Vad är det här för en liten typ?

Jag har börjat scanna in farfars och mormors gamla fotoalbum med bilder från sent 1800-tal fram till c:a 1935. Jag kommer att lägga upp de mest spännande bilderna här på bloggen, för det är verkligen som att titta in i en annan värld.

Min farfar var pingstvän, och i hans album finns massor av vykort på missionärer i olika delar av världen. Tyvärr var han dålig på att skriva bildtexter, så de flesta bilder är fyllda av främlingar.

Den bild som först fångade min uppmärksamhet var den här. Jag tror att ni kan gissa varför. Fotodatum någon gång 1925–1930.

… and together they fight nazi warlocks

Min mamma flyttade nyligen. I en kartong som ursprungligen kom från min saliga faster Mauds kvarlåtenskaper hittade jag ett litet läderinbundet fotoalbum som såg ur så här:

"Beredskapsminnen"

Det har ursprunligen tillhört min farfar, Gustav Edlund, och innehåller en bunt porträttbilder från hans tid i militären under Andra världskriget. Det första jag tänkte när jag såg alla dessa bilder var ”Shit, de här skulle ju funka perfekt som rollpersonporträtt i Fallen Reich, eller CoC eller något sådant.” Därför lägger jag upp dem här.

Det fanns även en gruppbild. Min farfar är den glasögonprydde mannen uppe till vänster.

Jag har ingen aning vad de har för status upphovsrättsligt, men de verkar vara tagna c:a 43-44 allihop.

Och hörrni, gilla mig på Facebook. :-)

Bilder från Nyteg

Som jag nämnde extremt nyligen var Nyteg det första och enda lajv jag deltagit i. Det gick av stapeln i Riddarhyttan i juli 1997 och hade enligt Wikipedia 457 deltagare.

Jag åkte dit med mannen bakom Svenskbladet, hans flickvän, konstnären David Öqvist, en kille vid namn Henrik, en framtida Sverok-ordförande, samt min rollspelskompanjon FoggyMind. Vi kopplades ihop med ett större gäng knektar ledda av – om mitt minne inte sviker mig – någon som hette Gabriel Sandberg.

Via diverse omvägar har jag fått tag på en del bilder från lajvet. Jag vet inte vem som ursprungligen tagit dem, och kvaliteten är rätt jäkla värdelös; bilderna togs innan digitalkamerorna slagit igenom och måste ha skannats in med en semafor.

Men här är de, med kommentarer.

De här snubbarna har jag ingen aning om vilka de är. Av kostymen att döma var de medlemmar i Duvrikes armé. Jag tillhörde Attmar-sidan.

Bilden föreställer Duvrikes läger, tror jag. Jag var aldrig där.

De här snubbarna tillhörde också Duvrike. Jag minns att det efter lajvet var en stor diskussion på nätet om att några attmar-knektar hade överfallit Duvrikes härold och ”slitsat” hans mantel. Härolden upplevde inte alls detta som särskilt roligt, utan snarare som ett övergrepp. Det kan jag förstå. Kan inte ha varit roligt att bli fasthållen och få sina kläder sönderskurna av fulla stockholmare. Jag skulle ha polisanmält om jag vore han. (OBS! Jag tror inte att någon av killarna på bilden var Duvrikes härold.)

Ingen aning vilka dessa är. Och, ja, den lilla bilden är i originalstorlek. Det var andra tider 1997.

Av någon anledning fanns det ett 30-tal norska romare med på lajvet.

These guys? No idea.

En av gycklarna. Kanske den som täljde en röv av en kålrot?

Attmars knektar gillade pös och slitsar.

Duvrikes soldater.

Detta är, tror jag, Gabriel Sandberg. Han, eller hans kompanjoner, hade på något sätt lyckas styra upp 300 liter 13 procentigt mjöd. Det bidrog en hel till forma min upplevelse av lajvet.

Kvinnan i grönt hette Petra och kom att bli ordförande för Sverok.

Killen i röd basker är FoggyMind, killen i blått är David Öqvist. Resten har jag ingen aning om.

Ingen aning.

Killar som kompenserar för något?

Attmars läger.

Den här snubben hade en framträdande roll på Attmar-sidan, men jag kommer inte ihåg någonting han gjorde eller sa.

Fråga inte…

Jag är killen i vitt och brunt längst till vänster.

Dags att kriga.

Okända människor.

Fler okända människor.

Allt som allt var Nyteg en jäkla schysst upplevelse. Fem dagar med riktigt bra väder, trevliga människor och utklädnader. Hade det inte varit för att det kräver så jäkla mycket jobb för att lajva så hade jag gjort det igen.