Sämst just nu: Force unleashed

Star Wars: The force unleashed är ett ganska dåligt spel. Snyggt. Saker sprängs. Känns väldigt Star Wars. Men det är trist att spela. Svårare än så är det inte att misslyckas som spelskapare. Allting reduceras ganska snabbt till ett frenetiskt knapptryckande á la Virtua fighter. Orkar man inte sitta och plugga in olika allt mer avancerade knappkombinationer så har man inte något att hämta här.

Framtidens besatthet av det förflutna

Science fiction är ofta märkligt fixerat av det förflutna. Det är inget nytt med det, men nyligen har jag kommit i kontakt med två extrema exempel på fenomenet.

Star Wars: Knights of the old republic

Det första finns i datorspelet Star Wars: Knights of the old republic vars handling utspelar sig cirka 4 000 år före filmerna. Trots detta är spelet upphängt på saker som hände ännu tidigare i historien — i bland för så länge sedan som 10 000-tals år.

Revelation Space, av Alistair Reynolds

Det andra exemplet heter Revelation space och är en roman skriven av walesaren Alastair Reynolds. Den scifi-pulpiga storyn utspelar sig omkring 500-600 år in i framtiden, långt bort i rymden (eller i alla fall 11.36 ± 0.06 ljusår bort, om man ska tro wikipedia), och är cirkulerar uteslutande kring uråldriga alien-artifakter, utdöda civilisationer, händelser som inträffade för miljontals år sedan, och liknande. Huvudpersonen är arkeolog, vad mer behöver man säga?

Varken Knights of the old republic eller Revelation space är på något sätt dåliga. KOTOR är ett av de bästa rollspelen jag lirat på en dator, och RS är en extremt välskriven roman som fascinerar på många plan (och har den fantsiska första meningen ”There was a razorstorm coming in”). Men jag kan ändå inte skaka av mig känslan av detta fixering vid det förflutna på något sätt hindrar en scifi-berättelse från att nå sin fulla potential. Det är lite som om en deckare ständigt skulle gräva ner sig i saker som hände på medeltiden. Mer koncist än så kan jag tyvärr inte förklara det.

Star Wars är ju rasistiskt

Jag diggar Star Wars hårt. Fan sedan barnsben, etc. Men när jag nyligen spelade datorspelet Star Wars: Knights of the old republic slog det mig hur pass rasistisk den där galaxen långt långt borta egentligen är. Folk karaktäriseras nästan uteslutande efter den typ av rymdvarelse personen är. En wookie är en wookie, liksom. Dessutom förekommer ständigt en massa rasistiska tillmälen. ”You stink like a gamorrean,” till exempel. Vilket är ungefär på samma nivå som att säga ”Du stinker som en neger/svenne/blatte/whatever.”

Totalt mörker i Star Wars universum

Kenobi_Grievous

Så här tyckte jag om Star Wars Episod III: Mörkrets hämnd direkt efter premiären:

Den nya Star Wars-rullen är dålig. Det är bara så jag kan sammanfatta mitt intryck efter att ha varit på midnattvisningen här i Lund. Dålig. Hur kan en så, i teorin, bra story göras till en så kass film? Obegränsade resurser är tydligen inte en kur för obegränsad inkompetens. Mörkrets Hämnd har en disposition vars like jag aldrig skådat. Det finns ingen känsla av tid i filmen. Alla planeter tycks ligga fem minuter ifrån varandra. Strider verkar pågå i dagar. Flera månader kan ha gått från ett klipp till ett annat. Eller bara några sekunder. Det går inte att avgöra.

Men det sorgligaste är att filmen aldrig blir spännande. Det fanns inte en enda scen som fick mig att ens närma mig ett ”wow”. Lucas drar på med det tunga artilleriet från scen 1. Lasersvärdsdueller i mängder, rymdstrider och explosioner. Vilket innebär att filmen hela tiden måste överträffa sig själv. Det räcker inte med ett lasersvärd. Nej det måste vara två, tre, ja varför inte fyra? Hur överträffar man en strid på ett ”sjunkande” rymdskepp? Jo, varför inte slänga in en hel planet av lava och eld? Allting stegras, för att till slut bli löjligt.

Och så mycket var löjligt i filmen. Hela sekvensen där Anakin blir Vader sänkte filmen flera steg. Så corny! Så fjantigt! Så löjligt frankenstein. En scen som borde varit storslagen och förskräcklig blev till en fars. En parodi av sig själv. Samma sak med nästan allting Kejsaren var med i. Helt plötsligt trodde jag att jag satt och såg en sjunde klassens zombierulle.

Sen är filmen fylld av helt onödiga scener, vilket inte direkt gör den mer väldisponerad. Av någon anledning tyckte Lucas det var smart att slänga in Chewie och en massa wookies. De tillförde nada till filmen. Samma sak med ett flertal ”actionscener”. De var för många, höll på för länge och gav ingenting.

Star Wars Episod III – Mörkrets hämnd är alltså en dålig film. Det enda som var bra var specialeffekterna, och inte ens alla dem. Filmen präglas av en usel berättarteknik, med scener som följer varandra utan någon större eftertanke. Uselt. En besvikelse.