Det första svenska rollspelet Drakar och demoner gavs ut 1966 av det Sundsvallsbaserade förlaget Äventyrsspel. Spelet var ett 32 sidor tjockt häfte som ofta kallats taffligt och amatörmässigt, men som tydligt präglades av författarnas entusiasm och skaparglädje.
Försäljningen av Drakar och demoner gick rätt uselt och Äventyrsspel bytte snabb strategi och riktade in sig på sällskapsspel som Drömpiraterna och Apfnatt. Det dröjde hela fem år — till 1971 — innan förlaget lyckades få ut nästa rollspel: Mutant. Spelet var avsevärt mer ambitiöst än DoD och inkluderade bland annat en komplett spelvärld och ett scenario, Jakten på Mos Mosel. Mutant gavs ut som 228-sidig inbunden bok, något större än pocketformat.
Mutant sålde något bättre än föregångaren Drakar och demoner men kan ändå inte betraktas som annat än en ekonomisk flopp för Äventyrsspel. Spelet trycktes i en i sammanhanget gigantisk upplaga (något som i efterhand har skyllts på ett slarvfel i tryckeribeställningen) som mestadels stod och samlade damm i Äventyrsspels källare.
Detta bakslag fick förlaget att helt överge rollspel och bara ägna sig åt de mer lönsamma sällskapsspelen. Under 70-talet publicerade de klassiker som Ritz, Boombaa, Kungens juveler samt det extremt framgångsrika, men i efterhand hatade, Strippklubben.
Inte förrän i slutet av 70-talet började Äventyrsspel fundera på rollspel igen — inspirerade av konceptets popularitet i utlandet och vitaliserade av nya eldsjälar i företaget. Resultatet släpptes 1980 och fick titeln Kult. Med ena ögat på den nyligen blomstrande datorspelsbranchen gav Äventyrsspel ut Kult i en låda. Spelet, lanserat som ett vuxet skräckspel, blev en succé bortom alla förväntningar.
Kults framgångar gjorde att spelet uppmärksammades för sitt kontroversiella innehåll. Intressegrupper från den kristna högern lyckades med hjälp av media driva igenom ett lagförslag som förbjöd försäljning av Kult (eller spel med Kults innehåll) och som i förlängningen kom att innebära ett förbud mot alla rollspel i Sverige.
När förbudet hävdes i slutet av 1994 var intresset för rollspel enorm i riket. Äventyrsspel — vid det här laget i princip ett helt nytt företag; ingen av grundarna jobbade längre kvar — var inte sena att slå mynt av intresset. I januari 1995 släpptes en ny version av Mutant (vanligen kallad Mutant 95) som egentligen bara hade namnet gemensamt med spelet från 71. Spelet gavs ut som en 336 sidor tjock bok med limmad rygg som blev ökänd för sin dåliga bindning och usla papperskvalitet. Ett korrfel pryder omslaget som en evig påminnelse om Äventyrsspel brådska att få ut spelet på marknaden.
Mutant 95 sålde väl och det fanns planer på att ge ut både Kult och Drakar och demoner i nya utgåvor. Planerna grusades dock när Äventyrsspel köptes upp av ett utländskt företag som snabbt drev förlaget i konkurs.
Äventyrsspel återuppstod igen 2001 med Mutant Chronicles, vilket lanserades som det första rollspelet med ”widescreen action”. Det gavs ut i en låda av typiskt sällskapspelssnitt och innehöll förutom regler och tärningar även 14 tennfigurer, två spelplaner, en ”actionskärm”, rollformulär och tre stycken ”berättelselampor”.
Inte heller Mutant Chronicles hade något gemensamt med de tidigare spelen med samma namn.
Försäljningen gick utmärkt, mycket tack vare att konkurrenten Lancelot Games hållit intresset för rollspel levande under 90-talet med sina spel Warlands, Kung fu och Blodsed.
Sedan 2001 har Äventyrsspel mestadels ägnat sig åt att ge ut tillbehör till Mutant Chronicles — där Slaget om Livingstone blev en oväntad hit som lockade många kvinnliga spelare till hobbyn — men det ryktas att de inom kort tänker ge ut ett nytt skräckrollspel med titeln Chock.
(Bilderna är snodda lite här och var på nätet, mestadels ConceptArt och DeviantArt. Om jag varit smart nog att skriva ner exakt var så skulle jag ha länkat direkt till konstnärernas hemsidor. Men så smart är inte jag.)
Piruett 
Grymt. Det fanns rollspel när jag var barn kring 1970, när jag upptäckte Tolkien. Jag skulle h älskat att leva i den världen. Snyft.
GillaGilla
Väldigt nanoapskt. Coolt! 🙂
GillaGilla
Förlåt en obildad människa men vad betyder nanoapskt?
GillaGilla
http://nanoapa.blogspot.com/
En blog för recensioner av rollspel med vad vi kan kalla tvivelaktig ontologisk status.
GillaGilla
Mycket bra blogg det.
GillaGilla
Personligen tycker jag inlägget känns lite som grädde på moset…
Känns helt enkelt lite overkill att driva med Äventyrsspels produkter eftersom de ofta är rätt komiska redan från början.
GillaGilla
Allt som skrivs på Internätet är sant.
GillaGilla
Du glömde ett av de kanske mer obskyra rollspelen på den svenska marknaden, som Äventyrsspel var medutgivare till under sent 60-tal, i samarbete med brittiska Iron Crown Company som grundades av lingvisten och språkprofessorn JRR Tolkien.
Största anledningen till att SRR blev en flopp var att den egensinnige författaren Tolkien insisterade på långtgående artistiskt medinflytande över produkten. Friktion uppstod med ÄS produktansvarige Nils-Åke Ohlmark, som hade sin egen uppfattning om hur Tolkiens fantasivärld skulle tolkas med grund i fornnordiska sagor och den Episka Eddan.
Eftersom Tolkien också var professor spelteori och nordiska språk hade han flera synpunktar på hur bland annat kp-systemet skulle kunna reflektera episk kamp mellan de goda, fria folken och ondskans autokrati. Resultatet var tabellkompendium efter tabellkompendium i rollspelets appendix, och resultatet anses allmänt ospelbart.
GillaGilla
Applåderar ditt tillägg!
När jag spelade SRR kände jag verkligen hur nära jag kom upphovsmannen när jag slog i en tabell för att veta vilken tabell jag skulle slå min obegränsade T1000. Detta för att få veta hur mycket min motståndares öga mosas innan det lämnar sitt naturliga habitat.
Det var sannerligen en episk kamp att slå i tabellerna, klart lyckat appendix.
GillaGilla
Ja, jag påmindes ofta om Frodos och Sams ensamma helvetesvandring genom Mordor när jag försökte hitta andra undertabellen till skadetabell A12-114B (Appendix Y).
GillaGilla
Fanns den verkligen med? Jag kan inte minnas att jag hittade den.
GillaGilla
Tips om annat: http://imgs.xkcd.com/comics/voynich_manuscript.png
GillaGilla
Den där strippen har givit upphov till en jättestor irriterad diskussion på diskussionssidan för Wiipedias artikel om Voynich-manuskriptet. Who let the trolls out?! Någon lade in en länk i huvudartikeln, någon anna tog bort den och vips var trollen lösa.
GillaGilla
Alla de där omslagen var asgrymma. Sådär skulle omslaget till Mutant Chronicles: brädspelet se ut … och jag skulle köpa det, även om till och med Riotminds gjorde spelet. Jag önskar att Nya Mutant-omslaget hade sett ut sådär. Då hade jag nog till och med spelat det.
Fast det som får min eviga kärlek är Kult-omslaget. Min eviga kärlek till detta klockrena psykadeliska omslag som bara ångar ut resterna av 70-talets hippieperiod. ❤
GillaGilla
Det där Kult-omslaget är så fantastiskt att jag skulle vilja gifta mig med det.
(Sedan känns det bra att någon håller den fiktiva rolspelskritikens fana högt när jag är lite dålig på att uppdatera Nanoapan. Jag har en del idéer, men inga som känns direkt lysande, och jag har roligare saker att skriva på.)
GillaGilla
Vadå.. är artikeln på skämt eller? För jag känner inte ens igen hälften av produkterna eller årtalen. Och rollspel var väll aldrig förbjudet i Sverige?
GillaGilla
Det är vad historieförfalskarna i svenska folkskolan vill att du ska tro!
Vänligen,
Patrik
GillaGilla
FEL FEL FEL !
Dchakor ock demonar (som det hette då) gavs ut 1509 av Lödöseförlaget Henchel&Söner. Spelet var en 442 sidor tjock bok i 14 volymer. Men detta spel om man ens kan kalla det för ett spel då det inte innehöll annat än snuskiga träsnitt, obegripliga regler på latin och en helt otymplig tärning men inte mindre än 142 sidor(den var dock av en sådan dålig kvalitet att den alltid hamnade på 16!) Numer återstår bara ett exemplar av detta vedervärdiga spel på The Fitzwilliam Museum i Cambridge. 40% av sidorna har tyvärr aldrig kunnat separeras från varann
GillaGilla