Har man sett ett rollspel, har man sett alla

Det går trender i allt. Allt utom omslag till rollspel. Av någon anledning har dessa haft ungefär samma motiv ända sedan 70-talet. Det finns egentligen bara fyra sorters rollspelsomslag.

1. Här står vi-omslaget

Folk står upp i olika miljöer. Jag antar tanken bakom den här typen av omslag är att förmedla stämning och, i bästa fall, visa upp vilken sorts karaktärer som går att spela. De kan vara hur snygga som helst de här omslagen, men jag tycker ändå att de är ganska tråkiga.

2. Det minimalistiska omslaget

Den här trenden har aldrig riktigt tagit fart i Sverige, möjligtvis med undantag av några indiespel. White Wolf var en föregångare i genren med VampireWerewolf och allt vad spelen hette, men även TSR anammade den i sina ”Complete handbooks” till AD&D2. Jag får känslan av att de som väljer ett sånt här omslag till sitt spel gärna vill ge intrycket av att vara lite finare, att signalera att här är det minsan inte fråga om något vanligt rollspel.

3. Action-omslaget

Pang pang! Stål mot stål! Monster och hjältar i dödlig strid. Stridscener, helt enkelt. Man behöver inte fundera länge på budskapet – här är det full rulle så fort man öppnar boken.

4. Pinuppan

Pinuppan är besläktad med ”här står vi”-omslaget men skiljer sig i att det bara är en person som står i fokus. Personen i fråga gör sällan någonting av värde. Tanken här är att visa upp hjälten, visa hur cool rollperson man kan spela. Svenska Noir har en spännande variant som, så vitt jag vet, är unik i rollspelsvärlden. Där närmar sig omslaget snarare minimalismen än här-står-vi.

5. Hybrider

Det finns många olika varianter och blandningar av ovan nämnda omslagstyper. En av de vanligaste är härstårvi/pinuppa, eller ”det flygande huvudet”, här exemplifierat med Mutant:

En annan variant på pinuppan är techpinuppan, alltså när en maskin står i centrum. Vanligt i scifi-spel, till exempel Serenity:

D&D3E satte igång en kortvarig trend av fejkomslagsomslag – omslagsbilder som föreställer någon sorts exotisk bok. En sorts förvriden minimalism. Den trenden är så gott som död nu, men ett skojigt exempel är Creature Collection:

Tänk om

Jag hoppas att vi i framtiden kan få se andra typer av omslag. Någon sorts nytänk. Tänk om Eon fick en Joe Abercrombie-artad karta på omslaget? Hur coolt vore inte det?