… med drakar

Ta vilken historisk epok som helst – Rom, 30-åriga kriget, aztekerna, 1700-talets ryssland, stenålder, vad du vill – och lägg till ”med drakar”. Risken är överhängande att någon redan skrivit en romansvit i ämnet.

Kurt Busiek ger sig på det första världskriget, med drakar, i serien Arrowsmith: So smart in their fine uniforms. Han gör det bra. Arrowsmiths värld är fylld till bredden, inte bara av drakar, utan av all världens magi och mytologiska varelser. I skyttegravarna trängs bergstroll, vampyrer och älvor med vanliga mänskliga skyttesluskar. Istället för flygplan fylls himlen av flygande magiker, och preussarna sägs vara ledda av ”The blood emperor”, en varelse som lever på död och förintelse.

Busiek berättar en spännande historia som kanske inte kommer med så mycket nytt, men som väl väger upp det det gamla hederliga tricken att inte berätta för mycket. Det ryktas om att det ska komma fler delar i serien, men So smart in their fine uniforms står på egna ben, och jag är inte alls säker på att den skulle tjäna på en fortsättning. Jag gillar när alla trådar inte är prydligt ihopknytna. Men eftersom det här albumet först gavs ut 2004 och nu har släppts på nytt, så är det kanske inte helt osannolikt att något nytt på gång.

Carlos Pachecos bilder är för övrigt lysande.

Conan, för fan!

13701Kurt Busiek är som ni alla vet en gud i människohamn. Han kan till och med skriva en serie om Conan, barbaren, som känns spännande att läsa. Han har visserligen hjälp av Cary Nords helt jäkla fantastiska supersnygga tokbra illustrationer.

Varför sitter du och läser det här, när du kan vara på väg till din närmsta seriebutik för att handla lite barbarer?

The tower of the elephant and other stories är awesome. Blod, hud, monster, mer hud, svart magi! Svart magi!

Det finns inget mer en sund människa kan önska sig av livet.

Trinity av Kurt Busiek. Läs inte.

11753_400x600Kurt Busiek är en av mina favoritförfattare. Hans Astro city-böcker är bland de allra bästa seriealbum jag har läst och hans tolkning av Conan är fantastisk. Därför blir jag ledsen och besviken när jag läser Trinity, för Trinity är skräp.

Serien handlar om Batman, Wonder Woman och Superman som tillsammans måste konfontrera ett mystiskt hot mot världen, universum och den västerländska livsstilen. Som vanligt, således.

Min första misstanke att något inte stod rätt till med Trinity kom när det började dyka upp tarotkort och referenser till egyptisk astrologi. Är det någonting jag verkligen avskyr i min litteratur så är det tarotkort. De är liksom det enklaste och mest korkade sättet för en författare att säga ”titta, här händer det djupa mystiska saker, vist är jag smart och påläst?”. FEL! Tarotkort är ungefär lika originellt som en sitcom om ett omaka par som bor tillsammans och i hemlighet är kära i varandra.

De tre superhjältarna blir någon sorts representanter för tarotmakterna och konfronteras med Morgana le Fey, antimateriadimensionens motsvarighet till The Question och någon sorts aliendemonkrigsherre. Det blir dessutom en massa strider mot helt oviktiga fiender, cameos av typ alla DC:s superhjältar och besök i otaliga konstiga dimensioner där Stålmannen är ond och sånt därnt.

Ett förbannat smäck helt enkelt. Ett tråkigt förbannat smäck dessutom. Det är som om Busiek inte riktigt vetat vad han ville göra med berättelsen och bara slängt in allt han hittat — bara i fall att det skulle komma till nytta längre fram. Det kommer inte till nytta längre fram. Sorry.

Trinity får inte heller någon draghjälp av illustrationerna. Enskilda paneler kan vara fina att titta på, men på det stora hela är sidorna ett gytter som kräver en hel del möda att tyda. Ibland fattar jag helt enkelt inte vad det är som händer. Folk slåss och flyger åt alla håll och kanter, scener bryts lite hur som helst … fan, det är inte en njutning att läsa Trinity det kan jag lova.

Undvik.

Bästa böckerna 2008: #2

Kurt Busiek, Astro City: The Dark Age, book 1
Busiek återvänder till Astro City efter en alldeles för lång paus. Den här gången reser han tillbaka i tiden och skildrar stadens galna 70-tal. Som vanligt berättas historier om människor och deras problem — kärlek, avundsjuka, hopp, hämnd och girighet — bara med den lilla detaljen att kryllar av superhjältar i bakgrunden. Vackert tecknat, vackert berättat.

Det är svårt att inte imponeras av Busiek. Hans berättelser har egentligen ingenting med superhjältar att göra, men ändå skriver han de bästa superhjältehistorierna just nu. Helt i klass med Moores Watchmen.

Hoppas inte nästa volym dröjer lika länge.

(Jag är osäker på om man har lika mycket utbyte av Dark age om man inte redan läst Busieks tidigare Astro City-samlingar. För säkerhets skull rekommenderar jag att börja med Life in the big city och fortsätta därifrån.)

Bästa Conan sedan R.E. Howard sköt sig själv

Conan vol 2: The god in the bowl and other storiesKurt Busieks Conan vol 2: The god in the bowl and other stories innehåller raka Conan-historier i Howards anda. Svärd och ormdemoner. Svärden vinner. Stämningen är tät, inte minst tack vare den fantastiska konsten. Cary Nords teckningar är fulla av detaljer och små nyanser, trots att de vid en första anblick ser väldigt stiliserade ut. Och det är härligt att äntligen få möta Conans ärkefiende, trollkarlen Toth-amon, samt ringbrynjebikinins urmoder Red Sonja (om än som en klon, av copyright-skäl). Busieks Conan kan vara den bästa tolkningen sedan Howard tog livet av sig.