Klassiska rollspelsomslag från en tid som aldrig fanns

Det första svenska rollspelet Drakar och demoner gavs ut 1966 av det Sundsvallsbaserade förlaget Äventyrsspel. Spelet var ett 32 sidor tjockt häfte som ofta kallats taffligt och amatörmässigt, men som tydligt präglades av författarnas entusiasm och skaparglädje.

drakarochdemoner1966Försäljningen av Drakar och demoner gick rätt uselt och Äventyrsspel bytte snabb strategi och riktade in sig på sällskapsspel som Drömpiraterna och Apfnatt. Det dröjde hela fem år — till 1971 — innan förlaget lyckades få ut nästa rollspel: Mutant. Spelet var avsevärt mer ambitiöst än DoD och inkluderade bland annat en komplett spelvärld och ett scenario, Jakten på Mos Mosel. Mutant gavs ut som 228-sidig inbunden bok, något större än pocketformat.mutant1971

Mutant sålde något bättre än föregångaren Drakar och demoner men kan ändå  inte betraktas som annat än en ekonomisk flopp för Äventyrsspel. Spelet trycktes i en i sammanhanget gigantisk upplaga (något som i efterhand har skyllts på ett slarvfel i tryckeribeställningen) som mestadels stod och samlade damm i Äventyrsspels källare.

Detta bakslag fick förlaget att helt överge rollspel och bara ägna sig åt de mer lönsamma sällskapsspelen. Under 70-talet publicerade de klassiker som Ritz, Boombaa, Kungens juveler samt det extremt framgångsrika, men i efterhand hatade, Strippklubben.

Inte förrän i slutet av 70-talet började Äventyrsspel fundera på rollspel igen — inspirerade av konceptets popularitet i utlandet och vitaliserade av nya eldsjälar i företaget. Resultatet släpptes 1980 och fick titeln Kult. Med ena ögat på  den nyligen blomstrande datorspelsbranchen gav Äventyrsspel ut Kult i en låda. Spelet, lanserat som ett vuxet skräckspel, blev en succé bortom alla förväntningar.

kult1980

Kults framgångar gjorde att spelet uppmärksammades för sitt kontroversiella innehåll. Intressegrupper från den kristna högern lyckades med hjälp av media driva igenom ett lagförslag som förbjöd försäljning av Kult (eller spel med Kults innehåll) och som i förlängningen kom att innebära ett förbud mot alla rollspel i Sverige.

När förbudet hävdes i slutet av 1994 var intresset för rollspel enorm i riket. Äventyrsspel — vid det här laget i princip ett helt nytt företag; ingen av grundarna jobbade längre kvar — var inte sena att slå mynt av intresset. I januari 1995 släpptes en ny version av Mutant (vanligen kallad Mutant 95) som egentligen bara hade namnet gemensamt med spelet från 71. Spelet gavs ut som en 336 sidor tjock bok med limmad rygg som blev ökänd för sin dåliga bindning och usla papperskvalitet. Ett korrfel pryder omslaget som en evig påminnelse om Äventyrsspel brådska att få ut spelet på marknaden.

mutant2001

Mutant 95 sålde väl och det fanns planer på att ge ut både Kult och Drakar och demoner i nya utgåvor. Planerna grusades dock när Äventyrsspel köptes upp av ett utländskt företag som snabbt drev förlaget i konkurs.

Äventyrsspel återuppstod igen 2001 med Mutant Chronicles, vilket lanserades som det första rollspelet med ”widescreen action”. Det gavs ut i en låda av typiskt sällskapspelssnitt och innehöll förutom regler och tärningar även 14 tennfigurer, två spelplaner, en ”actionskärm”, rollformulär och tre stycken ”berättelselampor”.

Inte heller Mutant Chronicles hade något gemensamt med de tidigare spelen med samma namn.

mutantchronicles2004

Försäljningen gick utmärkt, mycket tack vare att konkurrenten Lancelot Games hållit intresset för rollspel levande under 90-talet med sina spel Warlands, Kung fu och Blodsed.

Sedan 2001 har Äventyrsspel mestadels ägnat sig åt att ge ut tillbehör till  Mutant Chronicles — där Slaget om Livingstone blev en oväntad hit som lockade många kvinnliga spelare till hobbyn — men det ryktas att de inom kort tänker ge ut ett nytt skräckrollspel med titeln Chock.

(Bilderna är snodda lite här och var på nätet, mestadels ConceptArt och DeviantArt. Om jag varit smart nog att skriva ner exakt var så skulle jag ha länkat direkt till konstnärernas hemsidor. Men så smart är inte jag.)

Värre omslag till ett rollspel får man leta efter

Det finns många mysko omslag till svenska rollspel. Vissa är gubbiga, andra är konstiga, men i hela den svenska rollspelsproduktionen så finns det bara ett omslag som är värt ett eget inlägg. Det satt på första utgåvan av NeoGames cyberpunkspel NeoTech (1993) och såg ut så här:

Neotech-1

Det finns så många fel med den här bilden att det är svårt att veta var jag ska börja. Jag tar en sak i taget.

Ripp-off
Motivet är snott från Ridley Scotts Bladerunner. Kolla in klippet nedan, där Deckard just ska ”pensionera” replikanten Zohra.

https://youtube.com/watch?v=o0Fkzi_21VI

Piiiiinsaaamt!

Taglinen
”Rollspel i högteknologisk och brutal värld”. Det är ju inte ens en korrekt mening! Vad hände med det där lilla ordet ”en”? Ja, ibland kan man utelämna ord utan att försämra läsförståelsen eller framstå som ett pucko, men detta är inte ett sådant tillfälle. Det blir extra roligt när NeoGames stoltserar med ”Rollspel på svenska” lite längre ner.

Bakgrunden
I framtiden är allt neon. Det är väl ok. Men herregud vilket gytter. Så många färger, så många budskap. Eifeltorn, polisbilar, någonting som ser ut som Cobras (från G.I. Joe) märke på en skyskrapa, reklamskyltar, siffrorna 328 (som kanske har någon betydelse för inbitna NeoTech-spelare, vad vet jag), pyramider …  Kanske t.o.m. ett ufo i himmelen.

Kvinnan
Nu kommer vi till det största problemet med bilden. Jag ska försöka vara pedagogisk.

Bilden föreställer en nästan naken kvinna. Som flyr. Och blir skjuten. I ryggen. Så att blodet sprutar. Skytten är en polis. En fullt uniformerad och anonymiserad polis. Av allt att dömma en man. Skottets bana illustreras av en tydlig linje.

Om jag ville rita en bild som skulle förmedla känslan ”kvinnohat” så skulle jag rita den här bilden. Hur tänkte de egentligen på NeoGames när de okejade detta omslag? Var det ingen som kände att ”Nja … det är 1993 och vi kanske borde försöka undvika att sälja våra produkter med kvinnovåld”?

Kunde ingen säga till Carl Johan Ström att, ”Hörru, du grundade NeoGames, är en bra skribent, gillar att rita och allt sånt … men nu är det såhär att någon annan får ta och göra omslaget”?

Var alla på NeoGames värsta kompisgänget där alla tyckte likadant? Eller var alla skraja för CJS? Jag har ingen aning. Men när jag ser det här blir jag jäkligt nyfiken. Vad gick fel?

De 10 mest galna svenska rollspelsomslagen

Rollspel är härliga. De kan föra dig till en annan värld där du får uppleva äventyr, romantik, intriger och mäktiga bataljer. När konstruktörerna designar sina rollspelsböcker formulerar de varje ord, och väljer varje bild, med målet att hjälpa dig att nå denna fantastiska plats.

Men ibland blir det bara fel. Här kommer den svenska rollspelshistoriens mest feltänkta och konstigaste omslag.  Tycker du jag har missat något? Hojta till i kommentarerna.

aegor 10. AEgoor – Träsket (Lancelot Games, 1989)
För att vara en produkt som talar om ”träsk” och ”mörka djungler” så är det väldigt lite av den varan på omslaget. Istället får den hugande rollspelsspekulanten en småväxt kille (?) med ovanligt stort huvud och någon sorts pudelrockarfrilla. En primitiv version av ”Kicken” i The Poodles, helt enkelt. Och som om inte vore nog hänger en ENORM apelsinskiva i himmelen. Jag är förvisso inte en expert på Khelataars kosmologi, men jag är ganska säker på att inga abnorma citrusfrukter förekom.

barbia9. Barbia – Siratsias vita formelbok (Äventyrsspel, 1989)
Du har en bok där huvudnumret är ett äventyr som heter ”Siratsias vita formelbok” och som handlar om en mäktig och listig kvinnlig magiker. Vad gör du då? Jo, du smäller upp en bild på en man som slåss, och gör boken rosa.

mutant1v18. Mutant (Äventyrsspel, 1984)
En kille i pyjamas, morgonrock och Kleerup-frisyr står lite osäkert och viftar med ett järnrör (?). Bakom honom jazzar blåmålade stenåldersmän, samtidigt som någon sorts new age-explosition äger rum i luften. Allt mot bakgrund av en djungel.

Exakt på vilket sätt säger detta omslag ”post-apokalyptisk Sverige”? Det här är omslaget på ett rollspel som handlar om folk som åker tillbaka i tiden på regnbågar och slåss mot tropiska skottar.

berlincity7. Berlin City 2092 (Äventyrsspel, 1991)
På ett sätt är det här omslaget riktigt vettigt, för vad associerade man mer med Berlin på 90-talet än skyskrapor, el och tjejer i kinky outfits? (Visserligen behöver inte detta vara en bild på en kvinna, det kan lika gärna vara någon sorts androgyn David Bowie-figur. Eller en alien.) Men på ett annat sätt så är omslaget helt snurrigt. Vad, och nu är jag uppriktigt nyfiken, är det för gul hatt personen har på sig? Och varför? Är det månne en byggarbetare? Hoppas på svar.

dimon6. Dimön (Äventyrsspel, 1984)
Ninjaskelett, flygande utropstecken, och … hus. Var ända in i Hälsingland är dimman? Och ön? Inte ens löftet om att ”en hel by med invånare medföljer” räddar den här produkten. Jag gissar att många köpare blev besvikna när de inte alls fick med en hel bybefolkning hem till pojkrummet, utan bara ett litet häfte med text. Pluspoäng för den vågade diagonala redigeringen, dock.

svot5. SVOT – Attack är enda försvar (1991)
SVOT står för ”Speciella vapen och tekniker”. Vapnet i fråga är någon form av kpist. Tekniken verkar vara ”springa”. Vad det ”speciella” i förkortningen skulle kunna vara är jag inte säker på. Möjligen att personen på bilden är Fabio.

hoglanderna4. Högländernas skräck (Äventyrsspel, 1986)
Nessie, I presume? Jag var aldrig ett stort fan av CHOCK och det här omslaget var nog orsaken. Monstret ser ut om en blandning av en sjuk penis och en säl. Det är ungefär lika skräckinjagande som ett besök i Oslo. Sen finns det något extremt ocoolt med moderna segelbåtar. Ni vet att det är sant. Det är därför det finns så ytterst få optimistjolle-baserade rollspel på marknaden.

brisbrygga3. Bris Brygga (Äventyrsspel, 1986)
Titta noga på denna bild. Ser ni vad det är som försiggår? En skadad och inkontinent person av obestämt kön har fallit ihop, ”doggy style”. Tror ni att den muterade räven (?) tänker hjälpa personen? Icke. Jag skulle gärna berätta vad han planerar att göra med den där ”pistolen”, men jag är en snäll pojke och tar inte sådana ord i min mun.

drakar2. Drakar (Äventyrsspel, 1992)
Här kommer ett tips från mig: När du vill ge ut en bok om drakar, försök att ha drakar i fokus på omslaget. Inte en fast, naken, väloljad mansrumpa.

alverichron1. Alver i Chronopia (Äventyrsspel, 1996)
Jag vet inte var jag ska börja. Strutsar? Alver klädda i rosa … och kråsskjortor. Strutsar? Bepansrade strutsar? Bepansarde strutsar med freakish långa ben? Vad fan är detta för något egentligen?  Och varför är marken konvex? Låg Chronopia på en liten planet? Herregud, ju mer jag tittar på bilden desto värre blir den. Vad är det för liten schakrutig pajsare där till vänster, till exempel? Och jag tycker inte det är sportsligt av alverna att jaga obeväpnade minismå anorektiska goblinoider. Och … varför är himmelen är grön?

Gaaaaaaah!

Topp 10: De gubbigaste svenska rollspelsomslagen

I alla tider har rollspelmakare och spelare undrat varför rollspelshobbyn är så dominerad av män. Här kommer svaret – de topp 10 mest gubbiga, grabbiga eller bara sexistiska omslagen från den svenska rollspelshistorien:

krilloan10. Krilloan (Äventyrsspel, 1991)
Vid en första anblick verkar det inte vara något skumt med det här omslaget. Men titta igen. Kvinnorna på bilden ägnar sig antingen åt att hångla, eller att stå i urringad klänning och se fromma ut. Männen, å andra sidan, får se tuffa ut med rustningar och svärd, skjuta pilbåge eller stå och … jag vet inte riktigt vad den lilla svartklädda killen gör, där nedanför det hånglade paret, men han är i alla fall påklädd och ser arg ut.

Budskapet till alla kvinnor är i alla fall: ”Kom och spela Krilloan, äventyrens stad, där du kan stå och se snygg ut — eller kyssas!”

elipam9. Elipam – Äventyrens stad (Lancelot Games, 1989)
Spontant är det lätt att tycka att det här omslaget är mer gubbigt än Krilloan ovan. En i princip helnaken kvinna som dansar framför ett gäng påklädda — och beväpnade — män. Återigen bedrar skenet. Ja, det är visserligen en stor bild på en porrig kvinna, men det är en kvinna som faktiskt gör någonting. Hon dansar magdans, en konstform som i vår värld är uråldrig och respekterad.

Men jag tror ändå inte att detta omslag lockade särskilt många nya kvinnliga spelare till hobbyn. Det är ju trots allt en stor bild på en naken kvinna.

jarnringen8. Järnringen (Äventyrsspel 1985)
Den här faller lite i samma kategori om nummer 9. Den nakna kvinnan står lite mer i bakgrunden (fast är ändå i fokus), och har en något mer realistisk kropp. Men budskapet är ändå tydligt: Kvinnor är något man tittar på, något som finns i bakgrunden medan männen ägnar sig åt spännande saker tillsammans med sina aprobotkompisar och ett och annat vildsvin. Det finns även en obehaglig underton i bilden — att mannen med pistolen ämnar skjuta kvinnan på scenen. Varför skulle han annars stå med ryggen mot henne och snegla lömskt över axeln?

handelsfursten7. Handeslfursten (Äventyrsspel, 1990)
”Oj, jag råkade ramla. Vilken tur att jag har så tight klänning, och att Mr. Muscle är här för att skydda mig!” Det här bilden är del av en hel subgenre i fantasykonsten – snygga damer som skyddas av anabola herrar. Kvinnan har ju ett svärd i handen, varför använder hon det inte istället för at bara ligga där och posera?

Åter igen en bild som sänder signalen ”Tjejer, det här är ett spännande spel där ni får ligga och porra er på marken!”

tempelherren6. Tempelherren (Äventyrsspel, 1990)
Ännu bild i samma tema som Handelsfursten (och samma äventyrsserie). En kvinna med uppdragen kjol sitter och väntar på att hennes muskulösa beskyddare ska döda den tentakeltungade demonen. Därefter blir det sex!

Inte nog med att kvinnan är klädd som en pinuppa (och det är väl egentligen inget fel med det), hon är dessutom det mest passiva jag sett på ett rollspelsomslag. Hon sitter i gaddamn baksätet och har händerna bakom ryggen. Går det att säga ”Jag är ett hjälplöst våp” på något tydligare sätt?

culdesacc

5. Cul de sac (Äventyrsspel, 1991)
Paris är förvisso kärlekens stad, men jag var inte på det klara att det var just den typen av kärlek som menades. Den lack och läder-bärande kärleken. Det här omslaget är extra illa, för kvinnan bär den typen av kläder som i verkligheten bara används i en helt annan typ av rollspel, på speciella klubbar, eller i en viss typ av barnförbjudna filmer. Det är liksom inget snack om saken, hon är sexdocka. Inget annat.

demonprinsen4. Demonprinsen (Äventyrsspel 1990)
Äventyrssviten ”Härskarserien” fortsätter att leverera, och slår här nya rekord. Den ständigt ansatta kvinnan har nu bröstvårtevisande lite kläder på sig och anstränger sig väldigt för att visa upp sina behag för mannen i höftskynket. Hon tycks dessutom ha någon sorts slavrelation till demonen, eller i alla fall vara varelsens fånge. Det enda som saknas är en kedja runt halsen.

Och värre blir det. Tillsammans med kvinnan på golvet ligger en juvel och lite skatter – demonens ägodelar. Det krävs inte mycket tankeenergi för att förstå upplägget: Om mannen i musklerna dödar demonen så får han a) en massa pengar och juveler, och b) en bystig kvinna. Kvinnan på denna bild är ett föremål. Hon har samma status som en ädelsten.

aventyrspaket113. Äventyrspaket 1: Svart duell/Skönheten och odjuren (Äventyrsspel, 1986)
Här har vi också en bild som spontant känns ganska ofarlig. Men detta är det enda av omslagen jag har tittat på där kvinnan faktiskt är i princip naken. Av en händelse råkar en hårtest dölja hennes fulltsändigt nakna bröst, och det är väl egentligen en tolkningsfråga om hon har trosor på sig eller om det bara råkar vara lite extra mycket skugga just där. Lägg till detta att hon håller i spjutet, inte som om det vore ett vapen och hon vill försvara sig, utan som om det är ett avlångt hårt föremål som hon vill smeka.

Det som slutligen chippar in Äventyrspaket 1 tredjeplatsen på denna lista är dock inget av ovanstående. Titta istället på det lilla nakna trollet i vänstra hörnet. Han som kontrollerande håller sin hand märkligt långt upp på insidan av den blonda kvinnans lår. En slump att alla nakna? Knappast.

ShowdownBerlin

2. Showdown: Berlin (NeoGames, 199?)
Neogames enda bidrag till den här listan går rakt på sak: En ung tjej i underkläder. En ung poserande tjej i underkläder som sakta håller på att dra upp sin genomskinliga kroppsstrumpe-grej. I bakgrunden (ett kontor) sitter en man och jobbar vid en dator.

Showdowns omslag är i alla fall ärligt i sin sexism. De flesta andra deltagarna på den här listan försöker på ett eller annat sätt ha med lite action och dramatik på omslagen. Icke Showdown. Här är det bara striptease rakt av, utan ens en tillstymmelse till actionalibi.

Till alla manliga rollspelare skriker omslaget ”Om du köper den här boken så kommer bönan på bilden att vilja sex med dig (eller i alla fall din rollperson). Kolla på henne, hon är kåt som fan!”. Till den kvinnliga köparen säger den, liksom så många andra av böckerna på denna lista, att ”Hey, gullet, så här snygg kan din rollperson vara om du köper Showdown.”

1 (delad). Wohlgoor – Urtidens spår (Lancelot Games, 1990) och Draculas hämnd (Äventyrsspel 1986)
Båda dessa omslag är så sjukt … fel … att jag inte kunde välja mellan dem. Båda får dela förstaplatsen.

Wohlgoor har vi ett klassiskt Slitz-motiv: En kvinna med djup urringning och ingenting på underkroppen står och skrevar i en sjö. I det här fallet har hon just plockat upp ett svärd ur vattnet. Men titta noga på svärdets grepp, närmare bestämt svärdsknappen. Påminner er inte knappens form om någonting?

Ja, det stämmer, Wohlgoors omslag föreställer en mycket lättklädd kvinna som riktar en dildo rakt mot sitt sköte. Man behöver inte ringa Fråga Lund för att ana vad hon gjort med svärdet under vattnet. Är det inte typiskt? I det enda omslag jag hittat där en kvinna faktiskt gör något med ett svärd, så är det bara för att använda det till att onanera.

Draculas hämnd då? Först och främst så är det här den enda svenska rollspelsprodukt som, mig veterligen, har en mördad kvinna på omslaget. Det finns gott om passiva, hjälplösa, offer till kvinnor — men här är hon faktiskt död. Och inte bara det: Hennes ben är suggestivt särade och kjolen är uppdragen, och om konstnären vill få mig att tro att de där hålen i halsen är det enda ställe där hon blivit penetrerad, så misslyckas han.

Draculas hämnd visar alltså en kvinna som blivit våldtagen och mördad. Det är svårt att göra det värre än så.

En sedlärande berättelse om online-shopping

Det är farligt att handla online. Jag har varnat för det förr. Så här illa kan det gå:

eld1

The forgotten beasts of Eld är en fantastisk bok. Den är, ungefär, dubbelt så bra som omslaget är fult. I en bokhandel så skulle jag ha dragit mig in i det längsta från att köpa en bok med ett så ugly omslag. Tyvärr verkar alla utgåvor av Eld ha lika ful omslag. Kolla här bara. Så i det här fallet får jag väl finna mig att läsa denna fula bok, men det mildrar inte minnet av den smärta jag kände i höstas när jag först packade upp boken ur adlibris-paketet.

Jag stör mig på Stieg Larssons omslag

luftslottet

Okay. Så här gör man inte ett bokomslag. Jo, jag förstår tanken att det ska se ut lite som ettan på den påhittade tidskriften ”Millennium”. Men. Omslaget avslöjar ju för fasen handligen!

Allt snack om stalkert, Säpo och rättegångar är ju rena spoilers. Så gör man bara inte. Det är fanemig värre än filmtrailrar som avslöjar alla vändningar i handlingen.

Fy Norstedts!

Fy!

Jaha, Zac Efron jagar varulvar nu för tiden?

Hej allihopa! I dag ska vi ännu en gång diskutera mitt favoritämne: muppiga omslag.

Som jag antytt på andra ställen här på bloggen läser jag för tillfället Fool moon av Jim Butcher — del två av The Dresden files, som handlar om hårdkokte privatdetektiven/trollkarlen Harry Dresden. När jag läser Fool moon, och även första boken Storm front, så föreställer jag mig Harry så här:

Humphrey Bogart, from the archive

 

Humphrey Bogart fast med ett pentagram runt halsen och, ibland, ett trollspö i handen.

Enligt bokens omslag ser han ut så här:

812cMmsdjVL._SL1500_

Okay, det kan jag väl eventuellt köpa. Han ser lite för mycket ut om en skådis från någon day time soap, men det är inte så förskräcklig illa. Lite skäggstubb, lite sliten, 30+.

Nu kommer vi till den riktiga katastrofen. Omslaget till serieversionen, The Dresden files: welcome to the jungle.

Welcome to the Jungle

 

Vad ända in i hvete!? Helt plötsligt ser den cyniske, hårt ansatte, Harry Dresden ut om Zac Efron. Det finns bara ett ord för att beskriva detta trauma: Bajs. Det här omslaget är bajs.