Rotsystem

omslag_v2För ett tag sedan var jag med och crowdfundade rollspelet Rotystem och nu har jag läst igenom spelet (i epub-format, minsann).

Det är ett fascinerande spel det här, speciellt spelvärlden. Jag vill läsa romaner om Rotsystems värld; den lyckas på något sätt vara cyberpunk och postapokalyps samtidigt, utan att försaka någon av genrerna.

Spelets kärna är denna: En muterad ”radiotelepatisk” växt har spridits över världen, slagit ut all trådlös kommunikation, lärt sig ta över både djur och människor, blivit immun mot typ alla bekämpningsmedel och på köpet blivit intelligent. Ett stort, världsomspännande medvetande vars mål är svårt att sia om. En kravmärkt Old One som redan tagit över världen. De få människor som överlevt har dragit sig tillbaka in i ”arkologier” – självförsörjande superbunkrar som styrs av allehanda megakorporationer. Att gå utomhus är att utmana döden.

Förutom att världen är ball så gör den det möjligt att spela klassisk 80-talscyberpunk utan att behöva bry sig om jobbiga sentida uppfinningar som mobiltelefoner och internet. All trådlös teknologi ligger i malpåse – risken att släppa in Grönskan, som den globala växtinvasionen kallas, är för stor.

Jag misstänker att hela settingen är svaret på frågan ”Hur gör jag ett traditionellt cyberpunkspel utan att det blir anakronistiskt?”

Med det sagt så medför upplägget att spelet blir lite kluvet. Dels har vi cyberpunktillvaron inne i arkologierna, dels den livsfarliga yttervärlden. Spelets fokus ligger på det förra, med beskrivningar av megacorps, gäng, tech och andra grejer som är typiska för genren. Det är svårt att se hur man ska använda Grönskan i spel, annat än som en källa till monster och plötslig död. När jag läser boken tänker jag spontant att det alla spelare och spelledare kommer att vilja göra är att köra en kampanj där man försöker bekämpa Grönskan och vinna tillbaka planeten. Problemet är att det inte finns några tips eller riktlinjer om hur sådana äventyr skulle se ut.

Grejen är att Rotsystem innehåller den mest deppiga apokalyps jag läst. Det finns inget jävla hopp alls. Mänskligheten kommer att utrotas, enda räddningen är typ ett gudomligt ingripande. Grönskan är så sjukt jäkla mäktig, människorna så få och futtiga. Det är kört.

Oh well, det är ett häftigt spel i alla fall, väl värt att läsa bara för den fräna världen. Om jag skulle spelleda spelet så tror jag att det skulle bli antingen som ren postap där rollpersonerna mest hänger ute i vildmarken, eller som ren cyberpunk där allt utspelar sig inne i arkologin och där Grönskan mest är bakgrundsflavour.