Guardians of the galaxy och handlingen som försvann

guardians-of-the-galaxy-hed-2014

I Los Angeles Times-artikeln ”Guardians of the Galaxy and the rise of post-plot cinema” lägger filmskribenten Stevens Zeitchik fram tesen om att vi nu lever i en era då filmer inte har någon egentlig handling.

Som exempel ger han bioaktuella science fiction-succén Guardians of the galaxy.

Förutom att Zeitchik brukar sig av lite bisarra debattekniker, som att använda skillnaderna mellan Det sjätte sinnet och Transformers-filmerna för att underbygga sin tes, så gör han ett logiskt felslut.

Jag förmodar att ni känner till Hamlet. Har ni någonsin försökt att, steg-för-steg, beskriva storyn i den? Då menar jag inte vad som händer i en specifik uppsättning, utan i Shakespeares nedskrivna pjäs.

Det är så gott som omöjligt, och det är därför nästan alla tolkningar av Hamlet väljer ut och fokuserar på vissa delar av dramat.

Här kanske det rör sig om för mycket handling snarare än ingen alls, men det visar tydligt att Zeitchiks lakmustest inte fungerar.

”Det går inte att sammanfatta handlingen” betyder bara att handlingen är svår att sammanfatta, inte att där inte finns någon.

Snarare har Zeitchik upptäckt ett fenomen som serie- och science fiction-nördar tampats med i årtionden: Det är så gott som omöjligt att beskriva en serietidnings eller sf-boks handling utan att det låter helt urbota löjligt.

Spoilers för Game of thrones säsong 4 (minst)

Game of Thrones

Det mesta som sagts om Game of thrones har redan sagts, så jag tänker bara komma med en liten reflektion här.

När jag jämför böckerna med tv-serien så slår det mig hur olika berättelsens mysterier behandlas.

I böckerna så är frågan ”Vem är John Snows mamma?” ett great mystery (även om man kan lista ut det ganska enkelt) med ledtrådar spridda över flera böcker. I serien så nämns det i s01e01 – men annars inte alls. När jag frågade en kompis som bara sett tv-serien vem han trodde mamman var så svarade han ”Hm, det har jag inte ens tänkt på”. Läser man böckerna så är det omöjligt att inte ägna avsevärd tankemöda åt ämnet.

Ett annat exempel: I böckerna får man aldrig uttryckligen veta vem som förgiftade Joffrey; i serien avslöjas det omedelbart.

Profetior är ett annat område som behandlas olika. ”The prince that was promised”, ”The stallion that mounts the world”, den röda stjärnan, ”There must be one more… The dragon has three heads”, ”Beware the perfumed seneschal”. Om de nämns i tv-serien så nämns de en gång, inget mer. Det görs ingen grej av dem.

Hur ställer ni er till detta? Går något förlorat, eller spelar det ingen roll? Jag är kluven, men jag tror att det mest beror på att jag hela tiden har böckerna i bakhuvudet när jag ser serien. Det är svårt att hålla isär varifrån känslorna kommer.