Vilse i Kristalltjuren

Läste igenom Erik Granströms gamla (1992) Drakar-äventyr Kristalltjuren för ett litet tag sedan. Det skiljer sig ganska rejält från de tidigare delarna i kampanjen – Svavelvinter och Oraklets fyra ögon – men det har jag förstått var också tanken. Kristalltjuren känns mycket som ett vanligt quest-äventyr där man ska resa till en viss plats och göra en viss sak och därefter åka hem igen, om än satt i en väldigt speciell miljö och med en massa högst otypiska beståndsdelar.

Ofta när jag skriver om rollspelsäventyr så brukar jag klaga på hur ostrukturerade de är, och hur det traditionella sättet att skriva äventyr egentligen inte är så lämpligt att, faktiskt, skriva dem på. I Kristalltjuren är läget det omvända: det är för strukturerat.

Varje händelse i äventyret beskrivs på fyra olika ställen i boken. Först i en mer eller mindre regelrätt äventyrsdel där handling och händelser beskrivs i kronologisk ordning. Sedan i en ”Artikel” där varje plats eller fenomen som nämnts i den första delen beskrivs mer ingående. Vidare finns spelledarpersoner att finna i kapitlet ”Spelledarpersoner och varelser”, och slutligen hittar man en drös kartor längst bak i boken.

Om man vill fatta vad som egentligen pågår när rollpersonerna till exempel anländer till staden Yoh Niur så måste man bläddra fram och tillbaka mellan dessa fyra olika delar i boken. Kartan finns i bokens slut, beskrivningen av platserna på kartan finns i Artikeln, det tänkta händelseförloppet står i den första delen, och vilka spelledarpersonerna är och vad de vill står på ett fjärde ställe.

Det tar lätt dubbelt så lång tid att fatta Kristalltjuren än vilket annat äventyr som helst, enbart på grund av det här upplägget. Ingen del står på egna fötter – man måste verkligen läsa allt för att ens ha en chans att förstå handlingen. Och det hjälper inte att vissa delar är olika viktiga i olika partier i äventyret. I ett fall kan de mest bärande infon stå i Artikeln, i ett annat finns den i SLP-beskrivningarna. Man vet inte! Det blir alltså väldigt väldigt bökigt att få en överblick äventyret, och jag kan bara föreställa mig hur bläddrigt det måste bli att sitta med boken under en spelomgång.