreställer en krigare med bredsvärdet i högsta hugg. För att ta ett exempel.

Nu kommer lösningen från Prince August — samma figur i fyra versioner som passar de flesta situationer.

Var det verkligen någon som gick på det här?

I reklamen för Monsterboken II körde man däremot enligt principen WYSIWYG.

monster2faksimil

Illustrationer
Tobias Greens Mutant-teckningar är otroliga. Och Gulliksson illustrationer till minotaur-artikeln är ljusår från, till exempel, omslaget till nr 1.

Omdöme
Fler annonser är någonsin i det här numret, vilket borde tyda på en stigande upplaga. Det är förståeligt. Sinkan har blivit en kvalitetsprodukt, och väl förankrat sin ställning under de fyra år som gått sedan starten. Äventyrsspel är helt ohotade på marknaden, Sinkadus har inga konkurrenter — Lancelot Games kommer inte att dyka upp förrän om två år (1989) — och de värsta anti-rollspel-skriverierna ligger långt i framtiden (Kult släpps inte förrän ’91).

Sinkadus har helt enkelt sin guldålder.