Game of thrones har misslyckats

Det är mycket tuttar i tv-serien Game of thrones. Här ovan är ett exempel från säsong två där Margery Tyrell (Natalie Dormer) försöker få igång Renly Baratheon (Gethin Anthony).

Men det är inte tuttarna jag tänker snacka om här. Nej, jag tänker snacka om den största skillnaden mellan tv-serien och böckerna, och hur tv-serien misslyckats med att översätta ett av böckernas viktigaste teman.

Jag tänker på sexismen och den skenande misogynin. Ämnet diskuterades i senaste avsnittet av fantastiska Tv-cirkeln, och jag har så klart några tankar jag vill dela med mig av.

Det är en jävla skillnad på böckerna och tv-serien.

Game of thrones utspelar sig i en feodal värld av nästan-europeiskt snitt. Det är ett extremt sexistiskt samhälle som målas upp. Kvinnor har i princip noll karriärmöjligheter bortom att gifta sig. Prostitution är inte bara lagligt utan helt accepterat, döttrar behandlas som spelpjäser vars enda syfte är att säkra föräldrarnas politiska allianser. Våldtäkter, kvinnomisshandel, slaveri och allmänt kvinnoförakt ses på med en axelryckning.

Detta gäller för både tv-serien och böckerna. Den stora skillnaden är hur detta skildras. I böckerna problematiseras den sexistiska världen och det framkommer sakta men säkert hur absurt och sjukt systemet är. Den bortslösade potentialen, det mänskliga lidandet, det moraliska förfallet. Böckerna blir en i det närmaste feministisk skildring av en sexistisk värld.

I tv-serien har detta i alla väsentliga delar ersatts av ett frossande i nakna kvinnokroppar. Bröst (oj, nu pratar jag om dem ändå!) flashas i de mest omotiverade sammanhang och sexscener avlöser varandra utan någon tydlig tanke. Och det gör väl egentligen inget, det är alltid trevligt med lite naket, men det som saknas är det kvinnliga perspektivet. I böckerna skrivs en stor del av kapitlen ur de kvinnliga karaktärernas synvinkel. Catelyn, Cersei, Sansa, Brienne, Arya, Danaerys med flera. Det är deras berättelser som gör böckerna till mer än vanlig grabbig fantasy, som problematiserar, analyserar och klargör, och när de inte längre finns så lider berättelsen. Då framstår den som vilken mjukporr som helst. Jag förstår att tv-mediets tredjepersonperspektiv delvis är skyldig, för det är en viss skillnad mellan att läsa i en bok att ”rummet var fullt av halvnakna horor” och på tv se ett rum fullt av halvnakna skådespelerskor. Detta kan inte ha varit någon överraskning för tv-teamet.

Kolla in exemplet Teresa Axner tar upp i Tv-cirkeln: våldtäkten av Joan i säsong 2 av Mad men och jämför med våltäkten på Daenerys i GoT säsong 1:

http://www.youtube.com/watch?v=0HCAG-ezeMY

Det är lite olika vinklar på det som händer, om man säger så. (Och då är ändå GoT-klippet youtube-censurerat.) Händelsen i sig är identisk: våldtäkt inom ett förhållande. Jag menar, bara för att det är solnedgång och Drogo ger Daenerys typ massage innan han tvingar ner henne på marken så är det fortfarande våldtäkt.

Nyanserna har försvunnit, och med den en stor del av det som gjorde böckerna så bra. Jag är extremt besviken på detta. Jag tycker det är tråkigt att det som onekligen är den bästa fantasy-tvserien någonsin trots alla ambitioner befäster genrens status som en grabbig bekräftelsefantasi. Kanske blir det bättre vad det lider, men så tänkte jag å andra sidan hela vägen genom säsong 1.