Såpoperalimbo

Med samlingen Dirty Tricks hamnar Brian K Vaughans serie Ex machina officiellt i såpoperalimbo. Det händer liksom ingenting.

Det är ett ganska vanligt fenomen i serievärlden att handlingar går i stå, att samma små intriger ältas om och om igen utan att någonsin klaras upp. Berättelsen kryper fram i snigelfart och innan man vet ordet av så har man läst två album utan att ha kommit en ruta närmre seriens slut.

Fables är också inne i en sådan period nu, men sällan har jag skådat sådant vattentramp som i Ex machina. I de senaste två albumen har en sak hänt: Hundered har bestämt sig för att kandidera till presidentämbetet. Bestämt sig. Inte börjat kandidera, inte blivit inblandad i några presidentintriger … bara kommit på idén.

Det här fenomenet grundar sig i samma problem som de gamla klassiska såpoperorna brottas med: En handling som inte har något egentligt slut, eller i det här fallet inget bestämt sista nummer av tidningen. Vad jag vet finns det ingen som sagt att Ex machina tar slut i och med nummer X. Vad jag vet så kommer bara Vaughan att fortsätta skriva tills han tröttnar, eller något. Och så länge tidningen säljer bra finns det ju ingen anledning att tröttna.