Draken som skulle äta upp världen

Despair

Hittade en gammal idé till en fantasykampanj i en vrå på hårddisken. Tänkte att jag skulle ta och dela den med er.

Introduktion

Ingen händelse de senaste 700 åren kan jämföras i betydelse för dagens religiösa, politiska, kulturella och ockulta klimat än den dag för 50 år sedan då Draken uppenbarade sig i himlen.

Plötsligt fanns Draken där, stor som en himlavalvet själv. Vingarna sträckte sig från horisont till horisont, och dess käftar var stora nog att sluka världen likt en varg slukar en vinterhare. Paniken och skräcken som spreds genom världens städer är utan motsvarighet i dokumenterad historia. Inte sedan legendens De tre magikernas krig har sådant kaos brutit ut. Alla som upplevde den dagen minns känslan av att nu är domedagen här.

Men så inträffade någonting. Någonting som det än i dag inte finns någon förklaring på. Draken började brinna. Ett glödande inferno svepte sig kring varelsens väldiga kropp och målade länderna och haven nedanför med en undergångsröd pensel.

Skepnader, vaga och otydliga, rörde sig i elden. Himlen ekade av konstiga ljud och mäktiga ljus blixtrade bland molnen. Några, eller något, kämpade mot Draken där uppe, högt ovanför de skräckslagna massorna. Var det gudarna som red ut på Undergångens afton? Eller var det några tappra hjältar som gjorde sitt värv? Det finns bara spekulationer.

Vilka de än var så lyckades de. Draken försvann, försökte fly dit den kom i från – men elden förtärde den. Och när den dog så svepte en vind av någonting över världen och förändrade den för alltid. Magikerna skrek av smärta i sina torn, prästerna kved av förtvivlan i sina tempel. Det var som om själva världens lagar skrevs om i en handvändning.

Det kom att ta lång tid innan effekterna av denna händelse blev begripliga. Men sakta visade de sig. Den mäktigaste magiker kunde plötsligt stå utan kraft och se en oskolad bondeson försöka tygla magin som flödade genom hans ådror. Många var de som dog under dessa dagar, stor var den kunskap som gick förlorad.

Och gudarna… många försvann, som en puff av rök en stormig natt. Deras kulter hängde kvar så länge de kunde, men utan en gudomlig kärna vittrad de till slut sönder. Det var som om dödens lie svept genom himmelriket. Av de gamla gudarna finns bara en handfull kvar i dag.

Men för den vanliga människan fanns det mer pressande bekymmer. I skogar och kärr, i berg och sjöar, vaknade sakta uråldriga krafter. Väckta av drakens död. Plötsligt kunde jättar ses vandra i Sommarfjällsbergen. Troll och onämnbara bestar började härja i landsbygden, och än hemskare saker fick liv under befolkningens fötter.

Magi

Efter att Draken brann  kastades världens magiker in i en period av kaos. Ingenting fungerade som förr. Den tidigare ordningen krossades och ersattes efter några blodiga år av en ny. Den gamla tidens magi existerar inte längre. Drakens död svepte bort den. De gamla magikernas besvärjelser och ritualer har slutat att fungera. Under de första åren blev många galna, eller tog sina liv — de kunde inte hantera sitt fall från makten. Andra försvann i tysthet.

Endast några enstaka utövare behöll sin magi, och då i dramatisk förändrad form. Själva magins lagar, magins natur, hade förändrats. Det som förut var förunnat de få som ägnade sitt liv åt studier och övningar, kunde nu dyka upp i händerna på en lallande byfåne. Det går inte att påstå att magin har blivit vanligare i någon kvantitativ bemärkelse, men den märks av mer nu för tiden. De nya magikernas brokiga skara är inte lika försiktiga med att använda sina krafter som förr, och allmänheten har i allt högre grad börjat misstro magi och magiker. Ofta med rätta.

Religion

Drakkulten

Den kanske största förändringen i samhället är framväxten av Drakkulten. Denna religiösa/mystiska rörelse uppstod strax efter Den stora draken, sannolikt som ett sätt för människor att hantera chocken efter händelsen.

Från att ha varit en liten sekt med få medlemmar, har Drakkulten växt sig stor och mäktig under de 40 år den existerat. I dag är den en betydande maktfaktor med förgreningar i hela Den kända världen. Kulten är den största religiösa organisationen verksam just nu, och har ersatt de gamla gudarna som  religion bland befolkningen.

Drakkultens popularitet har sina förklaringar. I det kaos som rådde efter Den stora draken fanns det ett behov bland människor att bli försäkrade att ”allt kommer bli bra”. Med sina enkla trossatser fyllde Drakkulten det behovet. Kultens budskap kan förenklat beskrivas så här:

  • Draken är den största guden.

  • Dyrkan av Draken är det enda sättet att hindra Draken från att sluka världen.

  • Endast Drakkultens ledare vet hur dyrkan ska gå till.

  • Drakens tillbedjare blir belönade både i livet och i döden.

I början bemöttes kulten av skepsis och hån, främst från de gamla prästerna, och antogs vara en bluff. Den kritiken kvarstår i dag men det är ett faktum att Drakprästernas böner blir besvarade av någonting i alla fall.

Ett tecken på kultens inflytande är att gemene man ofta betecknar dagens datum som ”år 48 efter Draken”, och inte den gamla tideräkningens ”år 798 efter Profetens Offer”.

Den gamla läran

”Den gamla läran” var allenarådande bara för 50 år sedan, och ytterligare ett tecken på Drakkultens inflytande.

Den återhämtade sig aldrig från kaoset efter Draken, då många av religionens gudar och halvgudar  försvann, slutade svara på bön. Den tappade många anhängare, då de gick över till Drakkulten. De gudar som fortfarande lyssnar på sina troende och skänker sina präster magiska förmågor är:

  • Edoniel (glädje, fester, vår)

  • Sivanar (natur, vilda djur, sommar)

  • Bardolin (lag, ordning, höst)

  • Norema (döden, vinter)

  • Drottningen (tur, seger, äventyr)

Vart resten av gudarna tagit vägen är det ingen som vet. Teorierna är dock många: De offrade sig för att driva bort Draken. Draken dräpte dem som de avgudar de var. De tappade hoppet på världen och reste ut bland stjärnorna.

Men trots att gudarna gått upp i rök, lever många av deras organisationer kvar – i ett eller annat slag. Till exempel:

  • Krigets gud Khrons tempel har förvandlats till vapenskolor, där gamla präster och nya lärjungar lär ut svärdets konst.

  • Arodas (skrift, kartor, runor) och Rilkes (kunskap) kulter ägnar sig numera åt att samla kunskap och hemligheter, samt agera rådgivare. De håller just nu på att bygga ett stort bibliotek i Seylon.

Andra kulter har helt försvunnit. De som brukade dyrka jordbrukets gud Mondoran har återgått till att vara bönder, och ingen har sett till någon av fredsguden Orthallens troende på decennier

Andra religioner

Från att ha varit ett värld med en enda religion, har den nu fullkomligt översköljts med nya kulter och sekter. De flesta överlever inte så länge (ofta för att de är påhittade av någon som vill tjäna pengar), men det finns de som faktiskt får svar av någon ande, demon eller ängel och lever vidare. Sekterna blir sällan stora, växer sig sällan bortom den by eller region där den grundades, men de finns där och kan inte ignoreras.

Två sådana sekter är:

  • Shahiter: Befolkningen i den avlägsna bergsbyn Svartvattnet med omnejd dyrkar en varelse kallad Shah. Shah sägs vara ett enormt bergslejon med brinnande svans. Han skyddar Svartvattnet från faror och inkräktare och ger bland annat sina präster förmågan att förvandla sig till ett stort kattdjur, kallat Shahkatt.

  • Skuggprästerna: I huvudstadens skummare kvarter talas det om Skuggprästerna med skräckblandad fascination. De är en grupp åldrande tjuvar och rövare som en dag fick en vision – sägs det. Sedan dess hänger de sig helt åt en oformlig skugga de kallar Baha’ua och de kan påträffas vid de mest märkliga tillfällen. De kännetecknas av en förmåga att manipulera mörker och skuggor (somliga säger att de är skuggor), men lite annat är känt om dem.